Jules Favre. Ja det är billigt att j a svarigheten, ty j hafven likaledes alla b af majoritetens tadelvotum. Baroche. Vi stä här inför församlingen och be gära af den ett votum som antingen innehäller tade eller förtroende. (Ah, ah!) Vär ställning är tydlig. Jag vill ej äterkomma til det förflutna. Jag vill gå in på en utredning a sjelfva frågan. . Röst från högra sidan: A la bonne heure! (Mun terhet.) Baroche. Min mening är att fästa uppmärksamhe på sjelfva hufvudfrågan. Den är ganska enkel, fastär en föregående talare har lett diskussionen på afväg Talaren yttrade sig derefter om den nya lagen. hvilken vore lagligen gillad och antagen af statsmakterna, och derföre icke allenast kunde göra anspråk på efterlefnad, utan äfven på aktning af alla. Venstra sidan upphäfver energiska rop af: aNej, nej, nej! Andra röster: Till saken, till saken! Baroche. För att äterkomma till det ifrågavarande valet i Landesdepartementet, får då regeringen icke ha någon tanka? Fär den icke yttra sig till förmån för det eller det systemet. (Nej, nej från venstra sidan. — Rörelse och reklamationer på högra sidan.) Någre röster. Tänk på den provisoriska regeringen! Borocke. Regeringen mäste upprätthälla jemnvigen! Den har rätt att yttra, åt hvilken opinion den önskar seger! (Nej, nej!) Hvad nu den nya vallagen beträffar och beskyllningen att den skulle bilda en valmans-oligarki, så gifver den likväl rösträtt ät 5 millioner valmän. Tänk, en oligarki af 5 millioner!!! (Larm och oväsen.) Den nya vallagen är dessutom antagen af den agstiftande församlingen, alla lagens faser represeneras af ministerens olika medlemmar. Chauffour. Det hedrar ministeren föga. Baroche slutade sitt tal med yrkande om stadfätelse af valet till folkrepresentant för Landesdepartenentet och om förkastande af Emile de Girardins lagordning. Högra sidan. Omröstning, omröstning! Pampierre. Jag begär ordet. (Nej, nej! Sch, sch! — tala!) Mina herrar! Herr Girardin har i anledning af alet behagat sysselsätta sig med min person. Jag ill derför fråga honom, om han anser det lämpligt, tt jag å min sida här börjar gå in i en undersökling om hans lif, om hans politiska ständpunkt unler olika perioder. (Skratt.) Historien härom finnes i en liten bok, som jag hänlelsevis har med mig. Dess titel är: Guerre å VAostasie, ou M. de Girardin peint par lui meimes (krig not affallen, eller hr de Girardin mälad af sig sjelf. — Skratt). Denna broschyr är sammansatt af fragenter utaf hr Girardins egna skrifter. (Sorl.) Några röster på högra sidan: Läs, läs! Dampierre fortsätter att tala, men afbrytes af ropen: till omröstning, till omröstning. Girardin ilar till tribunen och utropar: Jag begär rdet! Talrika röster. Nej, nej! Nog! Omröstning! Slut! Girardin qvarstär i tribunen oeh talar under det ärsta oväsen och rop efter omröstning. Flera röster. Tyst, tyst! Sch! Han besvarar ett ersonligt anfall. Högra sidan. Omröstning, omröstning! Det var an sjelf, som började anfallet. Dupont (de Bussac) och Dampierre, som likaledes ade begärt ordet, vilja intaga Girardins plats. Efter oerhördt tumult beslöt församlingen (enligt vad förr blifvit omnömndt) att förkasta det af E. de rirardin föreslagna formulär till ett tadelsvotum och fvergick till s. k. enkel dagordning (ordre du jour our et simple). a EN la delen an fvit träffade