Article Image
helligt, dess eviga sanningar mindre sublima och höga? mt Hur mängen kunglig krona har ej sutit på en uslings dr huifvud ? Hur mängen konungamantel har ej sölats ip bloxd, men männe ej ädelstenarne och guldet i kro! nam lysa lika skönt och klart för det? Månne ej ideen af majestätets höghet och den monarkiska principens ag sedliga betydelse är lika helig? I sträng konseqvens lit härmed mäste väl den liberala pressens betydelse vara et lika oförkränkt och lika helig inom statslifvet, äfven m om nägon af dess förfäktare och kämpar begär ett b nesligt brott. Ilvad särskildt anfallen mot L. Hjertas f person angår, så äro de lika usla, lumpna och omoti10 verade, som anfallen mot liberala pressen. Huru ofta ta! harr ej menniskan blifvit grymt bedragen af en vän. tic Me:n den enes brott kan väl ej äterfalla på nägon gk anmans hufvud, än den brottsliges eget, och hvad umsämget beträffar, så mäste väl hvarje menniska få ansses för hederlig karl, tills motsatsen blifvit styrkt m och: bevisad. Ännu mer gäller detta om engagemang ti at talanger, .der blott de intellektuella lförmögenhein terna tagas i anspråk och de moraliska, såsom suppogå nerade, ej tagas i beräkning. Men besynnerligare är at det, att hemligt stå i förbund med en af allmänna opinionen stämplad usling, och det har mer än en gång förusfirat oss, att Morgonbladet och Folkets Röst så YC intimt understödja hvarandra i dess anfall mot AftonC bladet och den liberala pressea. Ännu mer förundrar det oss, att en tidning, som är ett slags hoftidnirg gt eller junkertidning, och redigeras af en tjenstgörande kammarjunkare, kan nedläta sig till ett verkligt pöbelspräk, och ehuru koketterande med en viss sl ridderlig elegans och nobel förfining i lefnadsoch P4 tänkesätt, kan nedsjunka till nägot så oädelt och lumm pet, rätt och obelefvat, som dess skandalösa, lögnakfa tiga beskyllningar mot magister Hedlund — en alla, mämt högaktad och värderad person, ej blott för sina kumskaper och sin skicklighet, utan äfven för sin oförvitliiga moraliska karaktär. Det fega och oridderliga, I på :samma gäng som usla häri, är den paskillartade st torm, under hvilken de skandalösa beskyllningarna sl infördes i Morgonbladet, utan att Morgonbladets rek, daktion ansäg sig af hedrens fordringar uppmanad att, på offentlig begäran, beriktiga de vederlagda .. lögaktiga beskyllningarne. i äl lessa vära yttranden stå i sträng konseqvens med Ni fört uttalade äsigter om pressns lyftning ur skandadi len: och pöbelspräkets ton, och det är derföre viiecke m drasit i betänkande att oförstäldt tillkännagifva de g tänkesätt vi hysa om nägra tidningars behandling och b bearbetning af den Almqvistska affären tillika med deras insinuationer mot en i denna sak oskyldig person. Morgonbladets fortsatta slika beskyllningar och f oförskämda anspelningar, trotts alla förklaringar och k således mot bättre vetande, förtjena rättvist benämp ningen vhundgläfts,, hur generadt det än fioner: sig h af den träffande rubriceringen. Att göra anspråk på I humanitet af andra borde åtminstone förutsätta hu? manitet hos en sjelf, och att generas af en träffande benämning, men ej generas af ettlumpet uppförande, u bevisar en egen slags ambition. I afseende på följsg derna af det sista vilja vi erinra Morgonmbladet om de f herrliga orden af Tegner: Hvad du vinner; hjelteryckte vinner du dock ej derpä.r Men Calmarposten är ej den enda, som Y yttrat sig i samma anda; många andra lands-! ortstidningar hafva haft artiklar i dylik syft1 ning. Sålunda innehåller Bohus läns tidning, 8 efter en berättelse om sjelfva händelsen, fölJ jande reflexioner: S Emellertid hafva skandaltidningarne Morgonblab det och Folkets rösto kastat sig, icke endast öfver e den sannolikt brottslige, utan öfver Aftonbladet