nan mäste resa bort på ett par dagar, med tillägg Du skall snart åter höra af mig. Hjerta yttradc -sdå sjelf till hr polismästaren sin önskan att få öfver vara undersökningen följande dagen; men utan at någon enda omständighet i sjelfva saken förekom som gaf anledning att Hjerta derötver behöfde hö ras, hvilket icke heller varit händelsen under nägo af de följande förhören, dä Hjerta icke varit tillkal bd. Likaså Kgger en oegentlighet i uttrycket atth Hjerta icke kunde bestrida, att biljetten till m:l( 3randt var skrifven med Almqvists hand, ehuri han förklarade att stilen syntes något förvänd Förhällandet med denna biljett är nemligen påtag ligt, att handstilen är förvänd och väsendtligt olil Almqvists vanliga, äfvensom flere ord äro orätt staf vade, och ordställningen sädan, det biljetten måtte synas hafva kommit frän ett fruntimmer Då nemligen biljetten cirkulerade bland de närvarande, oct äfven hr Hjerta läste den, yttrade han, som kände Almqvists handstil och dess egenheter bättre än nägen annan af de närvarande, att pikturens utseende il vissa delar måste väcka stark misstanka, att biljettten vore skrifven af Almqvists hand, ehuru med för sök att förställa stilen. Man finner lätt skilnaden emellan ett sådant yttrande, som alla de närvarande tuffa påminna sig, och den af Östg. Korr. aftryckta srdställningen, som ger anledning förmoda, det hr Tjerta skulle till en början försökt, men ej kunnat :estrida nyssnämnda förhällande. Vi anhälla vänli:en att Östg. Korrespondenten, som i ett föregående wummer gjort hr Hjerta rättvisa på ett sätt, för hvil. jet vi äre förbundne, äfven täcktes låta en rättelsc nflyta med anledning af nu gjorda anmärkning. — Götheborgs Handelstidning för i tisdag innehålle: en underrättelse om regementspastor Almqvist, som ännu mer ökar det obegripliga: och vidunderliga 3 hela den brottmälssak, hvilken nu utgör föremålet för allmänna uppmärksamheten. Handelstidningen berättar nemligen, att Almqvist som lördagen den 14 afreste från Götheborg söderut, hade under denua resa uppehällit sig ett helt dygn i Halmstad, sam der emottagit flere inbjudningar, och dervid synts helt ffryntlig och ogenerad. Detta förfarande ligger utom all psycholgisk beräkning, då man väl mäste antages och af Almqvists bref till hr polismästaren Strählc dessutom vet, att han ej varit okunnig om ryktet angäende förgiftningsförsöket, och säledes mäste vari ntagen af fruktan för de ätgärder, som deraf kunde föranledas. — I ,Westmanlands Läns Tidning, yttras. i anledning af anklagelserna mot regementspastor Almqvist, ibland annat följande: Vi kunna ej annat än beklaga, att Almqvists så lysande egenskaper varit förenade med lika svart moralisk läghet; men detta oaktadt, vilja vi på det bestämdaste opponera oss mot Morgonbladets m. fl. konsorters oförlätliga tilltag att, med anledning af Sandvallska och Almqvistska katastroferna, döma alla de liberala idernas förfäktare till skojare, bedragare oeh förfalskares. Vi anse oss lika mycket befogade härtill, som vi afsky att anse alla hofeller kammarjunkare och kammarpager för bedragare eller uslingar, för det en och annan sädan blifvit ertappad för icke längre tid sedan, än att bäde vi och flere med oss kunna hafva dem i friskt minne. Vi öfverlåta sålunda ät Morgonbladets kammarjunkare att illfägnas ät hvad som nu passerat, under det vi hoppas, att lika litet som de religiösa idcerna, hvars tolk hr ÅA. varit säsom prest, kunna förlora i höghet och anseende genom A:s läghet och föraktlighet, lika litet skola framätskridandets förkämpar kunna skadas af en och annans moraliska fall, Morgonbladet och Tiden m. fl. må nedsvärta dem så mycket som möjligt.