vädjadt blifvit, så ock alla protokoll, som deri förd äro, tillika med andre handlingar, hvarpå han si beropar. Försummas det, vare hofrätten deraf hindrad att afgöra mälet, derest klaganden för si underlåtenhet icke visar giltig ursäkt. Gitter ha det, bör hofrätten förelägga klaganden, att,inom vis lämplig tid, inlemna berörde handlingar, vid den på följd, nyss sagd är. 2. Finner höfrätten nödigt att öfver inkomn besvär infordra förklaring eller utlåtande, vare kla ganden, i alla de fall der honom åligger att om kom munikationsåtgärden besörja, pligtig att besvärshand lingarne uttaga, dem vederbörande tillställa och be vis derom till hofrätten ingifva inom den tid som af hofrätten förelägges. Underläter han det vare besvären ej vidare upptagne, der ej, inom sagd tid, laga förfall vises. Förklaranden vare ock skyl dig att, inom af hofrätten bestämd tid efter af hand lingarne erhällen del, med förklaring inkomma, vi äfventyr att eljest icke vara i saken hörd. Kom mande således allt hvad lag och författningar i om förmälde hänseende annorledes innehälla att till kraf och verkan upphöra. 3. Om allt som, efter 1 och i öfrigt, vid ta lans fullföljd, bör iakttagas, äfvensom angående hva äligger den klagande, hvars besvär utställas till ve derpartens förklaring, med skyldighet för klagande; att besvären uttaga, dem till vederparten lemna oc derom till hofrätten ingifva bevis, sä ock om äfven tyret för försummelse härutinnan, skall underrättels gifvas i de hänvisningar, som, för fullföljd af tala i hofrätt, meddelas parter. 4. Sedan, efter slutad skriftvexling i vädjad sak densamma blifvit, i den ordning 9 27 kapitlet rät tegängsbalken stadgar, tillställd en af hofrättens le damöter till föredragning, äligge denne, attsaken fö sådant ändamäl bereda; skolande han förthy tillse on rättens beslut öfver invändning eller annan fräga rättegången tarfvas, innan dom i hufvudsaken gär eller om något eljest iakttagas bör, innan saken til slutlig pröfning förekommer, samt derom utan dröjs mål hos rätten anmälan göra. 5. Dä alla förberedande åtgärder, som nödig: funnits, blifvit vidtagna, skall föredragande ledamo ten, på sätt i 22 kap. 1 S rättegängsbalken sägs, för fatta skriftlig berättelse och deri noga upptaga på ståendet, hvarpå rättegången sig grundar, hvad un derrätten i saken dömt, så ock hvad sedan i hofrätter tillkommit. Denna berättelse skall så inrättas, at den klart och fullständigt utreder sakens hela sam. manhang; och varde tillika utmärkt ä hvad ställe : handlingarne det finnes, som i berättelsen omtalas. Derefter skola de frägor bestämdt utsättas, som hof. rättens pröfning underkastade äro, och sist inlagorna upptecknas i den tid de inkommit. Föredragande lelamoten skrifve berörde berättelse under; hvarefter lensamma bör, på sätt 2 i äberopade kapitel bjuder, till parterne utlemnas. 6. Vill part i vädjad sak höra vittnen eller fö. rete annan bevisning, bör han derom framställa be gäran under skriftvexlingen eller inom en månad efte: skriftvexlingens slut. Ej må sådan begäran sedar upptagas i annat fall, än ax bevisningen ej varit kunnig eller att tillgå, eller anledning till dess företeende ej förefunnits förr än efter den tid, här ofvan sagd är, i hvilket fall, derest berättelsen emedlertid utfärdad blifvit, iakttagas bör hvad som är föreskrifvet genom kongl. kungörelsen den 19 Januari 1802, angående skyldighet för den part, som, efter berät:elsens utfärdande, önskar förete, bevis, att, vid unlerskriften, derom göra förbehäll, eller ock söka muntigt förhör. 7. Sedan till hofrätt inkommet mäl blifvit till fgörande föredraget, läte rätten uppläsa det beslut, om under hofrättens pröfning kommit, hvad parterna hofrätten anfört jemte hvad af öfrige handlingar ör målets kännedom af rätten anses oundgängligen vödigt; hvarefter mälet bör i stadgad ordning till röfning företagas. Äfven har Utskottet tillstyrkt, att Rikets Ständer mätte hos Kongl. Maj:t anhälla, att som, för beforlrande af skyndsamhet och enhet i hofrätternes arbetssätt, samt, på det större tillfälle, än för närvaande finnes för hofrätternes tjenstemän att vinna utbildning och insigter under arbetet derstädes, måtte veredas, behof vore af dels förändrade, dels ock nu saknade föreskrifter angående ordningen för arbetets vedrifvande, Kongl. Maj:t alltså täcktes låta utarbeta samt utfärda en för ändamålet lämplig och för alla ofrätterne gemensamt gällande arbetsordning. Emot utskottets betänkande hafva sig reserverat: Hr R. Th. Cederschiöld, som förklarat, att han väl cke ansett Utskottet nu hafva bort tillstyrka antasandet af det utaf Rikets Ständers justieombudsman berörde afseende framställda och af herr Ribbing, nedelst derom väckt motion, Rikets Ständers pröfing underställda förslag. Men lika litet som utskotet för närvarande kunnat tillstyrka förslagets antaande, lika litet hade utskottet, efter hans äsigt, bort fver förslaget i sin helhet uttäla sin förkästelsedom. led afseende på detta förslags utomordentligt vigtiga eskaftenhet, och i betraktande deraf att lagberedingen ej haft tillfälle att deröfver sig yttra, hade an ansett tiden för Lagutskottet att om densamma ttala sitt hufvudsakliga omdöme ej vara inne förr n Rikets hofrätter, efter samtelige underlydande donares hörande i ämnet, deröfver utlätande afgifvit. a grund häraf hade derföre Lagutskottet för närvaande bordt inskränka sin ätgärd till att föreslå en nderdäånig skrifvelse, hvaruti Rikets Ständer uttryckte en underdäniga anhållan, att Kongl. Maj:t, efter det uikets hofrätter och samtlige dem underlydande domtolar i ämnet blifvit hörde, mätte. tiil Rikets Stäner afläåta nädig proposition om den förändring i domtolarnes organisation, som finnes vara mest ändamälsnlig. Han instämmer så väl i utskottets utlåtande i fråga n hofrätternes utflyttning, som äfven uti de framällda förslagen till förändringar i rättegängen och betssättet hos hofrätterne, hvilka förändringar, efter uns omdöme, äro af behofvet högeligen päkallade. Hr Rudling som instämt i förestående reservation, i seende 3 frågan om domstolarnes ombildning, och Wetterberg. Em