Kanoternå fortskaffas uppåt strömmen 1) ömsevi nedelst rodd och stakning, och så långsamt, at knappast 3 till 4 miles (7, mil) tillryggaläggas un der ett strängt dagsarbete. Sträckan från San Juan 2 till Granada 3) utgör 200 miles (30 mil): 100 pi strömmen och 100 på sjön 4) och man tycker de gå särdeles fort när man hinner denna väg på 12 til 14 dagar, hvarvid färden på sjön blott ansläs till c dagar. På floden har man, för närvarande, icke an. nat fortskaffningsmedel. Af de två itidningarne oft: omnämnda ängskeppen, som voro ärnade till ström farten, stär det ena på grund i Raudal (forsen) d Machuca och det andra har ankrat nedanför Rauda de Castillo viejo, ofvanom hvilken det icke kan kom ma utan särskilda hjelpmedel; måhända lyckas inte sädant. Mrcket arbete fordras innan en oafbrutei flodfart blir möjlig för nägot större fartyg; likväl in skränka hindren sig blott till de fyra forsarne i flo den, blind hvilka den vid Castillo viejo — lemnin sarne dter ett spanskt fäste — är störst. Det på stås här allmänt att dessa hinder emot flodfarten icke iro natwens verk, utan försänkningar som Spanjorerna gjort, för att vid fiendtliga anfall kunna skydda det are landet; fordom emot Flibustiererna och sednare mot Engelsmännen. Denna sägen vinner sannolikhet genom den af urkunder bekräftade omständigheten, att stora skepp fordom kunde färdas floden uppåt, och från mexikanska viken besöka Nicaraguasjön; hvaremot på sin höjd en skonert nu kar bringas igenom. En skonert finnes också på Nicara. guasjön och underlättar betydligt kommunikationern: derstädes. Bongos, som äfven äro tacklade, men på et högst otympligt sätt, kupna på sin höjd segla fall sidwind, och detta är ett betänkligt försök; at ligga mera upp i vinden förmå de icke. Häraf hin dras äfven nedfarten; det händer ofta att flera vec kor förgr, under de här vanligen rädande östanvindarne, iman resande kunna komma härifrån till San Carlos v.Ad sjöns ända, der flodfarten vidtager. Skonerten färdas likväl nu mera denna väg två gånger i veckan, och medtager hvar gäng 45 passagerare, som få medföra 15 skälpunds packning hvar; dess redare gör lysande affärer. Det ären doktor Segour, ifrån Louisiana, en företagsam man och tillika en perfect gentleman, hvars infittning hit gagnat orten mycket. Man börjar nu att här bygga större och bättre fartyg, sedan nägra nordamerikanska skeppstimmermän, som ärnat färdas här förbi, i stället stannat qvar. Att landvägen fara hit ifrån hafvet är aldeles omöjligt, så framt man icke ville vandra till fots, utan all packning, och lifnära sig på vägen med jagt, samt taga indianer till vägvisare EN skogarna — ett ytterst äfventirligt företag. å Juan-flodens stränder kan ingen gå. Bongerfana enskap landstiger väl der hvar morgon, för att brukb upp älle brasa att koka vid, men de härtill sto kolnt stäl ena fjrekomma sparsamt, och ofta måningen sk; midt på ett gungfly. Farliga djur och besvärliga insekter hvimla i kärren och skogen vid flodens stränder och fullända strandvägens obrukbarhet HBoagerna ankra för natten midt i floden, dn 7: resande, som använder sina 14 dygn på färder, kan ä 1 ckligaste fallet vänta sig 8 till 10 qvaaraftfots Plats att stiga i land på hvar morgon, men hvilket för ingen det vill säga att sätta foten på det torra. Brist på utrymme för nattens hvila — brist på medel att skydda sig och sina saker mot vätan smuts och vidriga ängor — räheten hos den nakma besättningen, hufvudsakligen mulatter och sambos — omöjligheten att på nägot vis taga sig rörelse, emedan manskapet grälar blott man flyttar sig från den plats i bäten, som det anser nödig för jemnvigten; — allt detta, och mycket annat, är besvärligare och mer angripande, än man kan föreställa sig