yblicket. Måhända skall jag en gång kunna ybesvara de frågor ni gjort mig; men dertill ,fordras tid och frihet. Res derföre, utan patt fråga något mera... utan att vänta något vidare, och sök att glömma den der natten, hvilken jag gerna med mitt blod skulle vilja lbortskölja ur mitt minne. Margareta.n Ni har läst?, yttrade bojaren till Garnier. Ja, min herre., Hvilka vapen väljer ni? Jag förstår er icke.n Bojaren skrek nu med en ryslig grimas: Till hvem är brefvets utanskrift?, Till mig är den. Och hvem har skrifvit det? Det vet jag icke., Denna förställning tjenar er till ingenting, hväste den ursinnige bojaren. sAnser ni mig för både döf och blind? Eller tror ni att jag någonsin lemnat en förolämpning ostraffad. En af oss måste dö... Hoppas icke att undslippa mig!... Vi äro icke nu hos grefvinnan R.... Sök att samla ert mod... Så länge vill jag vänta; men jag lemnar icke detta rum utan att hafva erhållit full upprättelse. Vid dessa orden satte bojaren sig vid kaminen och då han medvetslöst utsträckte sin hand på dess kant, kände han något hård och kallt, som kom honom under fingrarna. Han tog och betraktade det och se, det va medaljongen med hans hustrus porträtt, hvilken Garnier hade funnit på värdshuset i Basel Ur stånd att längre styra sitt raseri, rusadc nu bojaren upp och ropade med sammanbitne tänder: Jag går att hemta mina vapen. Inom er timma är jag tillbaka; och om ni då vägra slåss med mig, mördar jag er på stället.n Fredrik, som nu var allena, tänkte med ort på hvad som händt och hända skulle. I ställe