helligt, dess eviga sanningar mindre sublima och höga? mt
Hur mängen kunglig krona har ej sutit på en uslings dr
huifvud ? Hur mängen konungamantel har ej sölats ip
bloxd, men männe ej ädelstenarne och guldet i kro- !
nam lysa lika skönt och klart för det? Månne ej ideen
af majestätets höghet och den monarkiska principens ag
sedliga betydelse är lika helig? I sträng konseqvens lit
härmed mäste väl den liberala pressens betydelse vara et
lika oförkränkt och lika helig inom statslifvet, äfven m
om nägon af dess förfäktare och kämpar begär ett b
nesligt brott. Ilvad särskildt anfallen mot L. Hjertas f
person angår, så äro de lika usla, lumpna och omoti- 10
verade, som anfallen mot liberala pressen. Huru ofta ta!
harr ej menniskan blifvit grymt bedragen af en vän. tic
Me:n den enes brott kan väl ej äterfalla på nägon gk
anmans hufvud, än den brottsliges eget, och hvad um-
sämget beträffar, så mäste väl hvarje menniska få
ansses för hederlig karl, tills motsatsen blifvit styrkt m
och: bevisad. Ännu mer gäller detta om engagemang ti
at talanger, .der blott de intellektuella lförmögenhe- in
terna tagas i anspråk och de moraliska, såsom suppo- gå
nerade, ej tagas i beräkning. Men besynnerligare är at
det, att hemligt stå i förbund med en af allmänna opi-
nionen stämplad usling, och det har mer än en gång
förusfirat oss, att Morgonbladet och Folkets Röst så YC
intimt understödja hvarandra i dess anfall mot Afton- C
bladet och den liberala pressea. Ännu mer förundrar
det oss, att en tidning, som är ett slags hoftidnirg gt
eller junkertidning, och redigeras af en tjenstgö-
rande kammarjunkare, kan nedläta sig till ett verk-
ligt pöbelspräk, och ehuru koketterande med en viss sl
ridderlig elegans och nobel förfining i lefnads- och P4
tänkesätt, kan nedsjunka till nägot så oädelt och lum- m
pet, rätt och obelefvat, som dess skandalösa, lögnak- fa
tiga beskyllningar mot magister Hedlund — en all- a,
mämt högaktad och värderad person, ej blott för sina
kumskaper och sin skicklighet, utan äfven för sin oför-
vitliiga moraliska karaktär. Det fega och oridderliga, I
på :samma gäng som usla häri, är den paskillartade st
torm, under hvilken de skandalösa beskyllningarna sl
infördes i Morgonbladet, utan att Morgonbladets re- k,
daktion ansäg sig af hedrens fordringar uppmanad
att, på offentlig begäran, beriktiga de vederlagda ..
lögaktiga beskyllningarne. i äl
lessa vära yttranden stå i sträng konseqvens med Ni
fört uttalade äsigter om pressns lyftning ur skanda- di
len: och pöbelspräkets ton, och det är derföre viiecke m
drasit i betänkande att oförstäldt tillkännagifva de g
tänkesätt vi hysa om nägra tidningars behandling och b
bearbetning af den Almqvistska affären tillika med
deras insinuationer mot en i denna sak oskyldig per-
son. Morgonbladets fortsatta slika beskyllningar och f
oförskämda anspelningar, trotts alla förklaringar och k
således mot bättre vetande, förtjena rättvist benäm- p
ningen vhundgläfts,, hur generadt det än fioner: sig h
af den träffande rubriceringen. Att göra anspråk på I
humanitet af andra borde åtminstone förutsätta hu- ?
manitet hos en sjelf, och att generas af en träffande
benämning, men ej generas af ettlumpet uppförande, u
bevisar en egen slags ambition. I afseende på följ- sg
derna af det sista vilja vi erinra Morgonmbladet om de f
herrliga orden af Tegner:
Hvad du vinner; hjelteryckte vinner du dock ej
derpä.r
Men Calmarposten är ej den enda, som Y
yttrat sig i samma anda; många andra lands-!
