Jag har jäffvat mina domare, mu. mina bödlär, Hivilken timma har ni utsatt till mu. afrättning? Bestäm den sjelf, sire, sade generalen: Murat uppptog ur fickan en klocka, i hvilken hans ggemåls porträtt var infattadt; men slumpen gjjorde, att klockan var vänd så, att hans blickaar föllo på porträttet, i stället för urtaflan; haan betraktade det med ömhet. Se, gemeral, sade han och visade porträttet för Nuunziante, se, det är drottningens porträtt; nni känner henne; är det icke likt? Generaleen bortvände ansigtet. Murat drog en suck occh stack klockan åter i sin ficka. Nåväl, sirex, sade nu fiskalen; hvilken timma bestämmer ni? Ah, det var sannt, sade Murat småleende. Då jag såg Carolines porträtt glömde jag hvarföre jag framtagit klockan. Han såg nu åter på klockan, men denna gång på dlen sidan, der urtaflan satt. Nåväl! låt det bli klockan fyra, om ni så vill; klockaan är tre slagen; det är femtio minuter somi jag begär. Är det för mycket, Min herre ?, Krigsfiskkalen bugade sig och gick ut. Generalen ännnade följa honom. Får jag ej mera återse er, Nunziante?, sade Murat. Mina order ålägga mig visserligen att vara närvarande vid er afrättning, sire; men jag har ej styrka dertill.n Det är: bra, general, det är bra; jag frikallar er ffrån att vara tillstädes i detta sista ögonblick;.; men jag önskar att ännu en gång få säga err farväl och omfamna er.. Jag skaall vara er till mötes, sire.n ;Tack! Lemna mig nu ensam. Sire, lhär äro två prester . . . Murat gjorde en åtbörd af otålighet. Vill ni emottaga dem? fortfor generalen. Ja, låt dem komma in.s Generalen gick ut. Ett ögonblick derefter! visade sig de begge presterna på dörrtröskeln; den ena hette don Fransesco Pellegrino: han I I