mot en af statsrådets ledamöter, hr von Ho-
henhausen, äro af den art att det. förundra
mången; att icke han sjelf funnit sig upp:
manad, innan afgörandets stund att aflägsne
sig ur rådet; och derigenom åtminstone und-
vika det obehaget, att utsätta sig fören an-
mälan ifrån rikets ständers sida.
— Vi hafve här ofvan yttrat oss, angående
det så kallade decharge-betänkandet rörande
statsrådets. ledamöter. Vi hafve dervid fram-
hållit det otroliga uti, att en af dess ledamö-
ter, hr von Hohenhausen, skulle kunna qvar-
stå i spetsen för landtförsvarets angelägenhe-
ter, sedan han i så många afseenden visa
sig sakna de egenskaper som för denna Vig-
tiga befattning erfordras, samt åsidosätta for-
dringarne på aktning för grundlagarna. Mar
hörer i anledning af det allmänna talet här-
om den frågan framställas, hvem som väl
kan komma att blifva hans efterträdare, och
det är.ej utan skäl som allmänna uppmärk-
samheten måste fästa sig dervid,: ty otvifvel-
aktigt kommer valet, i följd af de kända för-
hållandena; å högre - ort, att ånses såsom et
program på den der rådande innersta tanken.
På samma gång rikets försvarsväsende —
tack vare några af sednare tidernas tillgöran-
den — upphört att vara föremål för en fri-
murare hemlighet, har folket allt mera börja
fästa sig vid denna vigtiga angelägenhet. Följ-
den har blifvit, att den timme nu slagit, då
man kan anse armåen hafva upphört, att äga
tillväro endast : såsom medel till nöjsamma
tidsfördrif och tillfredsssällandet af ett god-
tyckligt förändringsbegär samt hersklystnad.
Man finner nödvändigheten, att stridskraf-
terna ordnas efter en omfattande plan, helt
annorlunda än den, som nuvarande krigsmi-
stern Jlofsjungit, såsom varande ,i ett quanti-
tativtsoch qualitativt förhållande till rikets be-
hof och tillgångar, samt -att det erfordras
kraft och förmåga att uttänka och utföra en
sådan. Det: behöfs alltså i spetsen förlandt-
försvarets ärenden en man, som jemte före-
nämnde egenskaper egnar Sveriges konung
och folk enahanda tillgifvenhet; en man, som
icke betraktar sig som hofmany, icke, heller
anser portföljen hvarken såsom en finans-
spekulation eller en slutpunkt på befördrings-
banan. Hvarest finna en sådan? - Systemet
har dragit försorg att dylika personer icke
stå så till buds, som önskvärdt vore. För att
likväl visa hvad armåen i ifrågavarande: fål
har att erbjuda, torde det icke vara olämp-
ligt att yttra något om de personer, hvi
synas kunna ifrågakomma till chefsplatsen för
det, måhända snart mer än ; hittills; vigtiga
landtförsvarsdepartementet.
Vid uppgifvandet af dessa, torde. de böra
indelas 1 tre särskilda grupper.
I den första gruppen, eller de hvilka för-
modas så väl inse nödvändigheten af förän-
dringar inom försvarsväsendet; som innehafva
förmåga att dem genomföra, skulle vi vilja
sätta t. ex.: 1:o) öfverste-löjtnaat Reuterskjöld,
öfverste Wästfeldt, general Ed. .Peyron. och
major Nordenfeldt.
I den andra, eller de hvilka. äfven förmo-
das inse nödvändigheten af förändringar, men
hvilkas reaktionära åsigter skulle leda tillsam-
ma mål, som hr von Hartmansdörfis i repre-
sentationsfrågan åstadkommit, nemligen döds-
knäcken åt. det närvarande, . utan att något
bättre kommer i stället, skulle vi vilja föra
1) general-löjtnanten C. G. Löwenhjelm, öf-
verste-löjtnant Stjerngranat och landsköfdin-
sen Palmstjerna.
Den tredje, eller de hvilka sannolikt skulle
förblanda landtförsvarsdepartementet medhof-
departementet, anse vi oss af ren grannlagen-
het ej böra uppgifva; antalet af dessa kandi-
dater är dessutom, thy värr, stört.