tjensten, dock endast såsom en öfvergång tilll
friare valrätt, hvilken i alla fall säkerligenl
måste framdeles beviljas. — I anseende tilllc
befordringssättet och presterskapets orgnaisationi
föreslås väl ingen egentlig reform. Men, an-l5
märker han, redan vid reformationens infö-lc
rande beslöts att sammanslå flera pastoraterit
till ett. Så var en princip uppställd, till hvil-!l
ken man väl närmast då fördes af den starka
lönereduktionen, men som, ehuru ofta till rik-
tigheten ifrågasatt, hindrat en i mån af lan-
dets stigande odling och folkmängd fortgå-ll
ende pastoratsfördelning. En sådan har en-ls
dast i färre. fall skett, och den åtgärd, som il
stället vidtagits, var inrättandet af kommini-
straturer, kapell- och brukspredikantstjenster!
m. m., hvilkas antal sedermera ökats i alltle
jemt stigande proportion,. Ibland de härafl
härrörande olägenheter anmärker han det främ- ls
mande förhållande, som mellan pastor, pålf
hvilken församlingsvården hvilar, och försam- l:
lingen i stora folkrika pastorater nödvändigtlt
måste uppkomma, ekonomiskt bekymmer : ill
presterskapets lägre grader, långsamhet ibe-lf
fordringar, nödvändigheten att så ofta genom lf
vikarier besörja pastoralvården o. s. v. -Hanh
fäster härvid med rätta synnerlig vigt vid be-lc
redandet af skyndsammare befordran, och före- 1
slår att minskandet af konkurrenternas antalls
måtte beredas genom upphörande af prestersl
anställande vid folkskolor, komministraturers:
indragning vid pastoraters delning, möjligenls
ock genom indragning af en eller annan min- l(
dre behöflig presterlig tjenst, en sådan tjensts 1
sammanslående med en annan o. s. v. Myc-lh
ket vore härom att säga, och hvartill en kortli
artikel omöjligt kan lemna utrymme. Men då lc
hr K., såsom förut blifvit sagdt, medgifver,ls
att en friare valrätt än till och med den aflf
nya kyrkolagskommitteen föreslagna säkerligen
måste framdeles beviljas, så frågas, huru detta i
lämpligen må kunna ske, om icke enligt!!
den presbyterianska kyrkoförfattningens prin-
cip, att församlingen eger oinskränkt rätt att
till sin själasörjare kalla hvem som helst, så
snart han är till embetet fullt kompetent, samt
pastoraterna så fördelas, att deras folkmängdl,
och storlek icke öfverstiger pastors förmåga
att på behörigt sätt vårda dem, men kommi-
nistraturer och kapelltjenster alldeles upphöra.
Hr K. anmärker, att han icke anser subordi-;
nationsförhållandena inom kyrkan menliga för,
den presterliga verksamheten, utan snarare l,
tvärtom. Men skulle meningen härmed en-l
dast vara den, att ett tillfälle till praktisk,
tjensteutöfning må beredas prestmannen, innan
han emottager den maktpåliggande kyrkoher-;
debeställningen, så tro vi detta lättast kunna
beredas, om, i motsats mot det som hr Kl
föreslår, prester eller prestkandidater företrä-
desvis antoges till folkskolelärarebeställningar,
med skyldighet att biträda pastor i embetetl
vid. förefallande -behof, hvarigenom på en gång I.
en nödig praktisk öfning kunde beredas prest-
kandidaterna, i likhet med det som äfven il
Skottland eger rum, och folkskolan äfvenl.
vinna genom mer bildade skollärare samt ut-
sigter till befordran och en nödig omsättning
för dessa nu vanlottade lärare, hvilkas stöll-
ning innan kort säkerligen skall föranleda helal.
allmänheten bekymmer och menligt inverka
på folkskoleväsendets hela skick. Hvad sub-,
ordinationsförhållandet prester emellan i öf-
rigt vidkommer, beror bedömandet af detsam-l.
ma hufvudsakligast af det sätt, hvarpå manl
fattar prestembetets ändamål. Skall meningen l:
härmed vara att genom detsamma upprätt-
hålla endast en yttre sedlig ordning, och så-
medelst endast komma de civila myndighe-l
terna till hjelp, så se vi heller intet menligtl
för den presterliga verksamheten i detta sub-
ordinationsförhållande. Beträffande åter det
direkta positiva inflytande till religiositetens
och sedlighetens befrämjande, hvilket väl bör!
utgöra detta embetes hufvudsakliga ändamål,
så hålla vi före, att härvid icke litet kommer
an på den ställning, hvaruti presten står till
sin församling, eller att han är den ende här-
för ansvarige inom sin krets och icke eger att
vältra göromålen på någon annan. Vi anse,
tvärtemot hr K., just detta för den aldra vig-
tigaste och väsendtligaste punkt i en presby-
terialförfattning, samt den af hvilken rg
embetets välsignelser, med hänsyn till den
kyrkliga organisationen, hufvudsakligast beror.
Vidkommande, till sist, den kyrkliga styrelsen
föreslår hr K., att för handhafvandet af hela
landets gemensamma kyrkliga angelägenheter
Generalsynoder måtte inrättas, i enlighet med
nya kyrkolagskommittens förslag. Vi in-
stämma häruti, blott dessa så inrättas, att icke
lekmännens röster och inflytande vid desam-
ma undertryckas, hvilket enligt nya kyrko-
lagskommitteens förslag ofelbart skulle ske.
Mest ventileras dock härvid domkapitlens in-
rättning, alldenstund dessa, vid genomföran-
det af den nu pågående reorganisationen af
läroverken, ej gerna kunna fortfara uti sin
närvarande form. Hr K. förordar härvid nya
kyrkolagskommittåens förslag, eller att i de
nu varande lektorernas ställe pastorer genom
presterskapets val måtte inkallas till ledamö-
ter i domkapitlen. Hr prof. Anjou gör här-
vid åtskilliga icke ogrundade anmärkningar.
Vi vilja för vår del tro, att äfven i detta fall
en presbyterialförfattning erbjuder den lättaste
och den ginaste hjelp för svårigheterna. Krets-
styrelsen, bestående af samtliga pastorerna inom
distriktet till ett antal af 15 till 20 försam-
lingar samt en af kyrkorådet utsedd lekman från
hvarje församling, utgör enligt denna den öfver
kyrkorådet närmast stående kyrkliga instans,
hvilken afdömer alla ärenden som till densamma
hänskjutas från kyrkorådet, samt handlägger alla
öfriga kyrkliga vr Fr som kunna röra
distriktet. Härmed skulle ock biskopsembe-
tena göras öfverflödiga. Dock denna ide är
ännu hos oss ny. Vi vilja derföre blott fram-
kasta tanken till våra läsares begrundning,
förbehållande oss att framdeles, när tillfället
det kan föranleda, ingå i en närmare utveck
ling af densamma.
Till Joh. Ludv. Runeberg. Sånger vid piano ord
och musik aj Isidor Dannström, hos Rylan-
der pris 1 rår.
Såsom inledning och motiv till bedömande
af detta sånghäfte, hoppas vi, att läsaren ur-