Jnärmare pröfning, åt detsamma egna den sorg.
I fälligaste omtanke.
Då Jag nu, i stöd af Regeringsformen:
fdI:de S, hemförlofvar Eder, nedkallar Jat
synens välsignelser öfver Fosterlaudet, oc!
förblifver Eder, Gode Herrar och Svenske
Män, alle samtligen och hvar och en isyn.
nerhet med all Konungslig nål och ynnes
städse välbevågen.n
— Utrymmet tillåter ei att i sin fullständig
het intaga de afskedstal, som på rikssalei
höllos af ståndens talmän. Som det mest
deraf bestod i de sedvanliga uttrycken a
pundersåtlig vördnad , tillgifvenhet, tacksam
het,, om valdrig hvilande omsorger för riket
bästas o. s. v., så torde det vara nog att om:
nämna hvad som isynnerhet karakteriserat dess:
tal. Vi anföra derföre följande strofer ur dem.
Landtmarskalken:
Under de maktpäliggande öfverläggningar, som
hos Rikets Ständer förekommit, har Ridd. och Adeln,
i den öfvertygelse att statens säkerhet tryggast bere-
des genom inbördes förtroende emellan regering och
folk, icke skiljt känslorna af kärlek för fosterlandet
från dem af tillgifvenhet för dess Konungahus. Ridd.
och Adeln, som sned stolthet känner sig tillhöra ett folk,
hvars anor af frihet och sjelfständighet, i förening
med trohet mot sina Konunzar, vitsordas af häfderna,
skall ej heller någonsin finnas tvekande mellan upp-
oftringen af enskild fördel och äfventyrandet af sta
tens anscende.,
Under dagens skiftande läror, för hvilka så mänga
välden upps och försvunnit, gifvas dock osvikliga
grundvalar för rje stats bestånd. De innefattas
uti de betydels ord, som E. K. M:t ristat på
värt urgamla rikes vapensköld. Sanning, — ieke blott
den af stunden hyllade, men af äldrarne pröfvade, —
och Rättvisa, för alla och mot alla, — utgöra den
enda trygga ankargrund bland de upprörda tidsböl-
jornas svall.,
Presteståndets vice Talman:
Af E. K. M:ts höga nitälskan för begge dessa
samhällsvigtiga mål (materiell och andlig förkofrans)
har Presteständet, cj allenast gemensamt med den öf.
riga Ständerförsamlingen, äfven vid denna riksdag
rönt förnyade dyrbara prof, utan ock serskildt för sig
i ärender, som närmast tillhöra presterligt kall och
kyrklig värd, mottagit fiera nädiga meddelanden, vitt-
nande om E. K. M:ts höga tillit till detta ständs in-
sigt, nit och förfarenhet i de ting, som mäste ande-
ligen dömas. Att motsvara detta nädiga förtroende,
att derför ädagaligga sin uniersätligt vördnads- och
kärleksfulla erkänsla, skall oaflätligt vara Prestestän-
dets bemödande, dess pligt och dessära. Genom
samvetsgrann uppmärksamhet på besvurua, heliga
pligter, genom vaksamma omsorger om allt, som be-
främjar och stadgar Guds ordning på iorden, genom
ovikeligt nit att omgärda och befästa det christliga
samhällets kärna och rot, gudsfruktan, tro och dygd
i folkets hjertan, skall Presteständet oafbrutet söka
förtjena sin Konungs nåd och sina medborgares akt-
ning.n
Borgareståndets Talman:
Vigtiga frågor hafva varit föremäl för Riksens
Ständers öfverläggningar. Genom sin omfattande art
tillhöra de icke blott den närvarande stunden, men
efterverlden, att bedöma. Vid deras pröfning har
Borgareständet egt till ledning endast öfvertygelsen
om fäderneslandets sanna bästa. Med en liflig känsla
at medborgerlighet och af värma för fosterlandets he-
liga sak, har Borgareständet sökt att efter yttersta
förmäga dertill medverka.
Medvetandet deraf har ätföljt detta stånd under
le olika äsigter, som äro oskiljaktiga från hvarje sam-
ing af fria folkombud, men hvilken skiljaktighet i
omdömen dock egt till gemensamt mäl fåderneslan-
lets ära, sjelfständighet, trefnad och välgång, hvilka
utgöra det oafbrutna syftet för E. K. M:ts höga och
välviljande omsorger.,
Bondeståndets Talman:
I den stund, då Folkets Ombud, efter slutade råd-
plägningar i fosterländska angelägenheter, äro sam-
ade inför thronen att till en vördad och älskad Ko-
ung underdänigst frambära afskedshelsningen, innan
le sprida sig till skiljda hem, skiljda verksamhets-
retsar, äterföres minnet ofrivilligt till de ämnen, som
tgjort föremäl för omtanka, pröfning, ja bekymmer
imder den näst framfarna tiden. Det är så mycket
aturligare, i samma män som dessa ämnen varit af
tor och genomgripande betydelse för fäderneslandet.
Sädana hafva icke eller saknats vid detta riksmöte.
rägor hafva förevarit, trängande djupt in i fognin-
arne af samhällsbyggnaden och syftande till dess
mskapande i större eller mindre delar, och om äf-
en den varma fosterlandskärleken ansett sig hafva
käl att klaga öfver deras utgång, har dock den lugna
ch fasta förtröstan på det sannas och det rättas slut-
iga seger icke låtit sig rubbas. Öfvertygelsens väg
r läng, men så blifver ej heller nägonting varaktigt,
om icke på den vägen framkommit. I denna äsigt, all-
nänneligen omfattad af ett folk och dess ombud, har
amhällsordningen sin säkraste borgen. Frägor hafva
fvenledes förevarit, syftande till vidare utveckling af
jr handen varande förhällanden med hänsigt till för-
varsverkets stärkande, vetenskapliga och andra in-
ittningars fullkomnande m. m. Vid bedömande af
essa frägor hafva Bondeståndets ombud måst föra
parsamhetens talan. De hafva måst det, eme-
an de bättre än andra känna de mest skatte-
etungades tänkesätt och tillgängar, och de hafva
ervid icke skytt att efter fidrens sed frambära sann-
irdighetens vittnesbörd, öfvertygade att en regering
genting bättre behöfver än en sann och tillförlitlig
unskap om det land och folk, hvaröfver hon har alt i
yra. :
Men den glada utsigten till fortfarande fred, till
andelns och näringarnes förkofran, ingifver grundade
rhoppningar att ökadt välständ skall lemna tillgän-
ar till de ökade statsbehofven, dem klokheten på-J!
uder till betryggande af ett älskadt fosterlands1
elfbeständ, dess stigande andliga bildning och tim-s
ga förkofran.n,
S
— Konungen och Drottningen, Arffurstarnel.
ch Prinsessan utflytta i morgon till Tullgarn. 4
ronprinsen med sin gemål lärer ännu en tid.
omma att vistas på Rosendal. ;
— Från Carlskrona skrifves i Najaden,: — )
Prins Oscar, som nästan alla dagar, dål
in icke är på annat sätt upptagen, har
närre reunioner hemma hos sig, hvartill em-f
ts- och tjenstemän så väl af flottans soml.
stadens och länets kårer äro inbjudne, gif-1
r i dag åter middas och tarda nå aftanon!