förnyade hinder mötött för utkräfvandet af rättsfordrin-
frän svenska sicidan, hade detta bort utgöra en
kraftig väckelse för r konungens rädgifvare att ändtli-
gen söka ästadkommma länge önskade och af omstän
digheterna högligen n påkallade bestämmelser, rörande
de internationela frfrägorna i allmänhet. Som likväl
de flesta af dessa tillillhöra civildepartementets behand-
ling, lärer den anmimärkta omissionen, i främsta rum-
met, falla chefen föför nämnde departement till last.
Mot tredje anmärärkningspunkten är invändt, att Ri-
kets Ständers eget ) beslut vid sistlidne riksdag, hvar-
igenom beväringsmmnanskapets fördelning på de sär-
skilda vapnen är voorden medgifven, skulle hafva på
kallat den tillämpning af Kongl. kungörelsen den 13
Februari 1849, sonn konstitutionsutskottet, på grund
af 107 8 regeringsföörmen, nu anmält, samt att hvad
till ändring och rätttelse härutinnan kunnat ätgöras,
redan vore genom ten detta är utfärdad generalordres
jakttaget. Härvid föranlätes jag päminna, att ehuru-
väl Rikets Stönder bifallit Kongl. Maj:ts förslag om
beväringsmanskapetts fördelande på stamtropper, sä-
väl indelta, som väärfvade, hörande till landtarmeen
och flottan, Ständer:rna dock tillika uttryckligen för-
klarat, att med bexeväringsmanskapets uttagande till
vapenöfning borde f förhållas dädanefter som dittills,
hvaraf uppenbart föföljer, att de gamla beväringsom-
rådena icke finge gigodtyckligt utsträckas, så att yng-
lingar från ett län 4 dragas utom detsamma till ett el-
ler flere andra och 2 der öfvades, hvarigenom en längre
bortovaro frän hemaorten samt hvarjehanda andra olä-
genheter, ätvensomi den högst olika tunga för de be-
väringsskyldige upplkommit. Att missförhällandet här-
utinnan till nägon del numera blifvit afhjelpt genom
en sednare generall-ordres, uppbäfver ingalunda an-
svarigheten för de förfoganden, som först blifvit vid-
tagne, utan vittnar fastheldre om deras olämplighet
och felaktighet. I allt fall qvarstå ännu, såsom af
utskottets memorial upplyses, tillräckliga afvikelser
från Rikets Ständerrs beslut, för att den gjorda an-
märkningen fortfarzande mä anses befogad.
Äfven om den räädgifvareätgärd, som utgör föremål
för 4:e anmärkningigspunkten, skulle, på sätt hr vice
talmannen önskat, , kommit att behandlas efter 106
regeringsformen, tctorde dock derigenom icke bättre,
än nu kan ske, hatafva vunnits, hvad hr vice talman-
nen förväntat. Emmellertid lärer enhvar, lika med hr
vice talmannen, erkrkänna anmärkningens giltighet; och
då 107 regeringsf;sformen blifvit i andra mål af kon-
stitutionsutskottet mmot chefen för landtförsvarsdepar-
tementet tillämpad, 1, kunde ej vara lämpligt, om än
anledning dertill iclcke saknats, att endast på ifrågava-
rande fall, eller hvvad angär förkortningen af det ma-
joren Åkersteen åidömda suspensionsstraff, använda
förstnämnde grundllagsparagraf.
Uti sitt yttrande: rörande 5:te punkten, har hr vice
talmannen inblandiat nägot, hvarom fråga icke är,
nemligen: sammamförandet af de särskilda statsde-
partementernas exppeditioner uti en lokal. Detta af
regeringen vidtagpna arrangement har sä mycket
mindre kunnat kldandras, som det öfverensstämmer
med rikets ständersrs vid 1840 års riksdag derom af-
gifna förslag. Komnstitutions-utskottets anmälan i sag-
de punkt afser endidast åtgärden att, rikets ständer
ohörde, anslä bostätällen för 3:ne departements-chefer
uti kronan tillhörigige hus, fastän rikets ständer iskrif-
velse den 5 Auguststi 1840, med tillkännagifvande, at
de då ej kunnat iringå i pröfning af väckt fråga om
de nya departemennts-chefernas förseende med bostäl-
len, uttryckligen fförklarat, att de ville taga detta
ärende i närmare öfvervägande, sedan Kongl. Maj:t,
efter verkställd undersökning af de omständigheter,
som derpå kunde inverka, till ständerna aflätit för-
nyad proposition, hvarom begäran blifvit gjord. Nu
lärer väl vara påtagligt, alt Konungens rädgifvare,
till fördel för nägra bland dem, tillstyrkt en disposi-
tion af kronans hus, hvilken regeringen år 1840 an-
sett sig ej kunna vidtaga, utan rikets ständers sam-
tycke, äfvensom att härigenom rikets ständers nyss
äberopade skrifvelse blifvit lemnad alldeles åsido.
