(Insändt.)
Ett Guldbröllop i Skärgården, d. 25 Aug. 1851.
På Muskön — belägen i den skärgärd, om hvilken
Tegner sjöng: Sotaskär, en strand för trogna hjer-
tan kär, — hafva nyligen några festliga dagar varit
egnade ät trogen kärlek och tacksam glädje. Egarer
till Ludvigsberg, herr Pehr Ludvig Levin, firade den
23 sistl. Augusti en sällspord fest, neml. sitt guld
bröllop med sin hustru, fru Lovisa Gustafva, födå
Stranddman; hvarjemte dagens betydelse än ytterligare
ökade:s, sösom varande den förres födelsedag och den
sednarres namnsdag. Föregående dag, söndagen den
24:de;, firade en af det åldriga gulåbrudparets söner
sin vijgningsakt uti öns kapell; till hvilket herr och.
fru Luevin, säsom tacksamt minne af sin femtioäriga,
lyckliiga sammanlefnad, skänkt en messhake af svart
sammet med silfvergaloner, hvilken vid samma dags
gudstjenst invigdes till en passande högtidsprydnad
för det landtliga kapellet.
Sedan slägt och vänner, på guldbröllopsdagen, till
stort antal hade samlat sig, inträdde de gamla ma-
karne uti den rörda och högtidligt stämda kretsen,
der ce närmast omgäfvos af 4 söner med deras hu-
strur, 2:ne ogifta döttrar och 9 barnbarn. Efter af-
sjungne tvenne strofer af n:o 339 uti vär psalmbok
tolkade kontraktsprosten och kyrkoherden uti Ösmo,
hr kongl. hofpredikanten Helen, uti enkla och hjert
liga ord dagens betydelse, de vördnadsvärda makar-
nes nånga glädjeämnen och rika anledningar till
facksamhet emot Gud, tillönskande dem en fortfa-
rande lycka att, ostörda af pröfningar, ännu länge
få ega hvarandra och slutande med bön och välsig
nelsen, hvarefter en psalmvers äter uppstämdes. Det
äterstäende af aftonen, likasom tisdagen och en del
af onsdagen, upptogs af omvexlande nöjen, hvaruti
de gamla makarne deltogo med en för deras år ovan-
lig liflighet. Hvarje gäst bar ifrån Muskö för lifs-
tiden medtagit minnet af dessa dagars högtider och
af en gästfrihet, som vittnade om gammal svensk
flärdlöshet och redbarhet.