efter mosaisk trosbekännares naturaliserande säson
svensk medborgare, innan han kan af ifrägakomn:
utvidgade rättigheter komma i ätnjutande.
Hr Wern: Då nästan alla talarne nu yrkat äter
remiss af betänkandet, jemte det de gjort anmärk.
ningar till förmån för utvidgade rättigheter för mo.
saiske trosbekännare, så finner jag mig föraänläter
afstå ifrån mitt förra ovilkorliga yrkande att instäm.
ma i anhållan om proposition endast å återremiss.
Med anledning af hvad sednast hr Lundh yttrat om
bestämmande af en viss naturalisationstid, innan rät-
tigheter, lika med infödde mosaiske trosbekännares,
skulle få af de inflyttande tillgodonjutas, fär jag gifva
tillkänna, det jag icke inser nägot skäl till inskränk-
ning i det nu gällande prerogativ att, utan afseende
på religionen, bevilja naturalisation, helst vi deraf
cke erfarit någon olägenhet. Rikets Ständer skulle
ä denna väg kunna göra sig skyldige till ett ingrepp
den ekonomiska lagstiftningen, som konungen en-
amt tillkommer.
Hr Lagergren: Jag vill endast med nägra få ord
sifva tillkänna hvad jag menade med min framställ-
ling i afseende på utländsk mosaisk trosbekännares
raturaliserande. Min mening har ej varit, att Ri-
kets Ständer skulle hos Kongl. Maj:t göra framställ-
ling om nägra serskilda förbehåll i afseende på ju-
lars naturalisation, utan jag hade blott trott det vara
lödigt, att den underdäniga skrifvelsen innehölle den
nhällan, att en utrikes född jude icke måtte uppta-
as till svensk medborgare, förr än han, på grund
f en enkel tillåtelse att i riket vistas, uppehällit sig
är i flera är, t. ex. minst i fem år. Jag vet väl,
tt förfarandet ofta varit härmed öfverensstämmande ;
nen jag tror, att en sådan tanka, om den af Rikets
tänder yttrades och af Konungen gillades, skulle nä-
orlunda ersätta bristen i våra lagar på alla bestäm-
nelser om grunderna för utländske mäns naturalisa-
on i Sverige.
Öfverläggningen - förklarades slutad, och på fram-
fällning af hr talmannen, fann ståndet för godt att
1 Allmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet äterre-
uittera dess betänkande, JM 53, med de dervid nu
jorda anmärkningar.