och 4, desss förläggare, och under föregifvande att Almqvist skullle hafva ledt och styrt det bladet, i hvars redaktion. han deltog för det litterära faket, men icke för: öfrigt i politiska eller polemiska frågor, göra de skame lösar anfall mot förläggaren hr IL. Hjerta och den sistmämnde äfven mot öfriga redaktionen oeh hela ( den: liberala pressen. Det är svärt att tänka sig ett merra gement och hutlöst skriftställeri, än det som i g denna sak af isynnerhet hr Franz Sjberg i folkrösten bedrifves. Besrnnerligt nog bläser Posttidningen un-: der, och detta tyckes bevisa att anfallen utgå från s nägon drifkraft i centrum, efter Hartmansdorffska cirkelsystemet. Man glömmer dervid, att verlden haft för måuga exempel på brottslingar, inom alla ständ och kretsar, från och med thronernas innehafvare och ( omgifning till päfvestolens, samt från och med blåa 1 banden och högsta embetena ned till dagakarlen, förjC att allmänheten skulle kunna förvillas ända dertill,C att anse hvarje korporation, hvarje förening, hvarje!d redaktionspersonal solidariskt ansvarig för de missdåd en enskild menniska, under egna och okända förhällandlen och möjligen under en genom förenade om! ständigheter framkallad sinnesfränvaro, kan begå. Den:armaste arbetare vill ej veta af att anses del( aktig i hans kamrats förseelser, äfven om han utaflö föresäende förhällanden skulle haft skäl att misstänka, honamm. Huru kan man dä inbilla sig, att genom ; dylila af illska och oförstånd uppfyllda förebråelser emot eskyldiga personer kunna uppreta opinionen emot I dem. Sjelfva försöket dertill visar på samma gängl? en okunnighet om folkets lugna, sunda vett och en 1 läghet i författarnes enskilda karakter, som mäste I ( förväna en hvar, hvilken icke länge skädat till hvad l; grad vissa klasser och individer i moraliskt afseende nedsjunkit i värt kära fädernesland och framför allt i hufvudstaden. Man bör dock hoppas, att ytterlighe-S I s f j ) l j l 1 (4) ten nätt sin gräns., — Uti Skaraborgs Läns Tidning läser man vidare följande: Fvilken tidning man tager i hand, nog möter man namet Almqvist. Intet ord höjes hvarken till hans försur eller ursäkt, och kan ej heller ifrågakomma.l:; Det inderligaste af allt är dock vissa organers ifver att göra icke blott hr L. J. Hjerta utan äfven en mängd med honom politiskt öfverensstämmande till ett sags medbrottslige med Almqvist. Den allmänna opinionen, stämd för eller emot hr Hjerta, mäste dock förakta dylika försök till hans nedsättande, hvilka förr eller sednare kunna falla tungt tillbaka på sitt upphof. Aldrig skulle det fallit de liberale in att så handla, om det varit en af konservatismens koryfföer, som gjort dessa nidingsdåd,, såsom M. B. spörjier, utan man skulle hafva beklagat brottet, icke satt sig sjelf till doms öfver den brottslige och hans förmenta vänner, man skulle tigit eller nöjt sig att lägga i dagen polisens och domstolars protokoller i saken. Är det deremot ett brott att vara liberal, säl! drif den satsen sä godt ske kan, men äberopa aldrig Almqvist eller någon annan ärelös eller äreförgäten till vittne, ty sådana hafva ju hvarken förtroende eller talan. Man mäste väl vara rent af afväpnad och försvarslös för att behöfva hugga med Almqvist och Almqvist, ett vapen, som en riddare för ädel strid aldrig borde utaga eller bruka. Detta torde vara nog för att visa hvad man på andra ställen i landet tänker om skandaltidningarnes förfarande. Det bör ock tilläggas, att vi ej sett ett enda bättre landsortsblad, utan afseende på politisk färg i öfrigt, gilla de förutnämnda smutskastningarne. RAN Ett besök i Slöjdexpositionen vid Brunkebergs torg. Åttonde Artikeln. En modell till en ångvagn, och en annan till en direkt verkande högtryckningsångma

16 juli 1851, sida 2

Thumbnail