TA P2 OD
härtill tar i betraktande, att berörde jättefartyg blir
mer än 50 fot längre än det stora ångfartyget Great
Britain, så torde nägot vidare tillägg ej behöfvas för
att väcka en föreställning om det gigantiska i detta
fartygs dimensioner.
FRANSK DOMSTOLSSCEN.
En hygglig yngling vid 25 ärs älder är anklagad
att hafva slagit portvakterskan madame Cachau.
Ordföranden. Ni har slagit denna qvinna? -
Den anklagade. Min herre, jag kunde icke motstå
en rörelse af liflighet.
Madame Cachau. Liflighet, ja! Han kallar det för
liflighet, han! Han har alldeles förstört mitt högra öra.
Den anklagade. Hvarföre lyssnade nivid min dörr?
M:me Cachau. Hvarföre har ni fruntimmersvisiter?
Den anklagade. Hvad angär det er? (till domsto-
len:) Det var min tvätterska.
M:me Cachau. Jo, vackert tvätterska! (till domsto-
len med en höjning på axlarne:) Hans tvätterska!
(Till den anklagade): Er tvätterska så mycket som
jag är Julikolonnen, en tvätterska med hvit crepe-
hatt! Rackare! Nu går skammen på torra landet!
Ordföranden: till vittnet. Ni lyssnade säledes vid
hans dörr, när ni fick slaget?
M:me Cachau. Jag... jag var i trappan.
Den anklagade. Kl. half 12 på qvällen?
A:me Cochau. Ja, hvarför icke? Ni räknade ju
fram ert linne vid den tiden? I alla fall är det icke
första gången han slog mig. Samma dag på förmid-
dagen gaf han mig en spark, då jag vände ryggen
till, såsom en lömsk och förrädisk pultron.
Den anklagade. Jag skulle taga min nyckel ihen-
nes rum. Jag fick då se huru hon tittade tvärtige-
nom ett bref till mig.
Mime Cachau. Han är som en orm så elak! Skylla
mig för att jag läser hyresgästernas bref! Jag!
Den anklagade. Hvad som är säkert är att ni såg
ini brefvet.
AMi:me Cachau. Jag säg icke. Jag gjorde mig en tub
af brefvet för att se hvad entresoln gjorde i sitt fönster.
Den anklagade. Ett bevis att hon icke är nyfiken!
A:me Cachau, med värdighet. En portvakterska
bör vaka öfver sina hyresgäster; hon mäste gifva rä-
kenskap för dem inför Gud och inför värden (husets
egare).
Ordföranden. De slag ni fått ha icke på nägot
sätt gjort er oförmögen att arbeta?
M:me Cachau. Hvad till en början sparken beträf-
far, så har jag icke kunnat sitta på 3 dagar; hvad
äter örfilen beträffar, sä susar det ännu för örat. Jag
begär såsom skadeersättning en lifstidsränta af 600
franes (300 rdr bko).
Den anklagade. Hvarföre icke 1200 francs?
Al:me Cachau. Ja, det är sä, det! (till domstolen):
Jag förökar summan till 1500 francs; (till den ankla-
gade): Om han säger ett enda ord till så går jag
upp till 2000 francs. Det skall ej kosta mig mycket!
Den anklagade, skrattande. Och icke mig heller,
vill jag hoppas.
Domstolen dömmer den anklagade till 16 francs
böter.
M:me Cachau qvarstår förstummad. Ett annat mål
ropas upp; slutligen uppvaknar äter hennes medrve-
tande, och hon utbrister: Än min lifränta då?
Ordföranden. Förfoga er hädan.
M:me Cachau. Nej, nej! Jag gär icke härifrån
förr än jag fär min lifränta.
Tvenne gensdarmer föra ut frun, som slär omkring
sig, väsnas och ropar:
Släpp mig, drabanter! Eller är ni olyckliga! Dom-
stol! Gif mig min lifränta, eller ätminstone tobaks-
handelsrättigheter.
es