Kanoternå fortskaffas uppåt strömmen 1) ömsevi
nedelst rodd och stakning, och så långsamt, at
knappast 3 till 4 miles (7, mil) tillryggaläggas un
der ett strängt dagsarbete. Sträckan från San Juan 2
till Granada 3) utgör 200 miles (30 mil): 100 pi
strömmen och 100 på sjön 4) och man tycker de
gå särdeles fort när man hinner denna väg på 12 til
14 dagar, hvarvid färden på sjön blott ansläs till c
dagar. På floden har man, för närvarande, icke an.
nat fortskaffningsmedel. Af de två itidningarne oft:
omnämnda ängskeppen, som voro ärnade till ström
farten, stär det ena på grund i Raudal (forsen) d
Machuca och det andra har ankrat nedanför Rauda
de Castillo viejo, ofvanom hvilken det icke kan kom
ma utan särskilda hjelpmedel; måhända lyckas inte
sädant. Mrcket arbete fordras innan en oafbrutei
flodfart blir möjlig för nägot större fartyg; likväl in
skränka hindren sig blott till de fyra forsarne i flo
den, blind hvilka den vid Castillo viejo — lemnin
sarne dter ett spanskt fäste — är störst. Det på
stås här allmänt att dessa hinder emot flodfarten icke
iro natwens verk, utan försänkningar som Spanjo-
rerna gjort, för att vid fiendtliga anfall kunna skyd-
da det are landet; fordom emot Flibustiererna och
sednare mot Engelsmännen. Denna sägen vinner
sannolikhet genom den af urkunder bekräftade om-
ständigheten, att stora skepp fordom kunde färdas
floden uppåt, och från mexikanska viken besöka Ni-
caraguasjön; hvaremot på sin höjd en skonert nu kar
bringas igenom. En skonert finnes också på Nicara.
guasjön och underlättar betydligt kommunikationern:
derstädes. Bongos, som äfven äro tacklade, men på et
högst otympligt sätt, kupna på sin höjd segla
fall sidwind, och detta är ett betänkligt försök; at
ligga mera upp i vinden förmå de icke. Häraf hin
dras äfven nedfarten; det händer ofta att flera vec
kor förgr, under de här vanligen rädande östanvin-
darne, iman resande kunna komma härifrån till San
Carlos v.Ad sjöns ända, der flodfarten vidtager. Sko-
nerten färdas likväl nu mera denna väg två gånger
i veckan, och medtager hvar gäng 45 passagerare,
som få medföra 15 skälpunds packning hvar; dess
redare gör lysande affärer. Det ären doktor Segour,
ifrån Louisiana, en företagsam man och tillika en
perfect gentleman, hvars infittning hit gagnat or-
ten mycket. Man börjar nu att här bygga större
och bättre fartyg, sedan nägra nordamerikanska
skeppstimmermän, som ärnat färdas här förbi, i
stället stannat qvar. Att landvägen fara hit ifrån
hafvet är aldeles omöjligt, så framt man icke ville
vandra till fots, utan all packning, och lifnära sig
på vägen med jagt, samt taga indianer till vägvisare
EN skogarna — ett ytterst äfventirligt företag.
