På anda 1 äng och ladugärd, och ryck JiEtt mildare medel till samma mäl måste tvifvelsutan, vblifva lätheten till afsättning at de varor, boskaps-l. snön från de nordliga fjällbygderna förorsakar, lärerblifva nödigt att bron förses med ett större antallnv stenkistor och isbrytare än vanligtvis är fallet, hvar-de före äfven kostnaden för dess uppförande i sammaltj mån ökas. Säväl af denna anledning, som ock deraf, ! att allmogen alltid med misstroende anser hvarje nyka het, som rubbar dess alldagliga tankegång och vanor, H och således är sen att erkänna fördelen af hvarje gagneligt foretag, som ej omedelbarligen lägger vinfle sten i dess hand, hvadan en aktieteckning i och förlne nämnde brobyyggnad, ätminstone till en början, torde finna föga deltagande ä dess sida, utan komma att sa hufvudsakligeen tillvägabringas af ortens fåtaliga ständsfil personsklass, I lärer man vara betänkt på att till Kgl.re Maj:t ingå maed underdånig ansökan om statsanslag hy till detta särddeles gagnande företag. Och, isanning,fö när man tar i betraktande, att öfver denna elf, enlm bland de störrsta i riket, med tätt bebyggda och folkrika stränder;, icke finnes någon enda bro till kommunikationens läättnad; att på norra stranden af densamma, i noordvestlig rigtning frän Solefteä, som är tic beläget på eklfvens södra strand, ligga flera betydliga! de socknar säsorm Eds, Resele Lidens och. Junsele, samtlyva längre upp Åsele, alla med mer och mindre produkni tivitet af trävaror, smör, talg och fägel, och för Ä hvilka Solefteä är närmaste upplagseller utförselsort; att en tid af vären elfven nästan endast med he lifsfara kan öfverfaras och att den starka strömmenm blott tillåter begagnamdet af ytterst små och lättalfr färjor, hvilket i icke ringa mån försvårar kommuni-hr kationen och lägger väsentliga hinder för en raskare varntrafik, så synes få företag af denna art vara i BD högre grad fförtjente af. en landsfaderlig och omtänkÅA sam regeringgs uppmärksamhet, hvarföre man ock pälm förhand glädder sig åt hoppet om bifall till. en dylikd ansökan. . fc Att de-tilllfällen till-kommunikation, som tid efterl,, annän, om:oock med länga mellanskof, lemnats denna aflägsna bygd, med värme uppfattats af dess invä-)C! nare och framkallat ettrörligare lif säväl i affärsväg b som andra förhällanden, derom vittna icke allenastm anläggandet af tvenne postkoator jemte en s: k. postI de station, med postvägar i flera rigtningar, hvilka pålte vissa håll ej blott betala kostnaden, men äfven lemna behållning, utan ock den reguliera ängbätsfart, 0 som nu på tredje äret förtgär emellan: Solefteå och st FErernösatid, och hvilken, efter hvad med visshet är st beka ut, lemnar sitt rederi en icke -obetydlig procent, så att, Om ryktet ej säger osannt, man lärer vara betänkt på byggändet af ett nytt ängfartig för kommunikationen På Ångermanelfven, försedt med machineri af ej blott efter strömmens styrka bättre afpassadt antal hästkrafter, än fallet är i det fartyg som nu begagnas, utan dessa krafter så tilltagne, att far-9 tyget, hvilket i följd af farvattnets beskaffenhet måäe ste vara grundgående och icke särdeles stort, kan taga Er en lastpråm i släptäg. a Om Tegrers vackra yttrande, att vi böra inom Syeriges gäns eröfra Finland äter skall göras till a sanning, tede tillämpningen deraf icke gälla fägon prwins i Bgre grad än ngermanland, som just producerar hud Finland gaf mest och bäst: ved, talg, hb smör, lärfer, spanmäl och jern. Dock synes det som, !-, oaktadt 4; är förflutit sedan det olycksdigra äret J 1808, man icke lemnat nog uppmärksamhet åt detta r förhållande, hvartill hushällningen inom nämnde provins sjelft torde i ej ringa män bidragit. Genom öfverproduktion af timmervaror, hvilken haft till päföljd f lätt penningetillgäng och välmäga bland allmogen, men ock utarmande lyx och skogarnes förstöring, har landet frågätt sin vigtigare bestämmelse: ängsodling och boskasskötsel. Sålunda inträffar här, att den tid af äre, då man i södra Sverige äger mesta till-14 gäng på njölk och fägnar sig af denna sunda oehly välsmakliga föda, äger Angermänlänningen oftast ejls annat än surt dricka till sin enda näring: