a söndag vår nya konst. Utgången öfver. Srhoppningar. Vi satte byns ungdom i röill sent inpå natten och gjorde en god skörd. iagen hade vi den oturn att ett, tu, tre, se alt hvad natten inbringat. Då vi kommo , träffade vi ett band skälmar, som på ie lägratsig i en liten skog. Barnen lekte, ;, eller voro sysselsatte med tillredande ännerna drefvo sina handtverk, såsom nakare m. m. iwbjödo oss vänligt att dela deras måltid, och då vi voro Il ga, lockade den retande lukten af äggatt antaga inbjudningen. Efter måltiden sjunga och dansa efter den musik, hvarning trakterade dem. Men då vi skulle , fordrade de betalt för välfägnaden, hvilket, ord, ville säga våra penningar. Karlarne om53, beväpnade med dolkar och pistoler, under gvinnorna och barnen tömde våra fickor och noga våra kläder, i hopp att finna några förborter. I ett ögonblick hade jag förlorat pennina och ringar. Våra renslar, som innehöllo linne blefvo oss äfven fråntagne, och det var ennga böner, som man tillät oss behålla fio. På motstånd var icke att tänka. ntyret var högst förtretligt, läto vi likväl alla, utan gjorde oss tvärtom rätt lustige öfliga scenen, som vi funno ega mycken likhet fina verldens politik. ir en helt egen och icke oangenäm känsla, att någonting annat än sin egen person, med jor7 sina fötter och det hemlighetsfulla ödet öfver borjade med vi IV Med tillhjelp af våra musikaliska talanger, kommo lyckligt genom Italien, De många helgoch markm hållas i detta land, kommo oss väl till vi, vid vår ankomst till Rom, ännu hade nåsi qvar. 3 af den gamla, odödliga, verldsbeherrskande från den europeiska kulturen utgått och hvars in och hjeltar, efterträdde af kloka biskopar, ade främmande konungar och folk, styrkte uti mina filosofiska idger. Men hvad återilla dessa verldsbeherrskares lysande bedrifkommentarier äro ännu efter årtusenden för värde än alla hans segrar. Det är Vatikam i Capitolii ställe utöfvar rättigheter, som snille alltid tillvinner sig öfver svagheten,