Kongl. Teatern. Den allmänna uppmärksamheten har denna vocka varit delad mellan det Leonardska konstnärsparet ochden artist, som för närvarande gästar kgl. sångscenen och i går för tredje gängen uppträdde säsom Amina i la Sonnambula. Natur och konst hafva också: utrustat Signorra Normani med betydande företräden : sällan har Hos oss en sängerskas stämma hörts med en sådan sonoritet och fullhet förena så mycket mjukxhet, förnämligast i mellantonerna, som man eljest vanligen finner så matta. Dä hennes röst är en :mezzo-sopran, så äro det högre registrets toner väl ej af lika skönhet som de medlersta, men dock altid klara och välljudande, och derjemte tillkännager hennes sätt att använda säväl dessa som sin röst öfverhufvud, en förträfflig method. I afseende på föredraget bör i synnerhet hennes deklamation nämnas såsom ganska korrekt och energisk; hennes koloratur söjer visserligen mycken färdighet, men eger likväl sej den lätthet, den elegans, som den moderna itali.enska sången erfordrar. Med der moderna italien-ska operan är det i allmänhet ett eget förhällande. Ett hufvudparti i en sådan opera skall först af sångaren erhålla sin färg, sin dramatiska betydelse: han skall med sin individualitet fylla den ihåliga formen, han mäste skapa rollen. Denna förmåga anse vi ej egentligen tillhöra. Sgnora Normani: hennes föredrag röjer öfverallt den bldade artisten, men verkar ingen synnerlig illusio2, hänför sällan, Signora N:s artistiska lynne, sädart det här visar sig, hennes väsende, hennes hela apparitio. synes riktadt ätettannat häll, och vi skulle för vär del tro henne ega en afgjord kallelse för den stora stylen i den klassiska operan, der äfven en så majestätisk stämma skulle frambringa en helt annan effekt, än i de sentimentala Belliniska melodierna. Det ofvan anmärkta hindrar dock ej, att man med werkligt nöje lärt känna en så redbar talang som signora Normanis, hvilket publiken också erkänt genom lifliga aklamationer och framropningar. —u— ER a a I