fontaines romaner. Mord, vansinne, brottsligf kärlek, återuppstånadelse från de döda, faders-!c förbannelse, hittadtt barn, förklädd ädling, att!( ej tala om all lönaad eller försmådd kärlek,s påminna om denna författare. — Händelsen är nemligen i korthet: följande: 1 Örninge bruk haar en inspektor vid namnls Haraldsson, på hviilken friherinnan v. Kalnow,! brukets ägarimna, såsom flicka, kastat sinalh blickar; denne har deremot fattat kärlek tilll! en landflicka från Blekinge, enda dottern af: förre riksdagsmannen Thomas Ersson, hvilken: flicka han, då fadren ej medgifver henne att! gifta sig utom sitt stånd, hemligen bortför och tager till hustru. (Huru lysning och vigsel vidh detta tillfälle kunde erhållas, förstodo vi ejl rätt.) Under någon Haraldssons bortovarols fattar Örninge ägare, friherre v. Kalnow, kär-: lek till sin inspekttors vackra hustru och görlt henne en gång sim förklaring i en grufva. Den hemkomne maannen blir vittne till dennal scen, anser sin hwustru brottslig, griper i vre-ll desmod sin husbonde och slungar honom nedl i en af grufvans afgrunder, samt beger sig af: till domaren och zanzgifver sig sjelf för det be-l! gångna brottet. Följden deraf blir, att han: insättes på Marstrands fästning och sitter der! vid ett tillfälle, då hans friherrinna, hos hvilken icke ens brottet förmått utplåna ungdoms-l: kärleken, befinner sig vid salta badet. Haraldsson gör ett rymningsförsök och lyckas deri endast genom sin mördares sons, den 10-årige Otto v. Kalnows rådighet. Under denna tid begifver sig hans olyckliga hustru. med sitt barn på armen, till sin stränge fader. Af någon oförsigtighet nedsätter hon barnet, liggande i en flätad halmkorg, i sjön; aåterfinner det ej mer,, blir vansinnig och förjagas med förbanneslse ifrån fadrens hus. För denne är emellerrtid lyckan försvunnen och hemmet icke längree kärt. Med bekostnad af sina ögons ljus räddar: han ett litet barn, inbäddadt i en halmkorg, upptager det till fosterdotter, och flyttar långt från sin hemort, ut på en öi skärgården, till grannskapet af Örninge bruk. År förgås; den unge baron Otto har vext upp tillen 26 års mar; Elin (så hette Thomas Erssons fosterdotter) till en 17 års flicka; friherrinnan v. Kalnow har väl åldrats äfven hon (ehuru hon visserligen bibehåller sitt ungdomliga utseende;) sedan hon oaflåtligt egnat sig åt sin sons räitt gentlemanlika uppfostran; dock glimmar då och då en gnista af den gamla kärleken tiill den brottslige inspektoren; Thomas Ersson har grånat i sin blindhet, men vårdas af ömma händer, nemligen Elins och ännu en stackars qvinnas, som sedan 2 år varit hans tjerstepiga. Denna stackare är i gubbens närvan stum och har deremellan sina anfall af vasinne, då hon går med en halmkärfve på amen, hvilken hon tilltalar och smeker såson ett barn, till dess hon nedlägger det ibland strandens vass, att slumra emellan vaggande böljor. Den der unge baronen är dock en konstig man. Till trots af alla sina moders lärdomar, alla sina resor och allt hvad honom för öfrigt blifvit påkostadt, har han fattat passion för det industriella lifvet, vurmar för grunddikning och mekaniska verkstäder, erkänner arbetets och arbetarens värde och står på en nära nog kamratlik fot med sina underhafvande; är med.ett ord half eller åtminstone en fjerndels socialist. Hvad värre är: han älskar den vackra skärgårdens dotter Elin, och värst af allt, han ämnar icke förföra henne, hvilket åtminstome vore något så när enlighet med hans stånd, utan han vill taga henne till sin äksta hustru, till sin äkta friherrinna. Ungefär på deenna punkt stå sakerna, då skådespelet begyynner. Man finner deraf, att en hel hop händdelser föregått utom scenen, hvilka måste under pjesens gång berättas. Detta är i allmänhet en vansklig sak, äfven då berättelserna blifvit så skickligt fördelade och inflätade, sm här skett. Huru förhållanderna sedan utveckla sig, finnes af den egentliga dramatiska handlingen. Baron Otto är envis i sin kärlek till Elin, bryter för hennes skull en förlofning, hvilken hans mor tänker par surprise drifva honom till; blir förklarad arfiös och tager tjenst såsom rättare hos sin kusin, åt hvilken han för sina besparade respengar inköpt en egendom, sedan denne, under falskt namn tjenat honom en längre tid såsom bokhållare; får afslag af Elin, som ej vill vara anledning till fiendskap emellan mor och son och derföre besluta taga Sven Olsson till man; känner sig af allt detta djupt olycklig, men återfår till sist både sin mors förlåtelse och sin älskade. Mördaren Haraldsson återkommer, räddas ännu en gång af baron Otto från att drunkna. igenkänner i den vansinniga Anna sin hustru och i Elin sin dotter, försonas med sin hårda svärfader och :afreser med sin återfunna, till förståndet återsttällda maka till Skottland. Friherrinnan iåterser Haraldsson och återfå sina gamla kärrleksbref, blifver genom der vördnadsvärde ;pastorns inverkan bragt på bättre tankar ooch ger sin välsignelse åt so! och sonhustru.. Äfven den gamle bonden Thomas Erssom, upptinas genom Elins kär lek, förlåter sin dotter och måg och tillåter att hans dotterdotter gifter sig med baronen Sven Oisson hiw ej haft tålamod att vänta p Elin, utan har gått och gift sig med nämnde man Danielssons dotter. Baron Ottos kusin f. d. bokhållaren Knutsson, som också älska Elin, förblir ungkarl, sedan han försmått hus hållerskan, mamsell Fridolins kärlek, oaktad hon för hans skull öfvat sig i fransyska och sam lat ett litet kapital af sina löner. Postbudet spelmannen WNerkurius, Haraldssons broder