Article Image
uttalar sig en mystisk stämma af ängest och osäker het. Hvart:ct ögat ser, mötes det öfverallt af jättestor: plakater, sosom annonsera brochyrer med namn så dana som dessa: Det röda spöket (redan kändt orten. A.B:3:s anm.) — Den röda pesten — 185: och 1793, — Verldens undergång nalkas, — Af grunden 18:8352, — Till Niniviterna! Ännu fyrati dagar och 2 Ninive består icke mers — Den end; lösningen — Medborgare, hjelpen eder sjelfva, — De röda Yr riddarnes — och så vidare. Dessa bro chyrer omtaalas sällan i tidningarna, emedan Pariser boerna redaan så väl känma till konstgreppet, att d icke bry sigg derom; men deremot skickas de (brochy rerna) i tussental ut i departementerna, för att der ut breda ängesst och förskräckelse samt förmå landtfolke att emot konstitutionen ä nyo välja Louis Napoleor till presidemt. För detta ändamäl läser man också dem alla en hop hala ord vom nödvändigheten at äterställa cordning och stabilitet, ehuru enhvar ser at konstitutionaens väldförande genom ett val som stride1 mot dess utittryckliga föreskrift, icke kan leda till annat än inbörördes krig, blodsutgjutelse, otaliga lidanden och en a ny sakernas cirkelgäng, som snart äter skulle hafvara en revolution till päfcljd. Att dennana förrädiska brochyrlitteratur är egnad at ästadkomma 1a en tyst, men mer och mer kringgripande jäsning, är ) begripligt: dessa skrifter kunna betraktas såsom ett litlitterärt inbördes krig; förtal af oerhörd art, skrifna medd blod och galla. Hvart det chaos, som i dem uttalarr sig, eller dessa hemska profetior kunna leda, vet inagen menniska; ingen vågar ännu med ful! visshet sägaa, hvad som skall komma. Frankrike för i detta ögommblick ett hemlighetsfullt lif, det blir helt stilla i landlet och den Yytlige betraktaren tror, att denna stillhet kommer af tröttheten och ledsnaden, medan den . hos mänga är en följd af oro och en bäf.vande väntaan. Republikanerna äro oroliga för följ derna af Båoonapartisternas förtviflade plan att väga det yttersta 2 för att bibehålla Louis Napoleon vid makten; och dde reaktionära blifva mer och mer upp: skrämda af f den förskräckelse de sjelfve utbreda. De mäla Hin oionde så länge på väggen, tills de blifva öfvertygade 2 att han kommer, och då vrida de hän derna. Nationalfiförsamlingen och de rojalistiska partierna som sitta i denssamma, hafva förkastat revisionen: de hafva dödat Bonappartismen, emedan de ej hafva nägon utsigt att konmma till makten. Hvad skall nu komma? I trots af aälla lösningar, kombinationer och fusionsförsök, hvilket allt kommer af brist på ärlighet att fredligt vilja utveckla det statsskick som finnes, har ingen ännu kunnat lyfta på den mystiska framtidsslöja, som höljer äret 1852. Nationallförsamlingen tager sig i detta ögonblick ferier, den fiiyr likasom för sig sjelf, den rädes för detta landetts stillatigande, som icke bekymrar sig om hennes debaatter. De gaminla notabiliterna som äro så mäktiga, blifva ängsliga förir den i bojor smidda revolutionen; de hafva till sin dispcposition en här af embetsoch tjenstemän, en disciplinenerad arme och den fullkomligast organiserade polis is i verlden, och likväl äro de lika ängsliga. Thiers s söker att få sitt uttryck om la vile multitude — d den lumpna mängden — glömdt och röstar emot revisiopnen; Berryer upprepar den ena gängen efter den andra, att man mäste hälla sig fast vid lagligheten; Momtalembert tiger och Falloux glömmer sin förra polemik emot republiken. Nu sednast talar man om ett steg af Cavaignac, som skulle ästadkomma ett vinddrag i den qvalmiga atmosfer, hvari vi befinna oss; hin skall nemligen i en församling af de republikanska representanterna hafva förklarat, att han uppgifwer sin kandidatur för presidentskapet: Republikens juste-milieu skulle derigenom hafva abdikerat och man skulle komma in i ytterligheternas kathegorie. Om Cavaignac frivilligt träder tillbaka och L. Napoleon är skjuten ät sidan, om slutligen de rojalistiska fraktionerna hafva förlorat hvarje förhoppning på segger, sä frågar man sig med sä mycket mera skäl: hvad skall väl blifva af allt detta? Härpå har ingen iännu ett svar; vi famla omkring i mörkret och blott hiändelserna sjelfva skola gifva ett uppslag 4ill läcningrmarn af göätan

5 augusti 1851, sida 3

Thumbnail