netter stå dag ifrån dag Lyons beryktade Iblusmän i tusental, med lugn, men spänc i uppmärksamhet följande förloppet. Om nå Igon af de demokratiska advokaterna visar sig. I skallar omätligt jubel irin folkniingden, och ) kuirassierpatruiler, som rida genom hopen med Idragen pallasch, förmå knappast hindra dessa I demonstrationer. I De anklagade äro nästan alla obskyra och obetydliga personer. Några skildras såsom beskedliga, ehuru förförda; andra såsom vanliga spekulanter; några fi såsom äregiriga. Den förnämsta ledaren, Alfons Gent, har i (Lyon gjort lyckad såsom advokat. Sjelfva historien om den Lyonska sammanIgaddningen, sådan den af aktor blifvit framstäld, ir i korthet följande: Sedan det sista öppna upprorsförsöket den 13 Juni 1849 tillintetgjordes och bergets anförare med Ledru Rollin i spetsen, blifvit slagne, drogo sig revolutionspartiets minst komprometterade chefer tillbaka ifrån den af Changarnier och Carlier bevakade hufvudstaden, hvars befolkning icke tycktes gilla deras emöter. De begåfvo sig till de departementer (i sydöstra Frankrike), hvarest deras förnämsta styrka ligger. Dessa departementer äro de hvilka bilda en landsträcka ifrån Jura ända ned till Medelbafvet. Lyon är brännpunkten för detta vulkaniska område. I dessa departementer, heter det vidare, har den socialistiska propagandan utvecklat en vidtomgripande verksamhet, Utan att så särdeles mycket bry sig om bergets nuvarande ledare, trädde dessa agitatorer i desto närmare förbindelse med den i London bildade demokratiska centralkommitten och med de personer som tagit sin tillflykt till Geneve. Inom kort tid ötversvämmades hela Rhönedalen med föregifna välgörenhetsföreningar, och öfverallt, hvarest man kunde finna någon benägen boktryckare, uppväxte revolutionära tidningar. Den vigtigaste och talrikaste af nämnde föreningar var en som antagit titeln: La Nouvelle Montagne (Det Nya Berget). Denna förening var indelad i dekurier eller afdelningar, bestående af 10 personer; hvarje dekuria kommenderades af en sergeant eller korporal. Ledamöterna betalade en månadtlig afgift af 8 å 12 sous, oberäknadt de talrika kollekter, af hvilkas belopp man bestred resekostnader och andra utgifter för ledare och agenter. Många af agitatorerna lefde helt och hället af dylika patriotiska bidrag. I hvarje departement hade Det N ya Berget en president och en kommittå som korresponderade med de ledande kommittgerna i Lyon, Paris och London. Nya ledamöters antagande skedde under ett slags frimurareformaliteter. Novitien måste med förbundna ögon och fingret på en dolk aflägga följande ed: Jag, N. N., fri man, svär i frihetens martyrers namn, att beväpna min hand mot säväl politiskt som religiöst tyranni, och det i alla tider och på alla ställen; jag svär att verka för de demokratiska och socialistiska grundsatsernas utbredanda: ia svär att stå mina bröder, så ofta det kan blif ligt; jag svär att, om lotten träffar mig, döda en förrädare; jag svär att icke yppa hvad som säges eller göres i detta sällskap och jag fördömer mig sjelf till enl: skymflig död, om jag skulle bryta denna ed.n Sedan denna ed blifvit aflagd, borttogs bindeln från ögonen och han såg endast allale) damöternas blanka vapen sträckta mot hans bröst, till tecken att de alla skulle försvara eller straffa honom, allt efter som han blefve trogen eller otrogen. Man antager för stemligen säkert, att en stor del af den socialistiska befolkningen i 15 departementer tillhört detta förbund, hvars utgreningar sträckt sig ända från Jura, utefter Rhönes båda stränder, och ned till Medelhafvet. Förbundets förberedelser till ett inbördes srig påstås hafva varit fullkomligt allvarsamna; förbundet hade hemliga krutqvarnar, som oro i verksamhet för dess planer; andra ammunitionsartiklar insmugglades öfver schweiiska gränsen; vapenförräder samlades och en ntim förbindelse underhölls med de flyktingar vf alla nationer, som år 1850 samlat sig i de schweiziska gränskantonerna. E Ledru-Rollin uppgifves såsom sannolikt vaa ande förbundets ursprunglige stiftare; åtmins tone förmodas han hafva gifvit idgen dertill; len egentliga själen och den verkliga ledaren IF var likväl Alfons Gent, hvars inflytande ochls nseende inom förbundet daterar sig från Juni o 850. Den reaktionära vallagen af den 311!c daj hade då nyligen blifvit antagen af denlF gstiftande församlingen och det demokratif ka partiets oroligare elementer yrkade att van med musköten i hand ofördröjligen skulle i rotestera mot detta attentato af nationalför-f, amlingen. ti Flyktingarne i London och Geneve, förlf vilka tiden blef nog lång, och hvilkas enda f, tsigt ansågs ligga i en ny revolution, underlåste elden. Det parlamentariska Berget iln aris, som deremot bättre kände regeringens lå llgängar, som hade en ställning att förlora sc ch alldeles icke hyste någon lust att blifva z, ällda i skuggan genom de återkomna flyklä ngarnes demokratiska nimbus, — denna frakaf on af nationalförsamlingen vägrade att kastald, g in i ett nytt upprors fara och uppväckte lat erigenom icke ringa förbittring hos de revofr tionära sällskaperna i landsorterna. se De häftiga demagogerna i Avignon, Aix,lbe ismes o. s. Vv. påyrkade en djerfvare politik m h en raskare opposition; och den utmärkte vokaten Gent var den man, som lofvade fr pfylla deras önskningar. Hans plan, sådanm n framlyser ur de olika delarne af åtskilliga jat umdragna handlingar, var ganska vidtomfator ade och väl anlagd. up Upproret skulle på en gång utbryta i 15sk nNartementer: Savavene ach dat Sahunisiola el (G — am mA A mA mm