silfverpenning, stoppade denna i munnen på frun, i
stället för oblaten. Hon afdänade. Riddaren, under- 5
rättad härom, drog sitt svärd och stack ihjäl presten D
midt för altaret. Biskopen i Bremen bannlyste ge- a
nast den skyldige; de öfrige Stedingarne togo dennes jr
försvar. Nu predikades i hela norra Tyskland ett
korståg mot dem; de anföllos af en stor öfvermakt, d
försvarade sig tappert, men dukade slutligen under.
Bland de få, som lyckades rädda sig, var ofvannämnde 5
Viktor. Han köpte egendom i Pommern, der slägten k
qvarstadnade, till dess bröderna Curt oeh Viktor (ge- a
neralamiralen) öfverflyttade den till Sverige.,
Man kan i några rader läsa en i korthet
sammanfattad bild af gr. Stedingks mångsi-
diga öden, och tillika af hans älskvärda ka-
rakter: Pe
Stedingk bevistade en revy, som Ludvig XV höll
nära Paris, och der trupperna defilerade för madame
Du Barry, hvilken, omgifven af en talrik svit, ung C
och tjusande, satt i en förgylld kalesch, med konun- ti
gen till häst vid sin sida. Stedingk, då underlöjt- 8
nant, föreställdes för den inflytelserika mätressen,
som, glädtig och leende i sitt välde, var längt ifrån
att förutse, att hon skulle sluta på guillotinen, med
orden: vMonsieur de bourreau, de grace, encore un
momentv,
Stedingk, fältmarskalk, bevistade ett halft århun- F
drade derefter kejsar Nikolai kröning i Moskwa. r
Hvilket tidssvalg mellan fru Du Barry och kejsar Ni- q
kolai, - tillryggalagdt af samma man, som äskädat
Ludvig XV:s sedeförderfrade hof; var hemmastadd i
Ludvig XVI:s; sett och ofta talat med Fredrik den dc
Store; var vän af Gustaf III; i hög grad åtnjutit t
Catharinas ynnest; omfattades med största godhet af bk
kejsar Paul, hvilken kallade honom, hvad han sjelf g
smickrade sig vara: un preus chevalier; för hvilken
Alexander hade ett slags sonlig tillgifvenhet, enligt f
dess ofta förnyade yttranden; ät hvilken Nikolai
skänkte samma förtroende; som Gustaf Adolf och C
Carl XIII omfattade med aktning och vänskap, och r
om hvilken Carl Johan skref: Armåeens Nestor, vår
krigsäras patriark, den allmänt aktade och värderade
fältmarskalken, Herr Grefve Stedingk har slutat sin
länga och ärofulla bana; hvilken var lika hemma-
stadd i Versailles lysande salar, som på Amerikas
savanner; lika uppburen af den stolta Catharina, som
af soldaten i Savolax; var vän af Mirabeau, Lafayette
oeh kejsar Paul; hade tillbragt en läng lefnad i all
den prakt, hvilken hofven i Versailles och S:t Peters-
burg erbjödo, och, vid 70 ärs älder, insvept i sin
kappa, läg på den väta marken vid Gross-Beeren,
Dennewitz och Leipzig, utan att detringaste besväras
deraf, och som sedan i mänga år. njöt af landtlefna-
dens stillhet på sin gärd i Södermanland. i
Märkvärdig är en sädan man och en sädan lefnad!
Glad, eftergifven och mild, varm i hjertat och!
vänfast, hade han den sällsynta gäfvan, att alltid se
den goda och ädla sidan af hvarje sak och af hvarje
person, som kom i beröring med honom, utan att
bemärka den däliga; var säledes en optimist af ädlaste r
slaget, men ej af dessa fromma, som för öfrigt duga t
till intet. Han var rik på duglighet och kunskaper;!
hans skrifsätt mästerligt, rent klassiskt i enkelhet,!
klart och kort i uttrycken. Grefve Stedingks depe-S
scher utgöra ett mönster af diplomatisk skrifart, och
dess enskilda bref af det mest intagande behag.
t
Angående en artikel kallad; Om Reformer i!