skornmjölsgröten; tyr af brist på foder och närmare betesmar-ly iker, äfvemsom felande kännedom af rätta sättet för dess utfodiring, nödgas han drifva sin utmagrade boa C 6 4 f :skap till fjällen, der den hemtar en knapp och föga ; närande föda samt understundom omkommer i kär-l, :ren eller myrorna; hvad mer är: en Norrlandsdräng 4 :skulle blygas och svärligen förmås att köra ett parl. -oxar. Dessa nyttiga och vinstgifvande kreatur äro ej I; :synlige utom på en eller annan större egendom, ett, förhållande, hvilket, i likhet med flera andra miss-; tag, torde få tillskrifvas inflytelsen af den starka tim-; Amerhanavin, som fordrar hästar till en raskare fors-; ing emellan skog och sågqvarn och derifrån till uppTagsplatsen; ja, mån är så uteslutande van vid hästen AMN alla slags karslor, att till och med gamle och för erfarne aktade lana. män här med förakt anse oxenl, tjufs, Det bör dock förmodas f 1 S Å och kalla den för dag å att skoögsödningen förr ex!er sednare skall förmå An:germanlänningen till nyttig reformer i afseende på a honom ur det misshus-hällningssystem, han i arf emortagit af sina fäder. Skötseln frambringar; och denna lätthet skapas endast, af lättade kommunikationer. 5 ; En vackrare och mera vigtig säd än den Anger-; manland-i goda är frambringar; får man svärligen se å nägon annan ort i riket. Akern skötes omsorgsullt; men dikning begagnas föga, äfven der den ; kunde behöfvas, och mänhe sädant ej lika mycket :som frosten, när denna inträffar, skadar säden? Besynnerligt förefaller det äfven att råg odlas så litet, ty den frodar sig väl här och undgår genom dess tidigare mognad den förstöring som tidiga och starka nattfroster ofta förorsakar på kornet. Den ger, som hvar men vet, ett smakligare och kraftigare bröd än! kornet cch halmen, skuren till hackelse, ätes begärligt af hästen; men allt detta oaktadt, odlas säkert nio-tiondedelar korn emot en-tiondedel råg — äter en följd af. ärfda-vanor och fördomar. Här kan manj visst icke säga att äkerbruket är grundlagdt på ladu-l. gårdens, ty -spillningen efter -hästarne faller mest il -skogar och på vägar samt -efterhornboskapen, större .delen af sommaren, uppe bland fjällen. Detta kunde swara helt annorlunda; men goda föredömen af inflytstande och mera erfarna -landtmän saknas, ty bonden säljer ogerna sitt hemman till andra än bönder; och s Mm alla hensman äro belastade med sä kallade tödoråay eller unumtagsförmäner af spamwnal ogh en mivgå andra pres, da, hvaribland äfven husrum, till fordue ägare af p Arden, faller det sig motbjudance för främlingen atv köpa egendom här. Sälunda går allt sin gamla gån, Med en sjelfbelätenhet, som finner allt förträffligt, medan det gick så till i fars och farfars tid, och med v CP Ständigt före -sväfvandde tanken, att skogen skall rsätta hvarje skada som träffar åker och boskap, och go. 2M565 för sett slags fatum;-eller-oundvikligt. öde, sedan .M på fädernes vis hushällat och gjort sitt bästa. Huru vinna ändring häratinnan? Männe ej den lät ?de Ikommunikationen, som till ett vackert och intressän, Handskap förer mängen insigtsfull främling eller 1ockar mängen läraktig af landets invånare: att: se huru det tillgär annorstädes, ej lika väl förmår befrämja uthyte af tankay och äsigter, som-af produkter eller wstor? : Visserligen lärer sädant blifva svärt att neka: Ea bro öfver Angermanelfven kan väl ej ensamt uträtta alla dessa saker; men i förening med flera andra kommunikationsmedel, eller såsom en länk i kedjan af det hela, skall den sannolikt ej blifva: ett :ovigtigt medel. dertill; och efter ett par tiotal af är, skall det väl visa cig, att densamma verkat till denna jlandsorts förkofran och välständ just i de fall här ofsvan blifvit antydda till insigt och förbättring. Må derföre detta på en gäng vackra och dristiga tföretasg gå i fullbordan! q— 120 Litteratur. Tiäskkrift för Praktisk Byggnadskonst och Mekanåik m. m. Af Robert Acrel. Andra Argången. Sjette Häftet. : Första artikeln i detta häfte utgör början All en beskrifning öfver börsbyggnaden i Götheborg, ett konstverk af hr P. J. Ekman, hvilket efter besökandes sammanstämmande ee LL 3 aa frocikrat sin UNNhOfs