förnyade hinder mötött för utkräfvandet af rättsfordrinfrän svenska sicidan, hade detta bort utgöra en kraftig väckelse för r konungens rädgifvare att ändtligen söka ästadkommma länge önskade och af omstän digheterna högligen n påkallade bestämmelser, rörande de internationela frfrägorna i allmänhet. Som likväl de flesta af dessa tillillhöra civildepartementets behandling, lärer den anmimärkta omissionen, i främsta rummet, falla chefen föför nämnde departement till last. Mot tredje anmärärkningspunkten är invändt, att Rikets Ständers eget ) beslut vid sistlidne riksdag, hvarigenom beväringsmmnanskapets fördelning på de särskilda vapnen är voorden medgifven, skulle hafva på kallat den tillämpning af Kongl. kungörelsen den 13 Februari 1849, sonn konstitutionsutskottet, på grund af 107 8 regeringsföörmen, nu anmält, samt att hvad till ändring och rätttelse härutinnan kunnat ätgöras, redan vore genom ten detta är utfärdad generalordres jakttaget. Härvid föranlätes jag päminna, att ehuruväl Rikets Stönder bifallit Kongl. Maj:ts förslag om beväringsmanskapetts fördelande på stamtropper, säväl indelta, som väärfvade, hörande till landtarmeen och flottan, Ständer:rna dock tillika uttryckligen förklarat, att med bexeväringsmanskapets uttagande till vapenöfning borde f förhållas dädanefter som dittills, hvaraf uppenbart föföljer, att de gamla beväringsområdena icke finge gigodtyckligt utsträckas, så att ynglingar från ett län 4 dragas utom detsamma till ett eller flere andra och 2 der öfvades, hvarigenom en längre bortovaro frän hemaorten samt hvarjehanda andra olägenheter, ätvensomi den högst olika tunga för de beväringsskyldige upplkommit. Att missförhällandet härutinnan till nägon del numera blifvit afhjelpt genom en sednare generall-ordres, uppbäfver ingalunda ansvarigheten för de förfoganden, som först blifvit vidtagne, utan vittnar fastheldre om deras olämplighet och felaktighet. I allt fall qvarstå ännu, såsom af utskottets memorial upplyses, tillräckliga afvikelser från Rikets Ständerrs beslut, för att den gjorda anmärkningen fortfarzande mä anses befogad. Äfven om den räädgifvareätgärd, som utgör föremål för 4:e anmärkningigspunkten, skulle, på sätt hr vice talmannen önskat, , kommit att behandlas efter 106 regeringsformen, tctorde dock derigenom icke bättre, än nu kan ske, hatafva vunnits, hvad hr vice talmannen förväntat. Emmellertid lärer enhvar, lika med hr vice talmannen, erkrkänna anmärkningens giltighet; och då 107 regeringsf;sformen blifvit i andra mål af konstitutionsutskottet mmot chefen för landtförsvarsdepartementet tillämpad, 1, kunde ej vara lämpligt, om än anledning dertill iclcke saknats, att endast på ifrågavarande fall, eller hvvad angär förkortningen af det majoren Åkersteen åidömda suspensionsstraff, använda förstnämnde grundllagsparagraf. Uti sitt yttrande: rörande 5:te punkten, har hr vice talmannen inblandiat nägot, hvarom fråga icke är, nemligen: sammamförandet af de särskilda statsdepartementernas exppeditioner uti en lokal. Detta af regeringen vidtagpna arrangement har sä mycket mindre kunnat kldandras, som det öfverensstämmer med rikets ständersrs vid 1840 års riksdag derom afgifna förslag. Komnstitutions-utskottets anmälan i sagde punkt afser endidast åtgärden att, rikets ständer ohörde, anslä bostätällen för 3:ne departements-chefer uti kronan tillhörigige hus, fastän rikets ständer iskrifvelse den 5 Auguststi 1840, med tillkännagifvande, at de då ej kunnat iringå i pröfning af väckt fråga om de nya departemennts-chefernas förseende med boställen, uttryckligen fförklarat, att de ville taga detta ärende i närmare öfvervägande, sedan Kongl. Maj:t, efter verkställd undersökning af de omständigheter, som derpå kunde