RAR
RODERICH
ELLER ETT LYCKANS BARN.
EN DUBBELHISTORIA
AF
HENRIK SCHOX KE.
-
Inledning.
Man påstår väl att menniskan kan hvad hon vill. Jag
åter tror, att vi hvarje dag äro i tillfälle att öfvertyga oss
om motsatsen: menniskan måste, hvad hon vill. Menni-
skans vilja är åter en följd af inverkande orsaker, som
bestämma henne.
Det är sannt, att talanger och älskvärda egenskaper
förmå mycket; men ännu mer en blind lycka och dessa
talanger, cessa egenskaper, hvad äro de väl annat än
åfvor af len nyckfulla Fortuna.
Ibland lefvernesbeskrifningar känner jag ingen säll-
sammare in Grefve Loderich von W... S, hvilken ifrån
hbagaregesiäll svingade sig upp till sitt lands högsta vär-
ligheter och dog såsom premierminister. Svingade sig
pp? Nej, det är för mscket sagdt. Han blet emot all
förmodan och emot sin vilja framskuffad. Han har sjelt
berittat mig sina lefnadsöden, men dessa äro så obetyd-
så småaktiga, att de tilläfventyrs endast genom det
i sätt, hvarpa de af honom berättades, fingo sitt för-
vimsta värde. Jag skall nu, så vidt jag kommer ihåg,
serätta dem, öfvertygad att derigenom bereda andra, men
isynnerhet mig sjelf, en glad stund. Jag får derunder
fr if Ile att I i minnet återkalla de angenäma ögon-
: tlskvärde gamle mannens lärorika säll-
stap tillbrar
Bageri
rich var af ringa härkomst är bekant. Hans
är i on liten gränsstad, hade endast en
enhet, men deremot ett odladt förstånd
per. Men oaktadt han utmärkt väl
språk samt det uti skicklighet att
äsning var svårt att finna hans make,
;ikväl icke svinga sig upp till någon högre
plats än tallnär. Hvad var väl orsaken dertill? Lyckan
var honom icke huld. Ian hade en gång af ungdoms
lättsinne litt sig förledas att begå et dumt streck. Alla
andra som deruti deltagit, kommo lyckligt ifrån saken;
de voro nemligen af familj, hade penningar och i följe
Ia
h
b
)k
talat ie och
rita samt nti
kunde han