a söndag vår nya konst. Utgången öfver.
Srhoppningar. Vi satte byns ungdom i rö-
ill sent inpå natten och gjorde en god skörd.
iagen hade vi den oturn att ett, tu, tre, se
alt hvad natten inbringat. Då vi kommo
, träffade vi ett band skälmar, som på
ie lägratsig i en liten skog. Barnen lekte,
;, eller voro sysselsatte med tillredande
ännerna drefvo sina handtverk, såsom
nakare m. m.
iwbjödo oss vänligt att dela deras måltid, och då
vi voro Il ga, lockade den retande lukten af ägg-
att antaga inbjudningen. Efter måltiden
sjunga och dansa efter den musik, hvar-
ning trakterade dem. Men då vi skulle
, fordrade de betalt för välfägnaden, hvilket,
ord, ville säga våra penningar. Karlarne om-
53, beväpnade med dolkar och pistoler, under
gvinnorna och barnen tömde våra fickor och noga
våra kläder, i hopp att finna några förbor-
ter. I ett ögonblick hade jag förlorat pennin-
a och ringar. Våra renslar, som innehöllo linne
blefvo oss äfven fråntagne, och det var en-
nga böner, som man tillät oss behålla fio-
. På motstånd var icke att tänka.
ntyret var högst förtretligt, läto vi likväl
alla, utan gjorde oss tvärtom rätt lustige öf-
liga scenen, som vi funno ega mycken likhet
fina verldens politik.
ir en helt egen och icke oangenäm känsla, att
någonting annat än sin egen person, med jor-
7 sina fötter och det hemlighetsfulla ödet öfver
borjade
med vi IV
Med tillhjelp af våra musikaliska talanger, kommo
lyckligt genom Italien, De många helg- och mark-
m hållas i detta land, kommo oss väl till
vi, vid vår ankomst till Rom, ännu hade nå-
si qvar.
3 af den gamla, odödliga, verldsbeherrskande
från den europeiska kulturen utgått och hvars
in och hjeltar, efterträdde af kloka biskopar,
ade främmande konungar och folk, styrkte
uti mina filosofiska idger. Men hvad åter-
illa dessa verldsbeherrskares lysande bedrif-
kommentarier äro ännu efter årtusenden för
värde än alla hans segrar. Det är Vatika-
m i Capitolii ställe utöfvar rättigheter, som
snille alltid tillvinner sig öfver svagheten,