å Juan-flodens stränder kan ingen gå. Bonger-
fana enskap landstiger väl der hvar morgon, för att
brukb upp älle brasa att koka vid, men de härtill
sto kolnt stäl ena fjrekomma sparsamt, och ofta må-
- ningen sk; midt på ett gungfly. Farliga djur
och besvärliga insekter hvimla i kärren och skogen
vid flodens stränder och fullända strandvägens obruk-
barhet HBoagerna ankra för natten midt i floden,
dn 7: resande, som använder sina 14 dygn på fär-
der, kan ä 1 ckligaste fallet vänta sig 8 till 10 qva-
araftfots Plats att stiga i land på hvar morgon, men
hvilket för ingen det vill säga att sätta foten på det
torra. - Brist på utrymme för nattens hvila — brist
på medel att skydda sig och sina saker mot vätan
smuts och vidriga ängor — räheten hos den nak-
ma besättningen, hufvudsakligen mulatter och sambos
— omöjligheten att på nägot vis taga sig rörelse,
emedan manskapet grälar blott man flyttar sig från
den plats i bäten, som det anser nödig för jemnvig-
ten; — allt detta, och mycket annat, är besvärligare
och mer angripande, än man kan föreställa sig utan
att hafv: försökt det. Man kan derföre icke tillräda
denna fird ät någon, som icke är beredd på ett par
veckors irårdt tälamodsprof; för fruntimmer vore den
i många hänseenden det yttersta de skulle kunna ut-
härda. Men för luftstreckets märkvärdiga sundhet
talar att inga vädliga följder för helsan uppkomna af
alla dessa mödor-och försakelser — hvarken af reg-
net och daggen, eller dimman frän floden, kärren
och skogarne, så tät dock om nätterna, att man icke
blott luktar den utan smakar den på tungan; — ej
heller af det grumliga strömvattnet, det enda man
har till dryck, — eller af skeppskosten och bristen
på rörelse. Efter 52 dagars sjöresa anträdde jag
flodresan på San Juan ganska illamående, men jag
tillfrisknade på vägen. Detta luftstreck grundlägger
verkligen icke någon farlig åkomma; det enda som
främlingen har att befara, äro frossbryttningar, men
hvilka utan undantag vika för ett par doser chinin,
och lätta diarrheer, som vanligen botas blott genom
diet. Mihända kan man icke i nägot tropiskt land
så onäps: som här öfverflöda med njutningen af de
mängfaldga och ytterst lockande frukterna.
När enellertid en regelbunden ängbätsfart kom-
mer i gng på floden och sjön, blir hela denna resa
lika lätt och intressant som njutningsfull. Utsigten
från floden erbjuder den största mängfald af vext-
lighet, som möjligen är tänkbar. Frän utloppet och
ett styckee uppat floden äro stränderna på ömse sidor
bevuxna ;med ett slags låga palmer, som blott tyckas
trifvas påå kärrgrund. De bära en mängd nötter i
stora druiflika klasar, och jag förmodar att de skulle
kunna lemna brukbar palmolja. Längre uppåt flo
den visa sig icke mera nägra sådana; stränderna äro
i stället betäckta med högstammigare löfträd, med
buskvexter till nedanskog närmare marken; emellan
dem bilda klängvexter af alla slag de mängfaldiga-
ste bladgungor och förhängen. Ännu längre uppät
floden, der stränderna begynna blifva högländta och
mera torra, visa sig mellan klängvexterna andra
palmslag, hvaribland flera med de skönaste former,
smärta och med de smä kronorna högt ofvan nedan-
skogen. Här och der gungar den solfjäderlika toppen
af någon trädartad ormbunke, den sirligaste land-
skapsprydnad man kan se. På strandbrädden stå
täta rader af små dvärgpalmer, fullvuxna i sitt slag,
men med högst tumstjocka stammar och icke högre
än att de skulle kunna ostympade infiyttas i en sal
af vanlig höjd. För öfrigt är hela trakten kring
floden, mellan hafvet och sjön, alldeles slät, med
undantag af ett par åsar, som nalkas floden mera.
Verkliga bergshöjder ser man blott vid utloppet af
Sarapiqui, en biflod, som ofta varit omtalad vid kolo-
nisationsförslagen i Costarica, derföre att den erbju-
der en vattenväg till det inre af detta land. Ofvan-
om Raudal de Castillo viejo, der äfven höjden nalkas
floden, är flodens fall omärkligt; också får denna
sträcka niamn af aguas muertas (döda vattnen). Här
fängas meed lätthet en mängd fisk, hvarpå sjön har
stor rikedlom. Medan vi till frukost sköto oss nägra
hocco — en stor präktig fågel som i trakten bär
namn af pavon (päfågel) — hade manskapet på en
annan bongo inom några minuter metat nägra saval-
los, ett slags stor och utmärkt läcker fisk. Ofta skö-
to vi äfven ett annat slags stor fågel, som folket
här kalla pava och anse för honan till hocco, men
1) San Juan, Nicaraguasjöns utlopp i Atlantiska
Oceanen.
2) Staden, vid högra eller södra stranden af den
lika benämnda floden. Denna stad kallas sär-
skildt San Juan del Sud till skilnad från San
Juan del Norte, också en stad, men på Nicara-
guasjiöns nordöstra strand.
3) På sydvestra stranden af Nicaraguasjön; midt-
emat San Juan del Norte.
4) Nicaraguasjön är ungefär så bred som Wenern,
men 2 7. gäng så lång.
TT 1 FR VN my