nn nr 0 TEE
RODERIO NH)
ELLER ETT LYCHANS BARK
EN DUBBELHISTORIA
AF
JViCSEIT Z6CHOEKE.
2
Perserne, Mederne och Assyrierne och andra folkslag
hade redan för årtusenden tillbaka dylika inrättningar
churu under andra namn, och derföre att det ifrån längs
förlhutna tider så tillgått i verlden, söker man nu öfver
tala sig att det måste så vara och att rubbandet af cn
sådan tingens ordning vore alt begå en missgerning. San-
nerligen, min son, att anse en sak vördnadsvärd för
dess alder skull är en fördömlig vantro, ty ingenting an-
nat än det gudomliga är vördnadsvärdt. Flvad vördnads-
värdt kan väl finnas uti gamla murkna institutioner, som
redan öfverlefvat sig sjelfva?,
Så ungefär uttryckte sig den menniskoälskande Pato
Vitalie, du han lik en Jesu lärjunge stod framför mig.
Från denna stund gick jag hos honom i skola, och ibland
Roms alla konstskatter fanns ingen herrligare än denne
förträfflige munk, denne pater Vitalis, hvilken knappt vc
af någon känd, innu mindre rätt värderad.
Terra santa.
Olyckligtvis var det endast under vintermånaderne,
som :ag fick begagna den vördnadsvärde paterns under-
visning. Den kommande våren lade honom i grafven
och betäckte med sna blommor hans stoft.
Jag besökte honom några dagar före hans död, och
fann honom ganska svag, men likväl munter och vänlig.
Mm son, sade han, jag känner på mig, att Gud kallar
min själ till andra förbindelser. Mina ättatioåtta år hafva
örflutit som en dröm. Jag tycker mig vara densamme
som när jag var ung, endast med den skillnad att mina
sroppskrafter med hvarje dag aftaga. Jag gläder mig åt
let nya förädlade tillstånd den eviga kärleken skall an-
) Se Aftonbl. N:o 178—180, 182, 198, 200, 203 och 204,