DET GAMLA STANDARET?) EN BLEKINGS-HISTORIA Ar Cd. Komo, yttrade han slutligen med dof stäm ma, kom kapten och tag er värja! Jag slå er eljest i ansigtet och förklarar er för en feg usling, om ni nekar att strida,. Verkligen su sade occk i detsamma en örfil öfver Tage kind occh det så eftertryckligt att näsan sprang i blod. Värjorna, viärjorna! tjöt kaptenen skummande af raseri och rusade brodern på lifvet. Duellen hade troligen slutats med ett brodermord, om icke kaptenens unga fru, med hvilken han nyligen blifvit gift, förskräckt a bullret och oväsendet skyndat in i rummet och kastat sig emellan de stridande, som begge blödde ur djupa sår. Ake, som eljest handterade värja vida sämre än kaptenen, hade dock denna gång haft fördelen på sin sida och slagit vapnet ur Tages hand, sedan han tillfogat honom ett djupt sår ofvanför pannan. Då tar brodern, som kommit att stå nära bordet der de laddade pistolerna lågo, en af dem och skjuter Åke genom lårpipan så att han vacklade och föll; i detsamma var det som kaptenens hustru genom sin melankomst gjorde en ända på striden. Det ir sedan denna händelse, nu åtta år sedan, som kaptenen alltid bär en svart bindel kring pannan öfver såret, och som Ake, ehuru en frisk och stark man i sina bästa år, måst lemna lotstjensten för det skadade benets skull, ty han får alltjemnt begagna käpp eller krycka och haltar betydligt. Kaptenens lömska skatt hade äfven beröfvat brodern hans förra bergning och var egentliga orsaken till den fattigdom, som sedan inställde sig hos de unga makarne på Ringö, när Ake icke längre kunde duga till lots, utan måste underhålla sig och de sina genom fisket. ) Se A, B, N:o 222 och 223,