märkas; hurusomm i denna, likasom i mänga andra
tidens stora frägigor, motståndet emot reformen h
vudsakligen hänrrörer från det felaktiga i värt rep
— sentationsskick, , ehuru det nu- mera än förr är
hoppas, att vii äfven i detta fall komma ett st
framåt. --Jag biträder isynnerhet hr Werns för
framställning wnder denna diskussion, men anser, 1
med hr Lagergren, lämpligast, att beslutet om ät
remiss, som äfven jag tillstyrker, icke qvalificeras j
nom nägot tillägg, på sätt hr Gustafsson yrkat.
Hr Muren: Då jag för min del icke har nägot
tillägga till de förord, som här yttrats för utvidgan
af mosaiska trosbekännares medborgerliga rättighe:
i riket, vill jag endast tillkännagifva, det jag i
stämmer i hr Werns yttrande, endast med den af
kelse, att jag tillstyrker återremiss i den form, so
hr Lagergren föreslagit. . ee
Hr Gustafssom: Denna öfverläggning har hittil
sträckt sig endsast till förra delen af utskottets betä;
kande, som rörrer den allmänna delen af frägan o
de mosaiska troosbekännarnes rättigheter. Jag ans
mig böra fästa . ständets uppmärksamhet äfven å sis
delen af betänkkandet, som har afseende å ifräg
ställd ändring zaf Kongl. Maj:ts nådiga förordning
den 22 Decemlber 1841 till förekommande af olofi
införsel och utförsel af varor, och jag hemställer o
nödvändigheten att äfven meddela beslut i detta hä
seende. Det synes mig väl icke vara af synnerl
vigt, men nägm tanka härutinnan torde böra uttal:
vid den återreniss af ärendet i öfrigt, hvilken ja
emotser. I arledning af hvad under diskussione
yttrats, angäenle rättighet för mosaiske trosbekänna
att innehafva likare- och lärarebeställningar i state:
kan jag upplysa, att inom utskottet, vid behandlinge
af förevarande fråga, verkligen förekom ett särskilc
i nyssnämnde cdel af frågan väckt förslag, afen verl
ligen vacker syyftning. Derå väntades ock propositio
af hr ordförandden, men sådan uteblef, emedan mt
tionen i denna , del lärer äåtertagits, säsom icke ht
rande till Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet
befattning. Imom utskottet uttalade jag samma äsig
som hr Lagergren nu anfört, att rättigheten ti
egande och besittning af fastighet ä landet icke mått
medgifvas andra än i riket födde mosaiske trosfön
vandter, hvilke jag ansäg böra ställas i likhet me
andra svenska medborgare, och att, utom dem, ar
dra ifrägakomna förmäner ej mätte tillkomma andr
af samma religion än dem, som en längre tid var
här i riket natvaraliserade. Slutligen får jag tillkän
nagifva, det jang afstär ifrån yrkandet att, jemte ären
dets äterremittterande, någon bestämd äsigt hos stän
det mätte i beseslutet uttryckas. Det torde vara lämp
ligare, likasomn det är enklare, att endast beslut:
återremiss. Stååndets opinion röjes nog af diskussions
protokollet, utvvisande, att de flesta talarne understöd
Werns mening. Hvad jag önskar vinnes säledes
sannolikt på denna väg, och det stär i allt fall öppet
att, efter frågans vidare utredning inom utskottet,
densamma ytterligare diskutera.
Hr Ekenmar: Med anledning af hvad hrr Hessel-
gren och Lagegren yttrat rörande mosaiske trosbe-
kännares anstiälning i statens tjenst, säsom läkare,
utbeder jag mig få erinra, att, omr ock något be-
stämdt hinder i detta hänseende ej förefinnes uti 26
f regeringsformen, som endast från civile embeter
och domareplatser utesluter dem, hvilka icke äro af
den rena evangeliska läran, likväl och till undanröd-
jande af all tvetydighet i förenämnde hänseende, ef-
ter hvad jag Ihar mig bekant, en ledamot af Ridder-
skapet och Addeln, kammarherren Liljenstolpe, till
konstitutionsutsiskottet ingifvit det förslag, att mosaiske
trosbekännare 1: måtte, efter erlagda prof, kunna be-
fordras till läkkare i statens tjenst äfvensom till pro-
fessorer i absttrakta vetenskaperna vid akademierna.