Svenska Kyrkan, införd i Tidskrift för Svenskal:
Kyrkan. Första häftet 1851. f
Reform är ett från den goda staden Upsala,
enkannerligen dess theologiska fakultet, så säl-
lan hördt ord, att man med desto större upp-
märksamhet bör lyssna till de reformförslager,
som ifrån detta håll göras. Glädjande är att!
finna, att ändtligen behofvet af reformer, jal
ett behof af snara reformer äfven inom kyr-l!
kan, jemväl af män inom den theologiska fa-
kulteten börjat erkännas.
Afhandlingen, författad af hr prof. 4. E. Knös,
begynner först med en inledande theoretisk !
betraktelse; med hvars skärskådande vi ickel!
vilja upptaga våra läsares tid. Derpå öfver-:
går han till svenska kyrkans egenskap afjl
statskyrka, medgifvande, attodetta förhållande 1
medför så stor både fördel och fara, att, så-1
som han uttrycker sig, vi icke vete, hvilken-
dera vi må anse öfvervägande. Han vill ock 1
gerna vindicera åt kyrkan en viss sjelfständig-
het; smen, säger han, till hvad grad ochl!l
under hvilka vilkor detta bör ske, är icke lätt
att noggrannt bestämman. Men lika stora vå-l!
dor som han befarar af kyrkans bero-l!
ende af staten, lika mycket fruktar han förl
allt som hotar kyrkoenheten, dock utan attt
vilja medgifva eller yrka tvång för dess beva-l
rande, samt härunder erkännande tillika, att
utvidgande af religionsfriheten i vårt fädernes-
land icke länge kan uteblifvan. Men enligt
den preventiva polismakt, vid hvilken man
hos oss är så van, vill han dock icke allenast
bafva staten förhehållen, utan anbefalla den-
samma noggrann utöfning af sin npröfnings-
rätt, huruvida den troslära och författnings-!
form ett nytt kyrkosamfund antager ej mot-l!l
verka statens sanna bästa, med andra ord, att!
staten i anseende till alla kyrkliga frågor el-l:
ler anordningar förbehåller sig sitt placet el-l
ler veton. I andra länder, såsom England ochl!
Förenta Staterna, har man dock längesedanl
frångått dylika preventiva styrelsemaximer, l!
Man litar der mera på religions- och sede-l!
känslans samt förnuftets makt, samt på det
nit till motverkande af sedelöshet och villfa-1
relse som allestädes uppkommer, der kyrkan
får utveckla sig och verka fritt enligt sin na-
tur. När andras rättigheter trädas för nära,
eller dess lagar öfverträdas, då, men icke förr,
anser staten sig berättigad och pligtig att in-
gripa. Vi kunna heller icke fatta, hur reli-
gionsfrihet i sjelfva verket kan ega rum i ett
land, om på statens medgifvande ett religions-
samfunds egentliga tillvaro skall bero.
Dock vi gå till de specielle reformförslagen,
dem förf. förordar. Hr K. är icke obenägen
för en presbyterialförfattning. Han betraktar
med icke ovänliga ögon de institutioner, som
uti Skottland och Förenta Staterna till sådan
frukt för det kyrkliga lifvet ega rum. Han
icke allenast medgifyer, utan tvärtom yrkar
ett verksamt deltagande af församlingen i hand-
hafvandet och vården af de kyrkliga angelä-
genheterna, i förening med större frihet och
oberoende vid presters tillsättande. Detta är
något som väl förtjenar läggas märke till, så-
som af en man af fakulteten, hvilken ingalunda
iort sig känd för någon ultraliberalism. Med
hänsyn till kyrkorådets inrättning och verksam-
het förordar ban en reform, nästan i full en-
lighet med den, som i den nyligen i A. B.
införda artikeln om kyrkoväsendet blifvit före-
slagen. — I afseende på församlingarnes friare
valrätt hänviser hr K. till nya kyrkolagskom-
mittsens förslag, af hvilken kommitte han var
en medlem, nemligen att vid alla. konsistori-
ella lägenheter en af församlingen begärd
fjerde profpredikant skulle få komma under
sa ta 4 LX sva med de föreslagna
mr HH ÅM
0
a
HH HH Av M KH rk dd FA ke
at rt