Utom nägra mindre berättelser, träffa vi slutligen
i arbetet ett större, af oförgänglig skönhet strålande
och af paradisiska blommör doftande fantasistycke,
benämndt Murnis,; och uti hvilket författaren, så
synes det oss, velat framställa en transfiguration af
mannens och qvinnans sammansmältande i den snö-
hvita lyckan af en gudomlig kärlek. Hela detta
stycke andas vällukter, men ännu mer; det brinner ;
hvarje ord innehäller en himmelbeslägtad tanke,
hvarje tanke är en kyss, tryckt på en engels läppar.
Vi tycka oss i hvarje rad förnimma en harpa, spelad
på en högre stjerna, hvars toner klinga säsom hels-
ningar från ett bättre af evig lycksalighet blomstrande
land.