utan att hafv: försökt det. Man kan derföre icke tillräda denna fird ät någon, som icke är beredd på ett par veckors irårdt tälamodsprof; för fruntimmer vore den i många hänseenden det yttersta de skulle kunna uthärda. Men för luftstreckets märkvärdiga sundhet talar att inga vädliga följder för helsan uppkomna af alla dessa mödor-och försakelser — hvarken af regnet och daggen, eller dimman frän floden, kärren och skogarne, så tät dock om nätterna, att man icke blott luktar den utan smakar den på tungan; — ej heller af det grumliga strömvattnet, det enda man har till dryck, — eller af skeppskosten och bristen på rörelse. Efter 52 dagars sjöresa anträdde jag flodresan på San Juan ganska illamående, men jag tillfrisknade på vägen. Detta luftstreck grundlägger verkligen icke någon farlig åkomma; det enda som främlingen har att befara, äro frossbryttningar, men hvilka utan undantag vika för ett par doser chinin, och lätta diarrheer, som vanligen botas blott genom diet. Mihända kan man icke i nägot tropiskt land så onäps: som här öfverflöda med njutningen af de mängfaldga och ytterst lockande frukterna. När enellertid en regelbunden ängbätsfart kommer i gng på floden och sjön, blir hela denna resa lika lätt och intressant som njutningsfull. Utsigten från floden erbjuder den största mängfald af vextlighet, som möjligen är tänkbar. Frän utloppet och ett styckee uppat floden äro stränderna på ömse sidor bevuxna ;med ett slags låga palmer, som blott tyckas trifvas påå kärrgrund. De bära en mängd nötter i stora druiflika klasar, och jag förmodar att de skulle kunna lemna brukbar palmolja. Längre uppåt flo den visa sig icke mera nägra sådana; stränderna äro i stället betäckta med högstammigare löfträd, med buskvexter till nedanskog närmare marken; emellan dem bilda klängvexter af alla slag de mängfaldigaste bladgungor och förhängen. Ännu längre uppät floden, der stränderna begynna blifva högländta och mera torra, visa sig mellan klängvexterna andra palmslag, hvaribland flera med de skönaste former, smärta och med de smä kronorna högt ofvan nedanskogen. Här och der gungar den solfjäderlika toppen af någon trädartad ormbunke, den sirligaste landskapsprydnad man kan se. På strandbrädden stå täta rader af små dvärgpalmer, fullvuxna i sitt slag, men med högst tumstjocka stammar och icke högre än att de skulle kunna ostympade infiyttas i en sal af vanlig höjd. För öfrigt är hela trakten kring floden, mellan hafvet och sjön, alldeles slät, med undantag af ett par åsar, som nalkas floden mera. Verkliga bergshöjder ser man blott vid utloppet af Sarapiqui, en biflod, som ofta varit omtalad vid kolonisationsförslagen i Costarica, derföre att den erbjuder en vattenväg till det inre af detta land. Ofvanom Raudal de Castillo viejo, der äfven höjden nalkas floden, är flodens fall omärkligt; också får denna sträcka niamn af aguas muertas (döda vattnen). Här fängas meed lätthet en mängd fisk, hvarpå sjön har stor rikedlom. Medan vi till frukost sköto oss nägra hocco — en stor präktig fågel som i trakten bär namn af pavon (päfågel) — hade manskapet på en annan bongo inom några minuter metat nägra savallos, ett slags stor och utmärkt läcker fisk. Ofta sköto vi äfven ett annat slags stor fågel, som folket här kalla pava och anse för honan till hocco, men 1) San Juan, Nicaraguasjöns utlopp i Atlantiska Oceanen. 2) Staden, vid högra eller södra stranden af den lika benämnda floden. Denna stad kallas särskildt San Juan del Sud till skilnad från San Juan del Norte, också en stad, men på Nicaraguasjiöns nordöstra strand. 3) På sydvestra stranden af Nicaraguasjön; midtemat San Juan del Norte. 4) Nicaraguasjön är ungefär så bred som Wenern, men 2 7. gäng så lång. TT 1 FR VN my