märkas; hurusomm i denna, likasom i mänga andra tidens stora frägigor, motståndet emot reformen h vudsakligen hänrrörer från det felaktiga i värt rep — sentationsskick, , ehuru det numera än förr är hoppas, att vii äfven i detta fall komma ett st framåt. --Jag biträder isynnerhet hr Werns för framställning wnder denna diskussion, men anser, 1 med hr Lagergren, lämpligast, att beslutet om ät remiss, som äfven jag tillstyrker, icke qvalificeras j nom nägot tillägg, på sätt hr Gustafsson yrkat. Hr Muren: Då jag för min del icke har nägot tillägga till de förord, som här yttrats för utvidgan af mosaiska trosbekännares medborgerliga rättighe: i riket, vill jag endast tillkännagifva, det jag i stämmer i hr Werns yttrande, endast med den af kelse, att jag tillstyrker återremiss i den form, so hr Lagergren föreslagit. . ee Hr Gustafssom: Denna öfverläggning har hittil sträckt sig endsast till förra delen af utskottets betä; kande, som rörrer den allmänna delen af frägan o de mosaiska troosbekännarnes rättigheter. Jag ans mig böra fästa . ständets uppmärksamhet äfven å sis delen af betänkkandet, som har afseende å ifräg ställd ändring zaf Kongl. Maj:ts nådiga förordning den 22 Decemlber 1841 till förekommande af olofi införsel och utförsel af varor, och jag hemställer o nödvändigheten att äfven meddela beslut i detta hä seende. Det synes mig väl icke vara af synnerl vigt, men nägm tanka härutinnan torde böra uttal: vid den återreniss af ärendet i öfrigt, hvilken ja emotser. I arledning af hvad under diskussione yttrats, angäenle rättighet för mosaiske trosbekänna att innehafva likareoch lärarebeställningar i state: kan jag upplysa, att inom utskottet, vid behandlinge af förevarande fråga, verkligen förekom ett särskilc i nyssnämnde cdel af frågan väckt förslag, afen verl ligen vacker syyftning. Derå väntades ock propositio af hr ordförandden, men sådan uteblef, emedan mt tionen i denna , del lärer äåtertagits, säsom icke ht rande till Allmänna besvärsoch ekonomiutskottet befattning. Imom utskottet uttalade jag samma äsig som hr Lagergren nu anfört, att rättigheten ti egande och besittning af fastighet ä landet icke mått medgifvas andra än i riket födde mosaiske trosfön vandter, hvilke jag ansäg böra ställas i likhet me andra svenska medborgare, och att, utom dem, ar dra ifrägakomna förmäner ej mätte tillkomma andr af samma religion än dem, som en längre tid var här i riket natvaraliserade. Slutligen får jag tillkän nagifva, det jang afstär ifrån yrkandet att, jemte ären dets äterremittterande, någon bestämd äsigt hos stän det mätte i beseslutet uttryckas. Det torde vara lämp ligare, likasomn det är enklare, att endast beslut: återremiss. Stååndets opinion röjes nog af diskussions protokollet, utvvisande, att de flesta talarne understöd Werns mening. Hvad jag önskar vinnes säledes sannolikt på denna väg, och det stär i allt fall öppet att, efter frågans vidare utredning inom utskottet, densamma ytterligare diskutera. Hr Ekenmar: Med anledning af hvad hrr Hesselgren och Lagegren yttrat rörande mosaiske trosbekännares anstiälning i statens tjenst, säsom läkare, utbeder jag mig få erinra, att, omr ock något bestämdt hinder i detta hänseende ej förefinnes uti 26 f regeringsformen, som endast från civile embeter och domareplatser utesluter dem, hvilka icke äro af den rena evangeliska läran, likväl och till undanrödjande af all tvetydighet i förenämnde hänseende, efter hvad jag Ihar mig bekant, en ledamot af Ridderskapet och Addeln, kammarherren Liljenstolpe, till konstitutionsutsiskottet ingifvit det förslag, att mosaiske trosbekännare 1: måtte, efter erlagda prof, kunna