vände sig till kamreraren O. E. Wallin, som då er-
kände, att han hade anledning förmoda en balans i
Berggrens kassa,, men, när direktören, regementsläka-
ren Wistrand, diå förklarade sig sinnad, att genast
skilja Berggren från bankens kassa, bad regements-
läkaren att ej viridtaga detta våldsamma steg, under
förklarande, att balansen redan till följd af revisorns
extra inventerinog vore i det närmaste betäckt, och
försäkrade på egget ansvar att han sku!le oafbrutet
vaka öfver kassöören, och förhindra honom att vidare
förskingra de pe2ngar, som funnos i kassan. Dä pro-
fessor Malmsten: nyss förut för direktionen förklarat,
att han vid föregående dagens revision ej funnit nä-
gon kassabrist, och doktor Wistrand ej hade nägon
aning om beskaffenheten och beloppet af den befarade
kassabristen, biföll han för tillfället hr Wallins begä
ran; men då han vid veckoinventeringen 3 dagar der-
efter eller den 18 Maj påträffade en kassabrist af
nära 2400 rdr Iko, tog doktorn genast nycklarne till
kassakistan från Berggren, tillsade honom att fylla
kassabristen, iman kassarapporten med päföljande
dagens post afsåndes till centralkontoret, hvarjemte
doktorn förklarade Berggren, det första vilkoret för
honom, att under sädana förhällanden få behålla tjen-
sten, hvilket i öfrigt berodde på direktionens beslut,
vore att Berggreen genast fyllde kassabrristen.
Ehuru Berggrren redan dagen derpå eller den 19
Maj inför den fförsamlade direktionen aflemnade den
felande summan,, beslöt likväl direktionen att, på grund
af hvad emot Berggren förekommit, genast skilja ho
nom frän tjensten.
Då derefter en granskning företogs af kassörens
verifikationer, upptäcktes, att en mängd qvittenser
saknades ä summor, som i böckerna funnos anteck-
nade säsom utbetalade. Detta föranledde en full-
ständig revision af afdelningskontorets alla räkenska-
per, som förrättades ifrån den 7 till och med den 15
Juni.
Ombudsmanmen söker derefter visa, att direktionen
icke haft anledrning att förr upptäcka balansen. Ve-
rifikationernas 1kontrollerande för hvarje vecka anser
han såsom kontitroll otillräcklig. Han visar, att jour-
hafvande direktitören alldeles icke med afsigt kunnat
ställt så till attt Berggren skulle beredas tillfälle att
hos enskildta ppersoner uppläna och i kassan insätta
kassabristen. IHan trodde, i följd af personens or-
dentliga lefnadsssätt, m. m., att han utlånat pennin-
gar och kunde dermed fylla bristen.
Deremot ansees det varit kamereraren Wallin som
genom att blunda för Martins förfalskningar i sina
böcker, hade iäsamkat sig ersättningsskyldighet för
hela B:s balans, som, af eget intresse och med kän-
nedom derom, att jourhafvande direktörens öga oaf-
lätligen vakade öfver honom, genom sin kontroll för-
hindrade B. att på sätt som ditills skett, med Mar-
tins biträde dölja balansen medelst böckernas förfal-
skande, utan i stället tvang honom att uppläna pen-
gar.n