inverka, till ständerna aflätit förnyad proposition, hvarom begäran blifvit gjord. Nu lärer väl vara påtagligt, alt Konungens rädgifvare, till fördel för nägra bland dem, tillstyrkt en disposition af kronans hus, hvilken regeringen år 1840 ansett sig ej kunna vidtaga, utan rikets ständers samtycke, äfvensom att härigenom rikets ständers nyss äberopade skrifvelse blifvit lemnad alldeles åsido. Deruti ligger således det anmärkningsvärda. Förgäfves söker man att rättfärdiga de begångna afvikelserna med det föregifvande, att de disponerade, genom andra förfoganden ledigblifna lägenheterna eljest skulle kommit att stä obegagnade, samt att rikets ständer, med. anledning af Kongl Maj:ts proposition vid denna riksdag, kunna begära ändring : hvad tillgjordt blitfvit. Ett sådant öfverflöd på all männa byggnader;, att nägra bland dem möjlige kunnat komma attt stå öde, lärer ingalunda förefin nas, enär kändt äir, att staten hitintills måst hyr hus, och fråga vidl denna riksdag jemväl blifvitväck om uppförande af nya byggnader för allmänna behof Dessutom torde böra observeras, att 2:ne Departe ments-chefer icke : sjelfve begagna de dem tillagd boställen, utan, i stället, lära upplätit dessa ät en skilda personer emnot lega. Hvad rikets ständer bör: yttra, i följd af KKonungens omförmäölda propositio vid innevarande riiksdag, torde ännu vara för tidig att afhandla. Beträffande slutligen den 6:te anmärkningspunkten sä har hr vice talmannen begätt ett misstag, dä har förmenat, att förenälet för densamma skulle vara at finna uti en är 146 vidtagen regeringsätgärd, hvil ken rikets stände numera ej egzde betogenhet at pröfva. — Utskottes memorial upplyser att de rege ringsbeslut, som chefen för landtförsvars-departemen tet tillstyrkt, rörande sä väl öfverste-löjtnanten The strups förordnande till ledamot i krigs-kollegiun i generalfälttygmässtarens ställe, som dispositionen a generalfälttygmäst:arelönen och ett särskildt arfvode til bemälte öfverstelöjjtnant, blifvit fattade under loppe af är 1849; hvadaan konstitutionsutskottet haft bäd rättighet och pligtt att härom ingå i granskning. Sär skildt förtjenar häir att nämnas, att, ehuruväl Han Kongl. Höghet Krironprinsen utnämndes till general fälttygmästare dem 6 November 1849, eller samm: dag krigskollegii nya organisation af Kongl. Maj: fastställdes, nägon annan person då icke förordnade att bestrida den med generalfälttygmästareembete förenade ledamotsbefattningen i besagde kollegium utan erhöll öfvertelöjtnanten Thestrup ett slikt för ordnande först der 11 December samma är. Hvad nu styrelens anda och tendence i allmänhe vidkommer, så ka derom ej vara mycket att säga för så vidt man sfser de mätt och steg af vigtigart art, som under den ifrägavarande tidsperioden blifvi tagne, ty dessa äro få eller inga. De anmärknings punkter, som vid utskottets memorial finnas framlag da, jemte de uti :reservationerne upptagne förhällan den, utvisa ock mogsamt, att oväld, nit, skicklighe och drift understuundom icke blifvit på önskligt sät jakttagna. Mot fföredragande statsrädet och chefe för landtförsvarsdeepartementet förekomma isynnerhe de uti 3:dje, 4:dee och 6:te punkterna anförda åtgär der och rädslag. Genom de gifna föreskrifterna or beväringsmanskapoets vapenöfningar har bemälde dd partementschef låtit komma sig till last en oriktig för en stor del af landets befolkning högst menlig från rikets ständers uttryckligen tillkännagifna mt ning och beslut visendtligen afvikande tillämpning: gällande författnngar. Genom tillstyrka: det, att kommandoväg förninska det majoren Åkerstein ädömd suspensionsstraff, har han ådagalagt en ganska tänl värd missaktning för bestående lag och domaremal PT ee må möts mln RER EA ET TE