— Ibland dagens nyheter ifrån pressen bemärker man med nöje en till omfånget obetydlig men till innehållet rätt sakrik och intressant brochyr med titeln: Redogörelse för en på sidenfabriks-societ6ens bekostnad företagen resa till Tyskland och Frankrike under höstmånaderna år 1850, af societbens dessinatör., Författaren till denna skrift är hr L. G. Horngren, en man som sjelf arbetat på fabrik härstädes och sedermera vistats några år utomlands, dervid han genom egna studier och forskningar gjort sig så bekant med de nyare framstegen i sidentillverkningen, under det han dock hufvudsakligen sysselsatt sig med mönsterritning, som är ett icke obetydande fack i denna näringsgren, att societeten, för att fästa hans verksamhet vid fäderneslandet, erbjudit honom ett litet årligt arfvode emot förbindelsen att gå fabrikanterne på begäran tillhanda med mönsterritningar. Sistlidet år lemnade societeten hr Horngren ock ett understöd för att företaga en resa till åtskilliga utländska fabriker; och det är resultatet af denna resa som nu lemnas uti den lilla brochyren, hvilken, ehuru egentligen ämnad för dem som tillhöra sjelfva facket och afhandlande det tekniska, likväl derjemte innehåller ett och annat som bör kunna intressera äfven den större publiken. Vi förmoda, att de fleste läsare icke egentligen kunna fatta hvad som handlar om t. e. vindning, kättskärmölar, bomning, spännrep, pumpvigter, pohlramar, 0. 8. Vv. men deremot kan ett utdrag af sådana notiser som följande bland många dylika intressera alla: De Lyonesiska sidenfabrikanterne hafva egentligen nga fabriker. Väfstolarne med deras tillbehör äro nästarnes egendom och underhållas samt kompletteas af dem. Den fabrikant, som vill hafva något aroete gjort, vänder sig till hvilken mästare han för zodt finner och öfverenskommer med honom om arbetslön. I brist af öfverenskommelse gäller praxis, och ätnöjas kontrahenterne ej dermed, hänskjutes sasen till fabriksdomstolens afgörande. Fabrikanten lemnar mästaren fullständig föreskrift för stoluppsättningen; äfven bekommer mästaren kätten skuren samt inslagssilket vindadt; är faconneradt tyg i fråga, bekommer han äfven mönstret utpressadt. Allt öfrigt bör af mästaren besörjas, så vidt ej särskild öfverenskommelse träftas. Mästaren anskaffar arbetare; de aflönas af honom. Blifver tyget felaktigt står mästaren skadan, den han i sin ordning af arhetaren får utsöka. Upphör en stol att af fabrikanten sysselsättas, så kan mästaren i densamma mottaga arbete af annan fabrikant. En mästare kan säledes på en gäng hafva arbete åt flere fabrikanter. Vinderskor, kättskärae, kättenbommare och dylika arbetare äro äfven egare till de för dem nödvändiga machiner och redskap. En verkmästare äger sällan mer än 6 å 8 st. väfstolar, af hvilka han sjelf vanligen arbetar på en.; Arbetarne bo för det mesta hos sina mästare och som faconnerade arbeten i Lyon förnämligast göras, ser man sällan qvinnor väfva. I Elberfeld och dess omgifningar tillhör största delen fabriksinventarier fabrikanten. Mästarne äga blott stolstommarne. All redskap lemnas dem af den fa brikant för hvilkens räkning de arbeta. Arbetarne