Fröken Hilda Sandels soire.
Fröken Sandels, hvilken såsom dilettant debuterade
på hr Ciaffeis sednaste soire, rönte vid nämnde till-
fälle en uppmSrksamhet och en uppmuntran, som satte
henne i stånd till att med utsigt på framgång upp-
träda medd en egen soir. Denna var ock i det hela
ganska väl arrangerad samt gafs för en lika talrik
som animerad publik. Fröken Sandels talang eger
flera lyckiliga partier: hennes röst har en ej ovanligt
voluminöss, men klar och klangfull timbre samt et
både i hööjd och djup betydligt omfång. Hennes säng
tillkännaggifver genast en utmärkt skola, som visar sig
i tonbildnningen, registrens likformiga utbildning samt
deras sannmanbindande: egenskaper, hvilka ofta sak-
nas, icke blott hos dilettanter, utan till och med stun-
dom hos sängerskor af facket. Anmärka kan man
en, ehuru sällan förekommande benägenhet att into-
nera nägcot för högt, samt ett i otid stundom anbragt
portamentto vid ansatsen af den första tonen i en fras;
detta läteer dock snart afhjelpa sig. Fröken S:s fö
redrag ärr varmt och känsligt samt röjer goda stu
dier; vi bbetvifla ej att hon med tiden skall förvärfvc
sig en yppperlig styl.
Soiregitifverskans intressanta föredrag i den äldre
klassiska genren visade sig uti Mozarts eftektfulls
aria (Parto) ur Titus, samt romansen ur Orphå aj
Gluck; skada blott att det vackra klarinettpartiet till
förstnämnde aria endast gafs på pianot. I den mo-
derna stylen hade hon valt en cavatina af Verdi,
samt i salongsgenren 2:ne romanser af Josephson och
Donizettii (Vallflickan och la Zingara,) och gaf
synnerliggast cavatinan med elegans och en liflig upp-
fattning. . Tillsammans med sin lärare, hr Gänther,
sjöng frööken S. den intagande duetten Stornello
Trastever:rino, som vann förtjent bifall. Utom sitt
parti i deletta nummer gaf hr Ginther en rätt melo-
disk rommans af Donizetti, med ett af hr Randel på
ett smakfkfullt sätt arrangeradt violoncell-ackompagne-
ment, uttfördt af hr Sack. Hr Ginthers säng var
nu, såsopm alltid, ädel i uppfattaingen, fint nyanserad
i detaljerrna, artistisk i det hela. Äfven hr Sacks
ackompasgnement förtjenar allt loford. — Afhr Della
Santa hörde man en cavatina af Donizetti, nog an
deattg till sin musikaliska beskaffenhet, men sjun.
gen med en spiritualitet, som ingöt glödande lifide
själlösa stoffet.
Instrumentalnumren voro ej mänga: hr Hasert, son
ständigt visat en så outtröttlig beredvillighet att mec
sir vackrra talang biträda sina kolleger, lät höra 2:n
salongspjjeser af Kullak, hvaraf den ena utgjorde e1
transskripiption af hr Bergs omtyckta romans Fjerrai
i skog. . Bearbetningen höjer sig i musikaliskt hän
seende e ej öfver det hvardagliga; utförandet var der
emot garanska elegant och precist. Afven deltog h
Hasert, j jemte hrr Meyer och Sack, uti det fragmen
af Beeththovens Cmolltrio, som gafs denna afton. Der
framskricidna allmännare bildningen har för längese