ortstidningar hafva haft artiklar i dylik syft- 1
ning. Sålunda innehåller Bohus läns tidning, 8
efter en berättelse om sjelfva händelsen, föl- J
jande reflexioner: S
Emellertid hafva skandaltidningarne Morgonbla- b
det och Folkets rösto kastat sig, icke endast öfver e
den sannolikt brottslige, utan öfver Aftonbladet och 4,
desss förläggare, och under föregifvande att Almqvist
skullle hafva ledt och styrt det bladet, i hvars redak-
tion. han deltog för det litterära faket, men icke för:
öfrigt i politiska eller polemiska frågor, göra de skam- e
lösar anfall mot förläggaren hr IL. Hjerta och den
sistmämnde äfven mot öfriga redaktionen oeh hela (
den: liberala pressen. Det är svärt att tänka sig ett
merra gement och hutlöst skriftställeri, än det som i g
denna sak af isynnerhet hr Franz Sjberg i folkrösten
bedrifves. Besrnnerligt nog bläser Posttidningen un-:
der, och detta tyckes bevisa att anfallen utgå från s
nägon drifkraft i centrum, efter Hartmansdorffska cir-
kelsystemet. Man glömmer dervid, att verlden haft
för måuga exempel på brottslingar, inom alla ständ
och kretsar, från och med thronernas innehafvare och (
omgifning till päfvestolens, samt från och med blåa 1
banden och högsta embetena ned till dagakarlen, förjC
att allmänheten skulle kunna förvillas ända dertill,C
att anse hvarje korporation, hvarje förening, hvarje!d
redaktionspersonal solidariskt ansvarig för de missdåd
en enskild menniska, under egna och okända förhäl-
landlen och möjligen under en genom förenade om- !
ständigheter framkallad sinnesfränvaro, kan begå.
Den:- armaste arbetare vill ej veta af att anses del- (
aktig i hans kamrats förseelser, äfven om han utaflö
föresäende förhällanden skulle haft skäl att misstänka,
honamm. Huru kan man dä inbilla sig, att genom ;
dylila af illska och oförstånd uppfyllda förebråelser
emot eskyldiga personer kunna uppreta opinionen emot I
dem. Sjelfva försöket dertill visar på samma gängl?
en okunnighet om folkets lugna, sunda vett och en 1
läghet i författarnes enskilda karakter, som mäste I (
förväna en hvar, hvilken icke länge skädat till hvad l;
grad vissa klasser och individer i moraliskt afseende
nedsjunkit i värt kära fädernesland och framför allt i
hufvudstaden. Man bör dock hoppas, att ytterlighe-S
I
s
f
j
)
l
j
l
1
(4)
-
ten nätt sin gräns.,
— Uti Skaraborgs Läns Tidning läser man
vidare följande:
Fvilken tidning man tager i hand, nog möter man
namet Almqvist. Intet ord höjes hvarken till hans
försur eller ursäkt, och kan ej heller ifrågakomma.l:;
Det inderligaste af allt är dock vissa organers ifver
att göra icke blott hr L. J. Hjerta utan äfven en
mängd med honom politiskt öfverensstämmande till
ett sags medbrottslige med Almqvist. Den allmänna
opinionen, stämd för eller emot hr Hjerta, mäste
dock förakta dylika försök till hans nedsättande,
hvilka förr eller sednare kunna falla tungt tillbaka
på sitt upphof. Aldrig skulle det fallit de liberale in
att så handla, om det varit en af konservatismens
koryfföer, som gjort dessa nidingsdåd,, såsom M. B.
spörjier, utan man skulle hafva beklagat brottet, icke
satt sig sjelf till doms öfver den brottslige och hans
förmenta vänner, man skulle tigit eller nöjt sig att
lägga i dagen polisens och domstolars protokoller i
saken. Är det deremot ett brott att vara liberal, säl!
drif den satsen sä godt ske kan, men äberopa aldrig
Almqvist eller någon annan ärelös eller äreförgäten
till vittne, ty sådana hafva ju hvarken förtroende el-
ler talan. Man mäste väl vara rent af afväpnad och
försvarslös för att behöfva hugga med Almqvist och
Almqvist, ett vapen, som en riddare för ädel strid
aldrig borde utaga eller bruka.
Detta torde vara nog för att visa hvad man
på andra ställen i landet tänker om skandal-
tidningarnes förfarande. Det bör ock tilläggas,
att vi ej sett ett enda bättre landsortsblad,
utan afseende på politisk färg i öfrigt, gilla
de förutnämnda smutskastningarne.
RAN
Ett besök i Slöjdexpositionen vid Brunke-
bergs torg.
Åttonde Artikeln.
En modell till en ångvagn, och en annan
till en direkt verkande högtryckningsångma-