Jules Favre. Ja det är billigt att j a
svarigheten, ty j hafven likaledes alla b
af majoritetens tadelvotum.
Baroche. Vi stä här inför församlingen och be
gära af den ett votum som antingen innehäller tade
eller förtroende. (Ah, ah!)
Vär ställning är tydlig. Jag vill ej äterkomma til
det förflutna. Jag vill gå in på en utredning a
sjelfva frågan. .
Röst från högra sidan: A la bonne heure! (Mun
terhet.)
Baroche. Min mening är att fästa uppmärksamhe
på sjelfva hufvudfrågan. Den är ganska enkel, fastär
en föregående talare har lett diskussionen på afväg
Talaren yttrade sig derefter om den nya lagen.
hvilken vore lagligen gillad och antagen af statsmak-
terna, och derföre icke allenast kunde göra anspråk
på efterlefnad, utan äfven på aktning af alla.
Venstra sidan upphäfver energiska rop af: aNej,
nej, nej!
Andra röster: Till saken, till saken!
Baroche. För att äterkomma till det ifrågavarande
valet i Landesdepartementet, får då regeringen icke
ha någon tanka? Fär den icke yttra sig till förmån
för det eller det systemet. (Nej, nej från venstra
sidan. — Rörelse och reklamationer på högra sidan.)
Någre röster. Tänk på den provisoriska regeringen!
Borocke. Regeringen mäste upprätthälla jemnvig-
en! Den har rätt att yttra, åt hvilken opinion den
önskar seger! (Nej, nej!)
Hvad nu den nya vallagen beträffar och beskyll-
ningen att den skulle bilda en valmans-oligarki, så
gifver den likväl rösträtt ät 5 millioner valmän. Tänk,
en oligarki af 5 millioner!!! (Larm och oväsen.)
Den nya vallagen är dessutom antagen af den
agstiftande församlingen, alla lagens faser represen-
eras af ministerens olika medlemmar.
Chauffour. Det hedrar ministeren föga.
Baroche slutade sitt tal med yrkande om stadfä-
telse af valet till folkrepresentant för Landesdeparte-
nentet och om förkastande af Emile de Girardins
lagordning.
Högra sidan. Omröstning, omröstning!
Pampierre. Jag begär ordet. (Nej, nej! Sch, sch!
— tala!)
Mina herrar! Herr Girardin har i anledning af
alet behagat sysselsätta sig med min person. Jag
ill derför fråga honom, om han anser det lämpligt,
tt jag å min sida här börjar gå in i en undersök-
ling om hans lif, om hans politiska ständpunkt un-
ler olika perioder. (Skratt.)
Historien härom finnes i en liten bok, som jag hän-
lelsevis har med mig. Dess titel är: Guerre å VA-
ostasie, ou M. de Girardin peint par lui meimes (krig
not affallen, eller hr de Girardin mälad af sig sjelf.
— Skratt). Denna broschyr är sammansatt af frag-
enter utaf hr Girardins egna skrifter. (Sorl.)
Några röster på högra sidan: Läs, läs!
Dampierre fortsätter att tala, men afbrytes af ropen:
till omröstning, till omröstning.
Girardin ilar till tribunen och utropar: Jag begär
rdet!
Talrika röster. Nej, nej! Nog! Omröstning! Slut!
Girardin qvarstär i tribunen oeh talar under det
ärsta oväsen och rop efter omröstning.
Flera röster. Tyst, tyst! Sch! Han besvarar ett
ersonligt anfall.
Högra sidan. Omröstning, omröstning! Det var
an sjelf, som började anfallet.
Dupont (de Bussac) och Dampierre, som likaledes
ade begärt ordet, vilja intaga Girardins plats.
Efter oerhördt tumult beslöt församlingen (enligt
vad förr blifvit omnömndt) att förkasta det af E. de
rirardin föreslagna formulär till ett tadelsvotum och
fvergick till s. k. enkel dagordning (ordre du jour
our et simple).
a EN
la delen an
fvit träffade