Pt An BUDA SdIlIL HICU UCL KULNLSCIYAd-
tiva centern, var det lyckligtvis alltför van-
mäktigt att störta rninistören; hr von Manteuf-
fel kunde gifva kamrarne 30 dagars orlof, och
när de på nytt öppnades den 3 Januari, val
allting uträttadt: unionen hade blifvit fullstän-
digt öfvesgifven, Hessen befanns i Österrikes
och Böj erns våld, österrikiska exekutionshären
var på väg ät Holstein, och i Dresden hade
kopferenserna begynnts.
Ora deremot de konstitutionelle segrat den
4 December, ministeren störtat och kriget blif-
wit förklaradt, så skulle kanhända något Preus-
sen icke funnits mera, eller ock blott ett djup
förödmjukadt, styckadt, med krigsbördor och
fiender öfverhopadt.
År 1849 skulle Preussen kunnat vinna hög-
sta myndigheten i hela Tyskland, i fall konun-
gen hade mottagit kejsarkronan, som tyska
nationalförsamlingen då, i förening med 2S
tyska furstar; erbjöd honom; år 1850 stod
sjelfva unionen icke mer att rädda; den enda
räddningsplankan var nu återvägen till der
gamla Tyska Förbundsdagen. Blott genom
ett verkligt folkkrig och ett snille till dess
anförare var seger att hoppas för Preusser
emot Österrike och Ryssland; men till all
sådant visade sig ej ett spår, utan endast för-
virring och — som de konstitutionella nu efteråt
påstå — förrädiska och låga syften, tillintetgö-
rande hverje hopp om framgång. Hofpartiet
och envållsvännerna önskade förlikning med
de begge kejsarhofven till hvad pris som helst;
wtsädet mognar nu åt skördemannen.
Före splfva skörden måste likväl det kon-
stitutionela partiet i vårt land och i hela
Tyskland fullständigt kufvas, och efter kam-
rarnes återöppnande i sistl. Januari har detta
bestyr bedrifvits med alla krafter. Detta vi-
sar sig utan fråga nödvändigt och naturenligt.
så snart kabinetterna kommit öfverens sins
emellan utan att i afseende på folken ordna
någonting, och sedan den grundsatsen anta-
gits såsom styrelsemaximy, att man medelst
spionpolis och bajonetter kan genomdrifva
hvad helst diplomatien finner lämpligt.
Nutidens strid, heter det i en nyligen ut-
kommen skrift af vår nationalförsamlings pre-
sident hr von Unruh 4) — Nutidens strid är
i hela Ewopa densamma; frågan är om sjelf-
bestämmdse och sjelfstyrelse, om myndighet
seller evädlig omyndighet. Enväldets fullstän-
,diga uppläfvande, och, såsom förberedelse der-
till, upplösning af de politiska mellanpartier,
phvilka omfatta halfheten, vacklandet och obe-
stämdheten — deri består det historiska skifte,
som våra, samtida, med eller utan kallelse,
genomgå. Hvad den genom de tre sista årens
händelser till beryktad demokrat omvände pre-
sidenten von Unruh här öppet uttalar, det veta
diplomaterna och envåldsherrskarne lika väl
som han. De känna tidehvarfvets historiska
problem ganska fullständigt, och de arbeta i
Petersburg, Wien, Berlin, Warschau, Paris,
London och i hela Europa på den fullstän-
diga brytningen med revolutionen för att, en
för alla och alla för en, uppresa de möjligast
fasta vallar kring enväldet med Guds nåde.
Dessa vrallar kunna likväl icke bestå, utan
genom qviäsandet af den idd-makt, det andens
välde, som oupphörligt drifver menniskosläg-
tet framåt. Blott i folkens fördummande och
förslöande är på denna väg någon skymt af
framgång att hoppas; och såsom medel för
detta syfte betraktas återställandet af den
gamla stånds- och klass-söndringen, återstäl-
landet af de upphäfda eller förlegade och för-
nötta privilegierna och ståndsförmånerna, samt
det uppväxande folkets uppfostran till blind
undergifvemhet under de maktägande, hvarvid
kyrkans biistånd tages i anspråk aldrafrämst.
Sådant är (envåldsvännernas problem i alla län-
der, till det ofvannämnda tidsproblemets mo-
tande; man må se sig omkring hvart man
behagar), Ledningen härvid utgår ifrån Ryss-
land; ryskt mynt, ryska agenter äro för än-
damäålet i verksamhet öfverallt; ett ryskt parti
finnes vid alla hof; och med ytterst få un-
Äantag —t. ex. i Belgien — ligga den stora
propagandans trådar så öppet i dagen, att
lott den mest inskränkta enfald kan undgå
att varseblifva dem.
I Berlin har spelet lyckats öfver förväntan.
Det sig så kallande konstitutionella partiet i
dess kamrar ligger numera fullständigt qväst
och föraktadt; det har spelat ut sin ömkliga
roll. I Januari splittrades dess tillkonstlade
majoritet, så snart ministiren med tydlighet
lät förstå, att den lika litet ville hafva med
detta parti att skaffa, som med demokraterna.
Alla de försigtige, som märkte hvart vinden
blåste, hastade ur oppositionsledet och bil-
slade den högra centern eller ett så kalladt
okonservatift konstitutionellt parti, under be-
fil af den före Marshändelserna så bekante
polisministern von Bodelschwing, hvilken steg
för steg i styrelsens spår förde denna hop af
tjenstemän, advokater samt sluga och med-
görliga själar, längre och längre in på reak-
tionens bania. I början nöjde sig renegaterna
med att orda mot ministeren, medan de röstade
för den och att lägga alla de öfvergifna kon-
stitutionelles motioner helt enkelt till hand-
lingarne; men småningom bortkastades äfven
den Talleyrandska larfven 4) och öfvergån-
en till höger skedde med ohöljd uppsyn.
första kammaren utgjordes högra sidan re-
dan från begynnelsen af junkerpartiet, men
först för ettt par månader sedan blef dess
fasta förenimg med ministeren afgjord; det var
nemligen iclke detta parti, som trädde på re-
geringens siida, utan regeringen som trädde
på partiets sida, och hofpartiet bildade öfver-
gången. Efter denna koalition följde raskt
det ena anfallet emot grundlaglighetsidderna
efter det andra, under form af motioner mot
de grundlagsartiklar, som förklarades hinder-
liga för rikets allmänna bästa. Sålunda före-
slogos förändringar i den oktrojerade kommu-
nal-ordningen, den regeringen likväl aldrig
låtit förverkliga; vidare upphäfvande af grund-j
lagsparagrafen emot fideikommisser och ma-
?) Erfahrungen aus dem letzten drei Jakren; jag ön-
skade kunna fästa allmänna uppmärksamheten på
denna skrift, som efter min öfvertygelse belyser
partierna och händelserna i Preussen och Tyskland
på ett så redligt, värdigt och fördomsfritt sätt, att
den i dessa hänseenden svärligen torde kunna öf-.