MUR AT.)
ALEXANDRE DUMAS.
Efter tio minuters ridt, närmade sig Bona-
foux till sin följeslagare, och sade, i det han
ade handen på hans arm:
Marouin, jag har något allvarsamt att med-
dela dig, en vigtig hemlighet att anförtro dig.v
Tala, kapten. Ni vet väl, att utom bikt-
fäderna, det ej finnes några så tystlätna som
notarierna, och i ordningen näst efter notari-
erna komma advokaterna.,
Ni tror väl icke att jag kom ut till ert
landthus endast och allenast för nöjet att göra
en promenad. En vigtig sak, ett tungt an-
svar sysselsätter mina tankar, och jag har
ibland alla mina vänner helst vändt mig till
er, i den öfvertygelsen, att ni vore mig nog
tillgifven, för att vilja göra mig en stor och
vigtig tjenst.r
Ni har gjort rätt, kapten.
Låtom oss utan omständigheter gå rakt på
saken, såsom det anstår två män, hvilka hög-
akta hvarandra. Min farbror, konung Joachim,
ir landsförvist; han är för närvarande dold
hos mig; men han kan cj qvarstanna der,
emedan jag blir den förste, hos hvilken man
skall anställa undersökning. Ertlandthus lig-
ger afsides, och följaktligen kan för honom
ej finnas någon mera passande tillflyktsort.
Ni måste ställa detta landthus till vår dispo-
sition, tills händelserna tillåta konungen att
fatta ett beslut, ehvad det också månde bli.
Ni kan förfoga deröfver,, sade Marouin.
Godt; min farbror skall då ligga der
natt.
Men gif mig åtminstone tid att göra det
) Se MM ALI