got närmare- bestämdt om Elysdes planer, så
innethålla likväl deras depescher till de respek-
tiva hofven, uttryck af bekymmer för en in-
nan årets slut förestående kris.
En parlementarisk statskupp till för
presidentstidens prolongation, en påräkr
ger genom revisionen, en appell till folket,
en afskedsansökan af Louis Bonaparte, sam-
tidigt med de Bonapartistiska representanter-
nas afskedstagande, hvarigenom lagstiftande
församlingen skulle nödgas upplösa sig före
är 1952, hoppet ait blifva återvald af folket,
— det ena medlet efter det and ör fö-
remäl för öfverliggning i de El ka kret-
sarne, utan att någon bestimd plan synes hafva
blitvrit fattad.
;DJen fransk-spansk-italienska demokratkom-
mittiöen har, som bekant, utfirdat ett längt
maniifest. Denna kommitte bestå La-
menmais, Joly, Mathieu (dela Dröme), Schoel-
cher, Baune, Bertholon, Lasteyras och Michel
(de Bourges).
Deras manifest
utvecklar nöd
nien och Italien, dessa trenne natione
tiusk härkomst, att hålla fast till
4
att til! lyeklig fulländning bringa de framsteg
som blifvit ejorda på ett halft ndrade.
Man mäste, heter det, undanrödja alla hin-
der för ett förbund mellan dessa trenne na-
tioner, till hviket sedermera den ena natio-
nen efter den andra skall suta sig, till dess
man ändtligen kunnat åstadkomma ett allmänt
folkföörbund. De tre nämnda nationerna, be-
slägtrade i afseende på språk, bi dning, upp-
fostran och seder, måste stilla sig i spetsen.
Det hela slutar med den förklaring, att
konnnittten med kraft skall gripa verket an
och sträfva för sitt mål, som är: att genom
ett spansk-italiensk-franskt förbund lägga en
grund för alla folks förening.
;En uppgift om Louis Blancs resa til Spa-
nien är emellertid ogrundad och beror på en
nammförvexling. Den rätte Louis Blanc, f. d.
ledamoten af 1848 års provisoriska regering,
är ämmnu Ggvar i London.,