Riksdagen. o pd Frågan om statsrådets decharge. Vi hafva, i afvaktan på justering af vällofl. borgareståndets protokoll, uppskjutit att meddela. fortsättningen af dess debatt i frågan om konungens rådgifvares ansvarighet, för att kunna få lemna densamma i en följd sedermera. Under tiden torde det intressera läsaren att taga del af häradshöfdingen Arvid Ribbings yttrande på riddarhuset öfver samma fråga, hvaraf red. benäget erhållit en afskrift, och ett af de få anföranden derstädes, hvari frågan om styrelsesystemet betraktades från en något mer generel synpunkt: Innan konstitutionsutskottet öfvergäår till afdelningen under litt. C, yttras det: Det äterstär för utskottet att meddela det slut, hvartill utskottet kommit vid pröfningen af de särskilda anmärkningsanledningar, som, utom de i det föregående anförda, till utskottets behandling blifvit i vederbörlig ordning öfverlemnade. Med det föregående slutas således allt hvad utskottet af egen omtanka för det allmänna bästa haft att anföra i afseende på rikets styrelse och förvaltning under den förflutna tid, för hvilken utskottet haft att granska styrelseätgärderna. Jag utbeder mig då, att, ehuru litet den enskilde ståndsledamoten utan tillgång till statsrädsprotokollen, kan i desse högmål inse; ändoek få yttra nägra ord. Likasom jag anser statsrådets ledamöter icke vara skyldige, knappast berättigade att uppträda och försvara sina meningar i frågor som röra enskildes eller korporationers angelägenheter, likaså tror jag det. deremot vara de adelige rädgitvarenas både rätt och pligt att på detta rum yttra sig ej mindre om hvad de underlätit, än hvad de gjort i frågor af allmän beskaffenhet. Konstitutionsutskottet synes mig inga-: lunda vara inskränkt till eller kunna anses hafva gjort nog med att yttra sig öfver de regeringsåtgärder, soma i (statsrädsprotokollen upptagas. Det är i sanning ieke enskildheter eller korporationsintressen, vid hvilka rikets första utskott har att fästa sig... Det är i allmänhet vid landets stora angelägenheter och hurut vida konungens rädgifvare sökt att till verkställighet. befordra de vigtiga sanningar som på erfarenheten. fridsamma väg ingätt i allmänheteas öfvertygelse. Det ligger makt uppå, att rikets. styrelse vet att i sädane mäl med stark arm utföra fäderneslandets sak genom hindrens undanrödjande och genom gifna befallningars bringande till verkställighet. Följden blefve eljest, att om styrelsen ieke häller allvarlig tillsyn öfver dem som äro henne lydnad skyldige, så slappas äfven enskilde fäders eftersyn af deras barn. När banden så blifvit lossade, följer, med de små samhällenas upplösning, äfven det storas, det helas. Hvilka äro då de stora intressen och frågor, hvarom den allmänna öfvertygelsen kommit till mognad, men der enskild slöhet eller motständskraft möjligen hindrat framgången af det rätta och goda, hvartill regering och folk uppmanat eller hvad de såsom lag äbjudit och der konungens rädgifvare kunna hafva sidosatt sin pligt att besörja och med uppmärksamhet följa utförandet? — Jag vill upptaga en af dessa och jag är på förhand säker att icke träffa den minst betydande: Ett tiotal af år har förflutit sedan svenska folket, i medvetande af den redan då inom fäderneslandet sjunkna moraliteten insåg nödvändigheten att vända gin uppmärksamhet åt den allmänna uppfostringen. Alltsedan har samma folk med arbetskraft och tillskott, hvar i sin ort, och med statsanslag vid riksmötena, hvariblånd halfva skyddsafgiften, sökt att, ihvad på det ankommit, fullfölja sin afsigt. Ett enda begärde landets fäder dervid af sin regering, då de icke utan mycken betänksamhet lemnade ät det allmänna rättigheten att, vid motvillighet, tvinga deras barn in i de allmänna skolorna, ett enda nemligen, att den dyrbaraste af all undervisning, religionens, skulle af rikets presterskap värdas och befrämjas genom nog-. grann tillsyn oeh personligt deltagande. Stora krafter hafva sålunda till följd afrikets ständers ätgärder blifvit satta i rörelse: skolebus till 100detal byggde, dit landets barn fockvis vandrat och dagligen vandra; undervisning i läsa, räkna, skrifva m. m,. meddelas; men har väl det hufvudvilkor som ständerna samdrägtigt dervid fästade, blifvit uppfyldt? Hvilka hinder hafva derföre mött? Huru hafva konungens rådgifvare sökt att dem undanrödja? Huru att göra folkskolestadgan åtlydd? — Konstitutionsutskottet, som i sitt memorial med så mycken sorgfällighet upptagit hurusom en major, för någon försummelse i tjensten suspenderad, ändock blifvit befordrad till öfverstelöjtnant, har väl möjligen ocksä fätt af statsrådsprotokollen anledning bemärka om behörig vigt fästats vid fullgörande af annan rikets tjenst, eller fastmer om inom någon embetsmannakär exempel funnits att befordringsmälen gå oberoende af väsendtlige tjenstepligters fullgörande. Klagan har vid hvarje riksdag, ända sedan folkskolestadgan utkom, högt förts deröfver, att presterna sjelfva: ieke deltaga i barnaundervisningen. An mer, denna klagan har vid ett för 2 är sedan hället, för hela riket gemensamt läraremöte blifvit enhälligt understödd, ehuru man icke velat, såsom en seminarieföreständare, enligt de tryckta -protokollen, yttrat: obryta stafven öfver förmän eller anklaga för försammelsen;Ofelbart har också konstitutionsutskottet af statsrädets protokoll för den 18 Maj 1849. funnit ett: nädigt bref till Skara konsistorium angående ett särskildt anslag. af statsmedel, utöfver hvad ständerne beviljat (och möjligen af mera nytta) till grefve T. Rudensköld för försökande af en ny slags folkskola, der barnens moralitet bättre kunde värdas än i den befintliga... Männe; icke tankarne deraf bordt ledas till trägan om folkskolan i hela riket är, efter der blott 7 är förut utarne a a a nn rå nd rn a nd a on a re Aa RA