hufvudsakligen för att. få några i bankoreglementet ut
i öfverensstämmelse mned hvarandra, hvilken äsigt de- sy
lades af hrr Indebetou 1 och Ekholm, båda orihuidande no
privatbankerna. — Hrr Palander, Bergman, Almgren lir
och Ekenman talade för bifall, förmenande att ende
möjlig tillökning af 2, mill. rdr uti sedelrörelsen är
vore föga farlig, synnnerligen som öfver 4 millioner bl
rdr af anordnade kredilitiver stodo outtagna i banken. fa
I likhet med hrr Bjöörck och Hesselgren förenade oc
äfven sistnämnda talarre sig slutligen om äterremiss. oc
Den andra punkten innehöll förslag om penninge- af
rörelsens underlättande, i anledning af hr Hörnsteins al
motion i ämnet. Häröfver yttrade sig hrr Bergman, be
Ekenman, Rinman, Indebetou, Palander, Hörnstein, m
Falhem, Halling, Sundler, Ekenman, Almgren, Hes- fö
selgren, Mechel och Muren. De hufvudsakligaste hj
anmärkningar, som gjcordes emot utskottets äsigt, voro : in
att den solidariska anssvarigheten emellan ett säåringa!
antal som 20 personeer (ty sä mänga skulle fordras: m
för en filialbanks bildaande) ej vore tillräckligt betryg- de
gande, samt att för baankens säkerhet ej var nog sörjdt! hi
genom den föreslagna : inteckningen i fastighet ä lan-af
det, ej heller genom ?7, af brandförsäkringsvärdet ä!la
Fastighet i stad, och boorde derföre inteckning ä lan-så
det ske till ?, och i sttad till !, af brandförsäkrings-til!
summan. Hr Hörnsteein tillkännagaf under diskus-)F
sionen, att hans förslag i första rummet afsett, ej att! oc
supplera privatbankerma, utan göra nya obehöfliga.fr
Vi hafva redan nämnt utgången af denna fråga. D
Utlätandet JMs 44 bifölls jemte hr Bergmans af hr!h
Halling biträdda reserwation, att assignationernas be-r
lopp kunna bestämmass till 100 rdr. Hr Hörnstein!S
önskade assignationernte ersatta af vexlar. 1
Om utl. JM 45 utsppann sig en läng debatt, hvar-!d
under mycket af hvaad vanligtvis talas för och motib
kommitteer i Sverige :anfördes, och upplystes bland!s
annat af hr Palander, att regeringen ej består af enig
färg, hvaraf han drog den slutsats, att den mera änn
ständerna skulle vara ttjenlig bilda kommitteer. Vidn
voteringen blef med i12 nej mot 9 ja kommittetill-!b
sättningen afslagen. oc
NN g
Bland de vid demna riksdag väckta motio-
ner, synes den här nedan efterföljande, afhr :
fabrikören Almgren ledamot af borgareståndet,t
som afser understöd åt näringarna, förtjent af
en större offentlighet än att blott förvaras i
protokollet.
Vördsanmt Memorial!
Sistlidne riksdag väckktes utaf mig uti detta högt- 3
ärade ständ den motionnen: att reseunderstöd eller sti-
ndier för lofvande coch skicklige arbetare inom
andtverkerierna och faabrikerna mätte ansläs utaf de
medel, som ingå till Klongl. Maj:ts och rikets kom-
mers-kollegium genom en viss procent af alla tull-
konfiskationer, och hvillken fond, ställd under kongl. g
kollegii förvaltning, redan ifrån äldre tider haft till
bestämmelse att användas för inhemska manufaktu-
rernas befrämjande. Den sälunda väckta frågan hade 5
lyckan, ej mindre inom de öfriga riksstånden än inom
detta, att vinna ett önsskadt afseende, på sätt rikets
höglofl. ständers skrifveelse i ämnet, J4 81, vitsordar;
och, sedan kongl. komnmers-kollegium blifvit öfver ri-
kets ständers skrifvelse i underdänighet hördt, lycka-
des densamma jemväl aatt i det hufvudsakliga vinna
Kongl. Maj:ts nådiga bbifall. Men knappheten ä ena
sidan af tillgångarne, ooch ä den andra de mängfal-
diga föremål, för hvilksa, icke alltid, som mig synes
i öfverenstämmelse meed dess egentliga syfte, fonden
blifvit tagen och troligen framgent kommer att tagas
i anspråk, hafva hitintills vållat, att ändamälet blif-
vit förfeladt, och gifva icke heller mer utsigt hädan-
efter om bättre framgång derät. Sakens stora vigt
och nödvändigheten för inhemska näringarne, att så
vidt möjligt följa de framsteg, tillegna sig de upp-
finningar, som utrikes göras — ett ämne visst icke
främmande för statsmakternas uppmärksamhet och
kraftiga befordran — hafva derföre föranlätit mig att
tänka på någon annan och säkrare utväg för ända-
mälets uppnäende, och såsom en sådan tager jag mig
friheten vördsamt föreslå: att rikets höglofl. stönder
mätte anvisa ett ärligt belopp af 8000 rdr bko att
utgå till en början uti tre är eller ifrån och med är
18352 till begynnelsen xf det är, dä den vid nästa
riksmöte beslutade statsreglering vidtager, på sådant
sätt, att ena hälften af anslaget skulle användas till
5 ärliga resestipendier af 800 rdr hvardera ät skick-
lige och lofvande arbetare inom handtverkerierna,
och andra hälften till lika mänga understöd för sä-!
