yblicket. Måhända skall jag en gång kunna
ybesvara de frågor ni gjort mig; men dertill
,fordras tid och frihet. Res derföre, utan
patt fråga något mera... utan att vänta något
vidare, och sök att glömma den der natten,
hvilken jag gerna med mitt blod skulle vilja
lbortskölja ur mitt minne. Margareta.n
Ni har läst?, yttrade bojaren till Garnier.
Ja, min herre.,
Hvilka vapen väljer ni?
Jag förstår er icke.n
Bojaren skrek nu med en ryslig grimas:
Till hvem är brefvets utanskrift?,
Till mig är den.
Och hvem har skrifvit det?
Det vet jag icke.,
Denna förställning tjenar er till ingenting,
hväste den ursinnige bojaren. sAnser ni mig
för både döf och blind? Eller tror ni att jag
någonsin lemnat en förolämpning ostraffad.
En af oss måste dö... Hoppas icke att und-
slippa mig!... Vi äro icke nu hos grefvin-
nan R.... Sök att samla ert mod... Så
länge vill jag vänta; men jag lemnar icke
detta rum utan att hafva erhållit full upprät-
telse.
Vid dessa orden satte bojaren sig vid ka-
minen och då han medvetslöst utsträckte sin
hand på dess kant, kände han något hård
och kallt, som kom honom under fingrarna.
Han tog och betraktade det och se, det va
medaljongen med hans hustrus porträtt, hvil-
ken Garnier hade funnit på värdshuset i Basel
Ur stånd att längre styra sitt raseri, rusadc
nu bojaren upp och ropade med sammanbitne
tänder:
Jag går att hemta mina vapen. Inom er
timma är jag tillbaka; och om ni då vägra
slåss med mig, mördar jag er på stället.n
Fredrik, som nu var allena, tänkte med ort
på hvad som händt och hända skulle. I ställe