Tager man undan fransmännen: hvilka äro
väl sedan de nationer, som der lysa högst
genom sin smak, sin handfärdighet, sin lyx,
sin prakt, sin dekorationsförmåga?
Till en början Hinduerna. Den vältaligaste
lofordaren af Frankrikes smak, m:r Blanqui,
densamme hvars loftal vi nyss ofvan anfört,
har påpekat arbeten från Indien såsom mön-
ster för våra konstnärer. I årtusenden hafva
Hinduerna utmärkt sig genom sitt sinne för
formen, teckningen, färgerna, och för en så
underbar handfärdighet, att de för hand spinna
garn af M 200 ja 250 efter engelska bom-
ullsspånadsskalan. Nåväl: detta så konstfär-
diga och smakbegåfvade folk har qvarstadnat
i slöhet; det håller ännu en milstolpe för
sin Gud; dess jordbruk är i samma skick som
vid folkens första öfvergång från herdelifvet
till den bosatte vularens lefnadssätt, och dess
slöjdredskaper äro än i denna stund rena ömk-
ligheter. Den skickligaste arbetare i Hindo-
stan förtjenar på sin höjd 8 till 10 skilling
banko om dagen; för 2 eller 3 shilling om
dagen är det, som väfrarne i Kaschmir för-
färdiga de underbara sjalarne, hvilka säljas så
dyrt; och hela denna befolkning krälar i en
förvånande moralisk och fysisk förnedring.
Det är vidare Tunis och Turkiet, som skickat
de alla andra öfverträffande mattorna, de öf-
verlägset sköna solfjädrarne och schabrakerna,
de med så mycken prakt smyckade tyglarne
och sadlarne, de ypperliga damaskenerklin-
gorna, de så rikt och smakfullt broderade
morgonstöflorna och tofflorna. i
Det österrikiska Italien eller italienska Uster-