befordras till läkkare i statens tjenst äfvensom till professorer i absttrakta vetenskaperna vid akademierna. Det beror sälledes på nyssnämnde utskott att låta denna fråga änyo komma under ständets pröfning. Då jag förut instämt i hr Werns mening, att ståndet bör, utan återremiss och oberoende af utskottets förslag, fatta det beslut, som af härstädes uttalade opinionerna kan anses följa, har jag funnit mig dertill föranlåten af de åsigter hr Gustafsson uttalat om sannolika resultatet af en sådan återremiss; men dä hr Gustafsson sjelf låtit sedermera sina betänkligheter vika, yrkar äfven jag, att utlåtandet må återremitteras äfvem i den del, som angär ändring i kongl. förordningen dden 22 December 1841. Hr Gråå: TDå jag i hufvudsaken delar de äsigter hr We uttallat, men anser lämpligast vara att, innan definitivt : beslut härutinnan fattas, ärendet ytterligare af Allilmänna Besvärsoch Ekonomiutskottet behandlas ochh utredes, biträder jag äfven yrkandet om äterremisss. — Skulle ändring i nu gällande stadganden vinnaas, i öfverensstämmelse med hvad hr Wern föreslaggit, så vore visserligen att önska, att de i riket naturaaliserade medborgare af den mosaiska trosbekännelseren äfven komma i ätnjutande af de törmäner, som 1 kunna blifva deras här infödda trosförvandtertilerkkände, men äfven att i detta afseende föreskrifves villkoret af nägon viss tid efter sädan naturalisation; — Beträffande den föreslagna ändringen uti 9 af Kongl. Förordningen den 22 December l: 1841, så inser äfven jag, att ett förändradt stadgande l: härutinnan, i afseende ä medlemmar af judiska na-J! tionen, är af nöden. Det anmärkta, nuvarande stad-! gandet , gälbr likväl icke endast de här i riket bo-c satte, utan äfven inflyttande och resande medlemmar 1 af den mosaika trosbekännelsen; och jag tror säledes, att den .f Utskottet föreslagna ändring i nämnda författning, eler att orden: medlem af judiska nationen. skulle uteslutas, icke är tillfyllestgörande, tan att en förändrad redaktion af författningens inehäll i dennsa del är af behofvet päkallad. Hr Grape: Äfven jag delar med mängen tillfredställelsen att förnimma den stora förändring, som pinionen anggäende de mosaiska trosbekännarne sean sista rikssdag undergätt, Jag anser detta vara tt glädjande tidens tecken och instämmer till alla elar uti de äsigter, hr Wern i frägan uttryckt. Hr Collen; Då förevarande betänkande inom utskotet beslöts och justerades, var jag frånvarande på ermission, hvadan jag icke tager vid mig de nu jorda anmärkningar emot betänkandets uppställning. lvad saken angär, så tror jag, att i en så beskaffad råga hvarje representant icke endast bör följa sitt ubjektiva tycke, utan fastmera sina kommittenters sigter. Mina kommittenters äro, i afseende ä ifråavarande ämne, uttalade af hr Gezelius, i hvars nförande jag alltså icke skyggar tillbaka att inämma. Hr Wedberrg: Sedan så mycket redan blifvit i detta nne ordadt,t, kan jag inskränka mig dertill att biida påståenndet om ärendets äterremitterande, med lönskan att:t det mä leda till affattande af ett betänande i meraa liberal anda, än det förevarande, som, stället att utvidga, inskränker de mosaiska trosbeinnarnes medborgerliga rättigheter, och att mera fseende fästes ä det gagn, staten kan hafva af nämnde pr! vosförvandters tillräckligt ådaga!agda förmäga att bi-v. raga till förkofran af näringar och industriella före-st ig i allmänhet. d: Hr Lundhs Delande de äsigter, som äro uttryckta)n: ti friherre iaf Ugglas reservation, medgifver ock jag)ta rendets äterrremitterande, men tillstyrker, lika med) da r Gråa och Rinman, bestämmandet af en yiss tidlohb NEN