netter stå dag ifrån dag Lyons beryktade
Iblusmän i tusental, med lugn, men spänc
i uppmärksamhet följande förloppet. Om nå
Igon af de demokratiska advokaterna visar sig.
I skallar omätligt jubel irin folkniingden, och
) kuirassierpatruiler, som rida genom hopen med
Idragen pallasch, förmå knappast hindra dessa
I demonstrationer.
I De anklagade äro nästan alla obskyra och
obetydliga personer. Några skildras såsom
beskedliga, ehuru förförda; andra såsom van-
liga spekulanter; några fi såsom äregiriga.
Den förnämsta ledaren, Alfons Gent, har i
(Lyon gjort lyckad såsom advokat.
Sjelfva historien om den Lyonska samman-
Igaddningen, sådan den af aktor blifvit fram-
stäld, ir i korthet följande:
Sedan det sista öppna upprorsförsöket den
13 Juni 1849 tillintetgjordes och bergets an-
förare med Ledru Rollin i spetsen, blifvit
slagne, drogo sig revolutionspartiets minst
komprometterade chefer tillbaka ifrån den af
Changarnier och Carlier bevakade hufvudsta-
den, hvars befolkning icke tycktes gilla deras
emöter. De begåfvo sig till de departemen-
ter (i sydöstra Frankrike), hvarest deras för-
nämsta styrka ligger. Dessa departementer
äro de hvilka bilda en landsträcka ifrån Jura
ända ned till Medelbafvet. Lyon är bränn-
punkten för detta vulkaniska område.
I dessa departementer, heter det vidare,
har den socialistiska propagandan utvecklat
en vidtomgripande verksamhet, Utan att så
särdeles mycket bry sig om bergets nuvarande
ledare, trädde dessa agitatorer i desto när-
mare förbindelse med den i London bildade
demokratiska centralkommitten och med de
personer som tagit sin tillflykt till Geneve.
Inom kort tid ötversvämmades hela Rhöne-
dalen med föregifna välgörenhetsföreningar,
och öfverallt, hvarest man kunde finna någon
benägen boktryckare, uppväxte revolutionära
tidningar.
Den vigtigaste och talrikaste af nämnde för-
eningar var en som antagit titeln: La Nouvelle
Montagne (Det Nya Berget). Denna förening
var indelad i dekurier eller afdelningar, be-
stående af 10 personer; hvarje dekuria kom-
menderades af en sergeant eller korporal. Le-
damöterna betalade en månadtlig afgift af 8
å 12 sous, oberäknadt de talrika kollekter, af
hvilkas belopp man bestred resekostnader och
andra utgifter för ledare och agenter. Många
af agitatorerna lefde helt och hället af dylika
patriotiska bidrag.
I hvarje departement hade Det N ya Berget
en president och en kommittå som korrespon-
derade med de ledande kommittgerna i Lyon,
Paris och London. Nya ledamöters antagande
skedde under ett slags frimurareformaliteter.
Novitien måste med förbundna ögon och
fingret på en dolk aflägga följande ed:
Jag, N. N., fri man, svär i frihetens martyrers
namn, att beväpna min hand mot säväl politiskt som
religiöst tyranni, och det i alla tider och på alla
ställen; jag svär att verka för de demokratiska och
socialistiska grundsatsernas utbredanda: ia svär att
stå mina bröder, så ofta det kan blif - ligt; jag
svär att, om lotten träffar mig, döda en förrädare;
jag svär att icke yppa hvad som säges eller göres i
detta sällskap och jag fördömer mig sjelf till enl:
skymflig död, om jag skulle bryta denna ed.n
Sedan denna ed blifvit aflagd, borttogs bin-
deln från ögonen och han såg endast allale- )
damöternas blanka vapen sträckta mot hans
bröst, till tecken att de alla skulle försvara
eller straffa honom, allt efter som han blefve
trogen eller otrogen.
Man antager för stemligen säkert, att en
stor del af den socialistiska befolkningen i 15
departementer tillhört detta förbund, hvars
utgreningar sträckt sig ända från Jura, utef-
ter Rhönes båda stränder, och ned till Medel-
hafvet.
Förbundets förberedelser till ett inbördes
srig påstås hafva varit fullkomligt allvarsam-
na; förbundet hade hemliga krutqvarnar, som
oro i verksamhet för dess planer; andra am-
munitionsartiklar insmugglades öfver schwei-
iska gränsen; vapenförräder samlades och en
ntim förbindelse underhölls med de flyktingar
vf alla nationer, som år 1850 samlat sig i de
schweiziska gränskantonerna. E
Ledru-Rollin uppgifves såsom sannolikt va- a
ande förbundets ursprunglige stiftare; åtmin- s
tone förmodas han hafva gifvit idgen dertill;
len egentliga själen och den verkliga ledaren IF
var likväl Alfons Gent, hvars inflytande ochls
nseende inom förbundet daterar sig från Juni o
850. Den reaktionära vallagen af den 311!c
daj hade då nyligen blifvit antagen af denlF
gstiftande församlingen och det demokrati- f
ka partiets oroligare elementer yrkade att
van med musköten i hand ofördröjligen skulle i
rotestera mot detta attentato af nationalför-f,
amlingen. ti
Flyktingarne i London och Geneve, förlf
vilka tiden blef nog lång, och hvilkas enda f,
tsigt ansågs ligga i en ny revolution, under-
låste elden. Det parlamentariska Berget iln
aris, som deremot bättre kände regeringens lå
llgängar, som hade en ställning att förlora sc
ch alldeles icke hyste någon lust att blifva z,
ällda i skuggan genom de återkomna flyk- lä
ngarnes demokratiska nimbus, — denna frak- af
on af nationalförsamlingen vägrade att kastald,
g in i ett nytt upprors fara och uppväckte lat
erigenom icke ringa förbittring hos de revo- fr
tionära sällskaperna i landsorterna. se
De häftiga demagogerna i Avignon, Aix,lbe
ismes o. s. Vv. påyrkade en djerfvare politik m
h en raskare opposition; och den utmärkte
vokaten Gent var den man, som lofvade fr
pfylla deras önskningar. Hans plan, sådanm
n framlyser ur de olika delarne af åtskilliga jat
umdragna handlingar, var ganska vidtomfat- or
ade och väl anlagd. up
Upproret skulle på en gång utbryta i 15sk
nNartementer: Savavene ach dat Sahunisiola el
(G
— am mA A mA mm