Fröken Hilda Sandels soire. Fröken Sandels, hvilken såsom dilettant debuterade på hr Ciaffeis sednaste soire, rönte vid nämnde tillfälle en uppmSrksamhet och en uppmuntran, som satte henne i stånd till att med utsigt på framgång uppträda medd en egen soir. Denna var ock i det hela ganska väl arrangerad samt gafs för en lika talrik som animerad publik. Fröken Sandels talang eger flera lyckiliga partier: hennes röst har en ej ovanligt voluminöss, men klar och klangfull timbre samt et både i hööjd och djup betydligt omfång. Hennes säng tillkännaggifver genast en utmärkt skola, som visar sig i tonbildnningen, registrens likformiga utbildning samt deras sannmanbindande: egenskaper, hvilka ofta saknas, icke blott hos dilettanter, utan till och med stundom hos sängerskor af facket. Anmärka kan man en, ehuru sällan förekommande benägenhet att intonera nägcot för högt, samt ett i otid stundom anbragt portamentto vid ansatsen af den första tonen i en fras; detta läteer dock snart afhjelpa sig. Fröken S:s fö redrag ärr varmt och känsligt samt röjer goda stu dier; vi bbetvifla ej att hon med tiden skall förvärfvc sig en yppperlig styl. Soiregitifverskans intressanta föredrag i den äldre klassiska genren visade sig uti Mozarts eftektfulls aria (Parto) ur Titus, samt romansen ur Orphå aj Gluck; skada blott att det vackra klarinettpartiet till förstnämnde aria endast gafs på pianot. I den moderna stylen hade hon valt en cavatina af Verdi, samt i salongsgenren 2:ne romanser af Josephson och Donizettii (Vallflickan och la Zingara,) och gaf synnerliggast cavatinan med elegans och en liflig uppfattning. . Tillsammans med sin lärare, hr Gänther, sjöng frööken S. den intagande duetten Stornello Trastever:rino, som vann förtjent bifall. Utom sitt parti i deletta nummer gaf hr Ginther en rätt melodisk rommans af Donizetti, med ett af hr Randel på ett smakfkfullt sätt arrangeradt violoncell-ackompagnement, uttfördt af hr Sack. Hr Ginthers säng var nu, såsopm alltid, ädel i uppfattaingen, fint nyanserad i detaljerrna, artistisk i det hela. Äfven hr Sacks ackompasgnement förtjenar allt loford. — Afhr Della Santa hörde man en cavatina af Donizetti, nog an deattg till sin musikaliska beskaffenhet, men sjun. gen med en spiritualitet, som ingöt glödande lifide själlösa stoffet. Instrumentalnumren voro ej mänga: hr Hasert, son ständigt visat en så outtröttlig beredvillighet att mec sir vackrra talang biträda sina kolleger, lät höra 2:n salongspjjeser af Kullak, hvaraf den ena utgjorde e1 transskripiption af hr Bergs omtyckta romans Fjerrai i skog. . Bearbetningen höjer sig i musikaliskt hän seende e ej öfver det hvardagliga; utförandet var der emot garanska elegant och precist. Afven deltog h Hasert, j jemte hrr Meyer och Sack, uti det fragmen af Beeththovens Cmolltrio, som gafs denna afton. Der framskricidna allmännare bildningen har för längese