Deruti ligger således det anmärkningsvärda. För-
gäfves söker man att rättfärdiga de begångna afvikel-
serna med det föregifvande, att de disponerade, ge-
nom andra förfoganden ledigblifna lägenheterna el-
jest skulle kommit att stä obegagnade, samt att ri-
kets ständer, med. anledning af Kongl Maj:ts propo-
sition vid denna riksdag, kunna begära ändring :
hvad tillgjordt blitfvit. Ett sådant öfverflöd på all
männa byggnader;, att nägra bland dem möjlige
kunnat komma attt stå öde, lärer ingalunda förefin
nas, enär kändt äir, att staten hitintills måst hyr
hus, och fråga vidl denna riksdag jemväl blifvitväck
om uppförande af nya byggnader för allmänna behof
Dessutom torde böra observeras, att 2:ne Departe
ments-chefer icke : sjelfve begagna de dem tillagd
boställen, utan, i stället, lära upplätit dessa ät en
skilda personer emnot lega. Hvad rikets ständer bör:
yttra, i följd af KKonungens omförmäölda propositio
vid innevarande riiksdag, torde ännu vara för tidig
att afhandla.
Beträffande slutligen den 6:te anmärkningspunkten
sä har hr vice talmannen begätt ett misstag, dä har
förmenat, att förenälet för densamma skulle vara at
finna uti en är 146 vidtagen regeringsätgärd, hvil
ken rikets stände numera ej egzde betogenhet at
pröfva. — Utskottes memorial upplyser att de rege
ringsbeslut, som chefen för landtförsvars-departemen
tet tillstyrkt, rörande sä väl öfverste-löjtnanten The
strups förordnande till ledamot i krigs-kollegiun
i generalfälttygmässtarens ställe, som dispositionen a
generalfälttygmäst:arelönen och ett särskildt arfvode til
bemälte öfverstelöjjtnant, blifvit fattade under loppe
af är 1849; hvadaan konstitutionsutskottet haft bäd
rättighet och pligtt att härom ingå i granskning. Sär
skildt förtjenar häir att nämnas, att, ehuruväl Han
Kongl. Höghet Krironprinsen utnämndes till general
fälttygmästare dem 6 November 1849, eller samm:
dag krigskollegii nya organisation af Kongl. Maj:
fastställdes, nägon annan person då icke förordnade
att bestrida den med generalfälttygmästareembete
förenade ledamotsbefattningen i besagde kollegium
utan erhöll öfvertelöjtnanten Thestrup ett slikt för
ordnande först der 11 December samma är.
Hvad nu styrelens anda och tendence i allmänhe
vidkommer, så ka derom ej vara mycket att säga
för så vidt man sfser de mätt och steg af vigtigart
art, som under den ifrägavarande tidsperioden blifvi
tagne, ty dessa äro få eller inga. De anmärknings
punkter, som vid utskottets memorial finnas framlag
da, jemte de uti :reservationerne upptagne förhällan
den, utvisa ock mogsamt, att oväld, nit, skicklighe
och drift understuundom icke blifvit på önskligt sät
jakttagna. Mot fföredragande statsrädet och chefe
för landtförsvarsdeepartementet förekomma isynnerhe
de uti 3:dje, 4:dee och 6:te punkterna anförda åtgär
der och rädslag. Genom de gifna föreskrifterna or
beväringsmanskapoets vapenöfningar har bemälde dd
partementschef låtit komma sig till last en oriktig
för en stor del af landets befolkning högst menlig
från rikets ständers uttryckligen tillkännagifna mt
ning och beslut visendtligen afvikande tillämpning:
gällande författnngar. Genom tillstyrka: det, att
kommandoväg förninska det majoren Åkerstein ädömd
suspensionsstraff, har han ådagalagt en ganska tänl
värd missaktning för bestående lag och domaremal
PT ee må möts mln RER EA ET TE