Det beror sälledes på nyssnämnde utskott att låta
denna fråga änyo komma under ständets pröfning.
Då jag förut instämt i hr Werns mening, att stån-
det bör, utan återremiss och oberoende af utskottets
förslag, fatta det beslut, som af härstädes uttalade
opinionerna kan anses följa, har jag funnit mig der-
till föranlåten af de åsigter hr Gustafsson uttalat om
sannolika resultatet af en sådan återremiss; men dä
hr Gustafsson sjelf låtit sedermera sina betänklighe-
ter vika, yrkar äfven jag, att utlåtandet må återre-
mitteras äfvem i den del, som angär ändring i kongl.
förordningen dden 22 December 1841.
Hr Gråå: TDå jag i hufvudsaken delar de äsigter
hr We uttallat, men anser lämpligast vara att, in-
nan definitivt : beslut härutinnan fattas, ärendet ytter-
ligare af Allilmänna Besvärs- och Ekonomiutskottet
behandlas ochh utredes, biträder jag äfven yrkandet
om äterremisss. — Skulle ändring i nu gällande stad-
ganden vinnaas, i öfverensstämmelse med hvad hr
Wern föreslaggit, så vore visserligen att önska, att de
i riket naturaaliserade medborgare af den mosaiska
trosbekännelseren äfven komma i ätnjutande af de tör-
mäner, som 1 kunna blifva deras här infödda trosför-
vandter- tilerkkände, men äfven att i detta afseende
föreskrifves villkoret af nägon viss tid efter sädan na-
turalisation; — Beträffande den föreslagna ändringen
uti 9 af Kongl. Förordningen den 22 December l:
1841, så inser äfven jag, att ett förändradt stadgande l:
härutinnan, i afseende ä medlemmar af judiska na-J!
tionen, är af nöden. Det anmärkta, nuvarande stad-!
gandet , gälbr likväl icke endast de här i riket bo-c
satte, utan äfven inflyttande och resande medlemmar 1
af den mosaika trosbekännelsen; och jag tror säle-
des, att den .f Utskottet föreslagna ändring i nämnda
författning, eler att orden: medlem af judiska na-
tionen. skulle uteslutas, icke är tillfyllestgörande,
tan att en förändrad redaktion af författningens in-
ehäll i dennsa del är af behofvet päkallad.
Hr Grape: Äfven jag delar med mängen tillfreds-
tällelsen att förnimma den stora förändring, som
pinionen anggäende de mosaiska trosbekännarne se-
an sista rikssdag undergätt, Jag anser detta vara
tt glädjande tidens tecken och instämmer till alla
elar uti de äsigter, hr Wern i frägan uttryckt.
Hr Collen; Då förevarande betänkande inom utskot-
et beslöts och justerades, var jag frånvarande på
ermission, hvadan jag icke tager vid mig de nu
jorda anmärkningar emot betänkandets uppställning.
lvad saken angär, så tror jag, att i en så beskaffad
råga hvarje representant icke endast bör följa sitt
ubjektiva tycke, utan fastmera sina kommittenters
sigter. Mina kommittenters äro, i afseende ä ifrå-
avarande ämne, uttalade af hr Gezelius, i hvars
nförande jag alltså icke skyggar tillbaka att in-
ämma.
Hr Wedberrg: Sedan så mycket redan blifvit i detta
nne ordadt,t, kan jag inskränka mig dertill att bi-
ida påståenndet om ärendets äterremitterande, med
lönskan att:t det mä leda till affattande af ett betän-
ande i meraa liberal anda, än det förevarande, som,
stället att utvidga, inskränker de mosaiska trosbe-
innarnes medborgerliga rättigheter, och att mera
fseende fästes ä det gagn, staten kan hafva af nämnde pr!
vosförvandters tillräckligt ådaga!agda förmäga att bi-v.
raga till förkofran af näringar och industriella före-st
ig i allmänhet. d:
Hr Lundhs Delande de äsigter, som äro uttryckta)n:
ti friherre iaf Ugglas reservation, medgifver ock jag)ta
rendets äterrremitterande, men tillstyrker, lika med) da
r Gråa och Rinman, bestämmandet af en yiss tidlohb
NEN