dane arbetare inom fabrikerna; — hvilka understöd
borde af kongl. kommers-kollegium utdelas, men ej
utan att vederbörande handtverks- eller fabriksförening
förut blifvit hörd öfver de sökandes skicklighet och
an
———
— I ms
frejd.
ag anser nyttan och behofvet af det förslag, jag
nu haft äran framställa, vara så ögonskenliga, att
endast nägra få ord belmöfva tilläggas för att ytterli-
gare motivera detsamma.
Större och mer ingripande uppfinningar uti närin-
garne blifva vanligtvis offentliggjorda i journaler, i
hvilka fabrikanter och technici hafva tillgäng till dem
och kunna dem imnemt, oftast med ganska utförliga
och noggranna beskrifnagar och ritningar; och fin-
ner ej fabrikanten elleringeniören på sådant sätt full-
ständig upplysning, så aknar han sällan tillräckliga
medel att på kort tid fretaga en resa till ort och
ställe, hvarest han ka. få se verkstäldt hvad han
ästundar veta. Helt amorlunda är förhällandet med
en otalig mängd betydliga förändringar och förbättrin-
gar af arbetssätt, manipulationer, verktyg och mate-
rialer, så inom fabriks- men än mer inom handt-
verksindustrien, hvilka örefalla de lärda utgifvarne
af journaler allt för litet vigtiga för att i dessa få
en plats, och som måhända ofta ej ens af dem äro
kända, men de der dock väsendtligen bidraga till ar-
betets skyndsamhet och produkternas godhet, och följ-
aktligen i sin män inverka på produktionspris och af-
sättning, samt derigenomm på det hela äro af ganska
stor inflytelse och vigt. För att uppgifva ett exem-
el, känner jag t. ex. lbestämdt, att sädant är för-
ällandet uti Norra Amierikas Förenade Stater, hvar-
est arbetets jemnförelsevis utomordentligt höga pris
och behofvet att nedsätta arbetskostnaderna, föranledt
inom nästan alla slöjdyrken mångfaldiga dylika gen-
vägar och förbättringar af verktyg och arbetssätt. I
fordna tider, då handabetet, underhjelpt af nägra
enklare verktyg, utförde hvad nu i mänga vägar
verkställes med komplicerade machiner, dä, med ett
ord, fabriker ej funnos till, utan endast handtverke-
rier, då dessa sednare voro slutna öfverallt i skrå-
korporationernas band, och i alla länder likaledes
inom skräen den lagen gällde, att en gesäll måste i
ätskilliga är hafva rest ) på sin profession eller, såsom
det hette, ,vandrat, såi fanns det ock knappast nå-
gon arbetare eller gesälll, som icke hade sett sig on
i flera främmande ländeer och der arbetat på verk
städerna. Häraf uppkom ock då den utomordentlig
vigtiga och välgörande följden, att, utan någon de
allmännas omsorg eller kostnad, kännedomen om ny:
uppfinningar och förbättingar af verktyg och arbets
sätt, jemte inöfningen ceruti, lätt och skyndsamt fort
plantades, och att blanc alla civiliserade folk en viss
gemensamhet och jemlikhet egde rum i slöjdernas ut-
veckling. Huru olika arbetarens ställning, och med
detsamma slöjdindustriems vilkor nu blifvit, behöfver
jag väl icke säga. Medl skränas upphörande öfverallt
har icke blott tvånget föjrsvunnit för arbetaren att res:
och besöka främmande länder, utan, hvad som ä
vida värre, äfven till sstörsta delen möjligheten oc
ss — RE