uttalar sig en mystisk stämma af ängest och osäker
het. Hvart:ct ögat ser, mötes det öfverallt af jättestor:
plakater, sosom annonsera brochyrer med namn så
dana som dessa: Det röda spöket (redan kändt
orten. A.B:3:s anm.) — Den röda pesten — 185:
och 1793, - — Verldens undergång nalkas, — Af
grunden 18:8352, — Till Niniviterna! Ännu fyrati
dagar och 2 Ninive består icke mers — Den end;
lösningen - — Medborgare, hjelpen eder sjelfva, —
De röda Yr riddarnes — och så vidare. Dessa bro
chyrer omtaalas sällan i tidningarna, emedan Pariser
boerna redaan så väl känma till konstgreppet, att d
icke bry sigg derom; men deremot skickas de (brochy
rerna) i tussental ut i departementerna, för att der ut
breda ängesst och förskräckelse samt förmå landtfolke
att emot konstitutionen ä nyo välja Louis Napoleor
till presidemt. För detta ändamäl läser man också
dem alla en hop hala ord vom nödvändigheten at
äterställa cordning och stabilitet, ehuru enhvar ser at
konstitutionaens väldförande genom ett val som stride1
mot dess utittryckliga föreskrift, icke kan leda till an-
nat än inbörördes krig, blodsutgjutelse, otaliga lidan-
den och en a ny sakernas cirkelgäng, som snart äter
skulle hafvara en revolution till päfcljd.
Att dennana förrädiska brochyrlitteratur är egnad at
ästadkomma 1a en tyst, men mer och mer kringgripande
jäsning, är ) begripligt: dessa skrifter kunna betraktas
såsom ett litlitterärt inbördes krig; förtal af oerhörd art,
skrifna medd blod och galla. Hvart det chaos, som i
dem uttalarr sig, eller dessa hemska profetior kunna
leda, vet inagen menniska; ingen vågar ännu med ful!
visshet sägaa, hvad som skall komma. Frankrike för
i detta ögommblick ett hemlighetsfullt lif, det blir helt
stilla i landlet och den Yytlige betraktaren tror, att
denna stillhet kommer af tröttheten och ledsnaden,
medan den . hos mänga är en följd af oro och en bäf.-
vande väntaan. Republikanerna äro oroliga för följ
derna af Båoonapartisternas förtviflade plan att väga
det yttersta 2 för att bibehålla Louis Napoleon vid mak-
ten; och dde reaktionära blifva mer och mer upp:
skrämda af f den förskräckelse de sjelfve utbreda. De
mäla Hin oionde så länge på väggen, tills de blifva
öfvertygade 2 att han kommer, och då vrida de hän
derna.
Nationalfiförsamlingen och de rojalistiska partierna som
sitta i denssamma, hafva förkastat revisionen: de hafva
dödat Bonappartismen, emedan de ej hafva nägon ut-
sigt att konmma till makten. Hvad skall nu komma?
I trots af aälla lösningar, kombinationer och fu-
sionsförsök, hvilket allt kommer af brist på ärlighet
att fredligt vilja utveckla det statsskick som finnes,
har ingen ännu kunnat lyfta på den mystiska fram-
tidsslöja, som höljer äret 1852.
Nationallförsamlingen tager sig i detta ögonblick fe-
rier, den fiiyr likasom för sig sjelf, den rädes för
detta landetts stillatigande, som icke bekymrar sig om
hennes debaatter.
De gaminla notabiliterna som äro så mäktiga, blifva
ängsliga förir den i bojor smidda revolutionen; de hafva
till sin dispcposition en här af embets- och tjenstemän,
en disciplinenerad arme och den fullkomligast organi-
serade polis is i verlden, och likväl äro de lika ängsli-
ga. Thiers s söker att få sitt uttryck om la vile mul-
titude — d den lumpna mängden — glömdt och röstar
emot revisiopnen; Berryer upprepar den ena gängen efter
den andra, att man mäste hälla sig fast vid laglig-
heten; Momtalembert tiger och Falloux glömmer sin
förra polemik emot republiken. Nu sednast talar
man om ett steg af Cavaignac, som skulle ästadkom-
ma ett vinddrag i den qvalmiga atmosfer, hvari vi
befinna oss; hin skall nemligen i en församling af
de republikanska representanterna hafva förklarat, att
han uppgifwer sin kandidatur för presidentskapet: Re-
publikens juste-milieu skulle derigenom hafva abdike-
rat och man skulle komma in i ytterligheternas ka-
thegorie. Om Cavaignac frivilligt träder tillbaka och
L. Napoleon är skjuten ät sidan, om slutligen de
rojalistiska fraktionerna hafva förlorat hvarje förhopp-
ning på segger, sä frågar man sig med sä mycket
mera skäl: hvad skall väl blifva af allt detta? Härpå
har ingen iännu ett svar; vi famla omkring i mörkret
och blott hiändelserna sjelfva skola gifva ett uppslag
4ill läcningrmarn af göätan