vädjadt blifvit, så ock alla protokoll, som deri förd
äro, tillika med andre handlingar, hvarpå han si
beropar. Försummas det, vare hofrätten deraf
hindrad att afgöra mälet, derest klaganden för si
underlåtenhet icke visar giltig ursäkt. Gitter ha
det, bör hofrätten förelägga klaganden, att,inom vis
lämplig tid, inlemna berörde handlingar, vid den på
följd, nyss sagd är.
2. Finner höfrätten nödigt att öfver inkomn
besvär infordra förklaring eller utlåtande, vare kla
ganden, i alla de fall der honom åligger att om kom
munikationsåtgärden besörja, pligtig att besvärshand
lingarne uttaga, dem vederbörande tillställa och be
vis derom till hofrätten ingifva inom den tid
som af hofrätten förelägges. Underläter han det
vare besvären ej vidare upptagne, der ej, inom sagd
tid, laga förfall vises. Förklaranden vare ock skyl
dig att, inom af hofrätten bestämd tid efter af hand
lingarne erhällen del, med förklaring inkomma, vi
äfventyr att eljest icke vara i saken hörd. Kom
mande således allt hvad lag och författningar i om
förmälde hänseende annorledes innehälla att till kraf
och verkan upphöra.
3. Om allt som, efter 1 och i öfrigt, vid ta
lans fullföljd, bör iakttagas, äfvensom angående hva
äligger den klagande, hvars besvär utställas till ve
derpartens förklaring, med skyldighet för klagande;
att besvären uttaga, dem till vederparten lemna oc
derom till hofrätten ingifva bevis, sä ock om äfven
tyret för försummelse härutinnan, skall underrättels
gifvas i de hänvisningar, som, för fullföljd af tala
i hofrätt, meddelas parter.
4. Sedan, efter slutad skriftvexling i vädjad sak
densamma blifvit, i den ordning 9 27 kapitlet rät
tegängsbalken stadgar, tillställd en af hofrättens le
damöter till föredragning, äligge denne, attsaken fö
sådant ändamäl bereda; skolande han förthy tillse on
rättens beslut öfver invändning eller annan fräga
rättegången tarfvas, innan dom i hufvudsaken gär
eller om något eljest iakttagas bör, innan saken til
slutlig pröfning förekommer, samt derom utan dröjs
mål hos rätten anmälan göra.
5. Dä alla förberedande åtgärder, som nödig:
funnits, blifvit vidtagna, skall föredragande ledamo
ten, på sätt i 22 kap. 1 S rättegängsbalken sägs, för
fatta skriftlig berättelse och deri noga upptaga på
ståendet, hvarpå rättegången sig grundar, hvad un
derrätten i saken dömt, så ock hvad sedan i hofrätter
tillkommit. Denna berättelse skall så inrättas, at
den klart och fullständigt utreder sakens hela sam.
manhang; och varde tillika utmärkt ä hvad ställe :
handlingarne det finnes, som i berättelsen omtalas.
Derefter skola de frägor bestämdt utsättas, som hof.
rättens pröfning underkastade äro, och sist inlagorna
upptecknas i den tid de inkommit. Föredragande le-
lamoten skrifve berörde berättelse under; hvarefter
lensamma bör, på sätt 2 i äberopade kapitel bju-
der, till parterne utlemnas.
6. Vill part i vädjad sak höra vittnen eller fö.
rete annan bevisning, bör han derom framställa be
gäran under skriftvexlingen eller inom en månad efte:
skriftvexlingens slut. Ej må sådan begäran sedar
upptagas i annat fall, än ax bevisningen ej varit
kunnig eller att tillgå, eller anledning till dess fö-
reteende ej förefunnits förr än efter den tid, här ofvan
sagd är, i hvilket fall, derest berättelsen emedlertid
utfärdad blifvit, iakttagas bör hvad som är föreskrif-
vet genom kongl. kungörelsen den 19 Januari 1802,
angående skyldighet för den part, som, efter berät-
:elsens utfärdande, önskar förete, bevis, att, vid un-
lerskriften, derom göra förbehäll, eller ock söka munt-
igt förhör.
7. Sedan till hofrätt inkommet mäl blifvit till
fgörande föredraget, läte rätten uppläsa det beslut,
om under hofrättens pröfning kommit, hvad parterna
hofrätten anfört jemte hvad af öfrige handlingar
ör målets kännedom af rätten anses oundgängligen
vödigt; hvarefter mälet bör i stadgad ordning till
röfning företagas.
Äfven har Utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer
mätte hos Kongl. Maj:t anhälla, att som, för befor-
lrande af skyndsamhet och enhet i hofrätternes ar-
betssätt, samt, på det större tillfälle, än för närva-
ande finnes för hofrätternes tjenstemän att vinna
utbildning och insigter under arbetet derstädes, måtte
veredas, behof vore af dels förändrade, dels ock nu
saknade föreskrifter angående ordningen för arbetets
vedrifvande, Kongl. Maj:t alltså täcktes låta utarbeta
samt utfärda en för ändamålet lämplig och för alla
ofrätterne gemensamt gällande arbetsordning.
Emot utskottets betänkande hafva sig reserverat:
Hr R. Th. Cederschiöld, som förklarat, att han väl
cke ansett Utskottet nu hafva bort tillstyrka anta-
sandet af det utaf Rikets Ständers justieombudsman
berörde afseende framställda och af herr Ribbing,
nedelst derom väckt motion, Rikets Ständers pröf-
ing underställda förslag. Men lika litet som utskot-
et för närvarande kunnat tillstyrka förslagets anta-
ande, lika litet hade utskottet, efter hans äsigt, bort
fver förslaget i sin helhet uttäla sin förkästelsedom.
led afseende på detta förslags utomordentligt vigtiga
eskaftenhet, och i betraktande deraf att lagbered-
ingen ej haft tillfälle att deröfver sig yttra, hade
an ansett tiden för Lagutskottet att om densamma
ttala sitt hufvudsakliga omdöme ej vara inne förr
n Rikets hofrätter, efter samtelige underlydande do-
nares hörande i ämnet, deröfver utlätande afgifvit.
a grund häraf hade derföre Lagutskottet för närva-
ande bordt inskränka sin ätgärd till att föreslå en
nderdäånig skrifvelse, hvaruti Rikets Ständer uttryckte
en underdäniga anhållan, att Kongl. Maj:t, efter det
uikets hofrätter och samtlige dem underlydande dom-
tolar i ämnet blifvit hörde, mätte. tiil Rikets Stän-
er afläåta nädig proposition om den förändring i dom-
tolarnes organisation, som finnes vara mest ändamäls-
nlig.
Han instämmer så väl i utskottets utlåtande i fråga
n hofrätternes utflyttning, som äfven uti de fram-
ällda förslagen till förändringar i rättegängen och
betssättet hos hofrätterne, hvilka förändringar, efter
uns omdöme, äro af behofvet högeligen päkallade.
Hr Rudling som instämt i förestående reservation, i
seende 3 frågan om domstolarnes ombildning, och
Wetterberg.
Em