frans storlek; det gäller härvid utan tvifvel
ML HIDE än den kontrollerande myn-
-dighetens sida den ena gången lätt hotar att
medföra större öfverträdelser vid ett annat
tillfälle. Man måste här också ihågkomma
satt den verkställande makten på sitt håll, långt
ifrån att se genom fingrarna med ringaste för-
sök, om det skulle göras af ständerna, attin-
kräkta på styrelsens prerogativ, tvertom be-
vakar dess integritet med: den största svart-
sjuka, och i sådana fall då grundlagen kan
synas tvetydig i detta: hänseende, noga ak-
tar att den icke må tolkas annorlunda än till
styrelsens fördel efter. den praxis, som det
lyckats -.denna att införa, äfven då ordalydel-
sen efter vanligt språkbruk tyckes gifva an-
Jedning till en motsatt tydning.
Det är väl bekant, att dessa anmärkningar
som - hinna fram från Konstitutionsutskottet,
blott utgöra resultatet af hvad den förseglade
sedeln afgjort,, då borgare- och bondeståndens
ledamöter 1 utskottet -segrat-i, voteringsspelet.
Af i synnerhet br Billströms, i lördagsbladet
meddelade, reservation, inhemtar mån emeller-
tid att en mängd anmärkningar förekommit,
vid hvilkas bedömande adelns och preste-
ståndets ledamöter segrat, oftast genom nämnde
lotteri, och någon gång. gehöm biträdet af en
eller annan af de .andra;ståndens ledamöter i
utskottet. Iodet afseendet kan det väl tän-
kas, och tördö från vissa , håll utspridås, att
således hela dechargebetänkandet är att anse
såsom ett resultat af partisinnet och dess stri-
der. Men betraktas: deremot. det faktiska af
de anmärkta punkterna, kan omdömet om
dem icke gerna blifva annat, än att de lemna
bevis på ett förbiseende af den andra stats-
maktens beslut, en likgiltighet för de-konsti-
tutionella formernas iakttagande, försök till
intrång på dömaäremaktens område, och en
bristande noggrannhet :i hushållningen: med
statsmedel, .m. m.,: hvilket allt påkallar en
åtgärd eller åtminstone ett sådant yttrande
från riksståndens sida, som utvisar att grund-
lagens helgd af dem bevakas.
Det hade : onekligen varit. riktigast,; såsom
ock flera ledamöter af utskottet yrkat, att ut-
skottet uttalat ett allmänt omdöme öfver råd-
.gifvarnes hela verksamhet. Men fastän sådant
mej-skett, kan eller bör det icke hindra riksstån-
den; att bedöma denna eller hela systemet,
e blott efter de af utskottets pluralitet -gil-
lade anmärkningspunkterna, utan äfven Med
afseende på hvad som i öfrigt genom . betän-
kandet kommit till. hela representationens kän-
nedom; ty grundlagen tillerkänner icke kon-
stitutionsutskottet nägot absolut förmynderskap
öfver ständerna i afseende på omdömet öfyer
styrelsens åtgärder ivgranskningsväg..90. 6:n
regeringsformen säger, att wider rikets stän-
ders öfverläggningar och pröfning må ej på an-
nat sätt, än: grundlagen: föreskrifver. komma
frågor om regerings- och domaremakternas
beslut, eller om verkställigheten af någon lag,
ERE eller inrättning. Men enhvar måste
inse, att denna föreskrift är ämnad att före-
bygga vådan af försök från ständernas sida,
att såsom det skedde under sekreta utskottets
tid, upphäfva sig till en högre instans i vissa
fall öfver regeringen i afseende på sjelfva den
styrande och verkställande makten. Om man
deremot vill uttänja denna 90 derhän, så-
som man sett försökt åtskilliga gånger, atti
ex konklav af 24: personer jemte talmännen
dymedelst skola kunna stänga sjelfva. repre-
sentationen från ett på facta fritt grundadt och
motiveradtomdöme öfver rådgifvarnes oväld,
nit, skicklighet och drift, eller från ogillande af!
en någongång tilläfventyrs. förderflig, fastän
ickei grundlagens öppna våldförande uppen-
barad riktning af hela förvaltningen och be-
fordringsväsendet, så förvandlas den redan i
så många afseenden bräckligarepresentations-
byggnaden härigenom till en verklig; misere,
som väcker likgiltighet och missaktning genom
sjelfva sin vanmakt.
Någon gång måste man derföre, om det
konstitutionella systemet skall blifva annatän
ett bländverk, erkänna, att äfven om rådgif-
varne icke tillstyrkt, icke delat, icke under-
låtit att afstyrka, ja, icke en gång underlåtit
att tyst och stilla reservera sig mot regerin-
gens. beslut; hvilka för helå fölket framstå,l
såsom mindre välbetänkta. eller tent af skad-!
liga och; olycksbringande, så måste detmora-
liska.ansvaret dock drabba dem, och drabba
icke någon viss, icke någon. som individuelt
kan misstänkas för mer eller mindre obenä-
enhet att höra allmänna rösten eller vörda
det allmänna tänkesättet, utan alla rådgifvarne
gemensamt.
Frågan för det närvarande synes derföre
hafva kommit på den punkt, att representan-
terna böra noga öfverväga, huruvida icke de-
ras pe fordrar, att nu besluta någon anmä-
Jan hos Konungen i detta hänseende. Huru
vill man eljest tänka sig, att förändring isty-
relseprinciperna i enlighet med derom ofta yttra-
de önskningar skulle kunna motses? Huru länge
måste nationen ej eljest. vänta på de stora
samhäöllsförbättringarnas afgörande, som synas
hafva ett så ringa widerstöd af den nuvarande
SET FÖRSTÄDER och hittills lemnats obe-
redda eller ofullbordade? Enhvär synes der-
före böra, efter silt samvete och den känne-
domi-han säger--om tillståndet i- landet och
tänkesättet. derstädes, rätta, sitt handlingssätt ij:
detta afseende. - Det är detta, och icke de fål
speciellaanmärkningarne emot statsrådets samt-
lige ledamöter, som väl måste utgöra den,
egentliga ledningen för riksdagens:- handling ;
likasom det är derefter, som sjelfva landet bildars
sin opinion om styrelsens: grad af kraft, verk-)
samhet och redobogenhet att lyssna till natio-
nens röst. :
I allt fall synes det som om jernväl de an-l4