frans storlek; det gäller härvid utan tvifvel ML HIDE än den kontrollerande myn-dighetens sida den ena gången lätt hotar att medföra större öfverträdelser vid ett annat tillfälle. Man måste här också ihågkomma satt den verkställande makten på sitt håll, långt ifrån att se genom fingrarna med ringaste försök, om det skulle göras af ständerna, attinkräkta på styrelsens prerogativ, tvertom bevakar dess integritet med: den största svartsjuka, och i sådana fall då grundlagen kan synas tvetydig i detta: hänseende, noga aktar att den icke må tolkas annorlunda än till styrelsens fördel efter. den praxis, som det lyckats -.denna att införa, äfven då ordalydelsen efter vanligt språkbruk tyckes gifva anJedning till en motsatt tydning. Det är väl bekant, att dessa anmärkningar som hinna fram från Konstitutionsutskottet, blott utgöra resultatet af hvad den förseglade sedeln afgjort,, då borgareoch bondeståndens ledamöter 1 utskottet -segrat-i, voteringsspelet. Af i synnerhet br Billströms, i lördagsbladet meddelade, reservation, inhemtar mån emellertid att en mängd anmärkningar förekommit, vid hvilkas bedömande adelns och presteståndets ledamöter segrat, oftast genom nämnde lotteri, och någon gång. gehöm biträdet af en eller annan af de .andra;ståndens ledamöter i utskottet. Iodet afseendet kan det väl tänkas, och tördö från vissa , håll utspridås, att således hela dechargebetänkandet är att anse såsom ett resultat af partisinnet och dess strider. Men betraktas: deremot. det faktiska af de anmärkta punkterna, kan omdömet om dem icke gerna blifva annat, än att de lemna bevis på ett förbiseende af den andra statsmaktens beslut, en likgiltighet för de-konstitutionella formernas iakttagande, försök till intrång på dömaäremaktens område, och en bristande noggrannhet :i hushållningen: med statsmedel, .m. m.,: hvilket allt påkallar en åtgärd eller åtminstone ett sådant yttrande från riksståndens sida, som utvisar att grundlagens helgd af dem bevakas. Det hade : onekligen varit. riktigast,; såsom ock flera ledamöter af utskottet yrkat, att utskottet uttalat ett allmänt omdöme öfver råd.gifvarnes hela verksamhet. Men fastän sådant mej-skett, kan eller bör det icke hindra riksstånden; att bedöma denna eller hela systemet, e blott efter de af utskottets pluralitet -gillade anmärkningspunkterna, utan äfven Med afseende på hvad som i öfrigt genom . betänkandet kommit till. hela representationens kännedom; ty grundlagen tillerkänner icke konstitutionsutskottet nägot absolut förmynderskap öfver ständerna i afseende på omdömet öfyer styrelsens åtgärder ivgranskningsväg..90. 6:n regeringsformen säger, att wider rikets ständers öfverläggningar och pröfning må ej på annat sätt, än: grundlagen: föreskrifver. komma frågor om regeringsoch domaremakternas beslut, eller om verkställigheten af någon lag, ERE eller inrättning. Men enhvar måste inse, att denna föreskrift är ämnad att förebygga vådan af försök från ständernas sida, att såsom det skedde under sekreta utskottets tid, upphäfva sig till en högre instans i vissa fall öfver regeringen i afseende på sjelfva den styrande och verkställande makten. Om man deremot vill uttänja denna 90 derhän, såsom man sett försökt åtskilliga gånger, atti ex konklav af 24: personer jemte talmännen dymedelst skola kunna stänga sjelfva. representationen från ett på facta fritt grundadt och motiveradtomdöme öfver rådgifvarnes oväld, nit, skicklighet och drift, eller från ogillande af! en någongång tilläfventyrs. förderflig, fastän ickei grundlagens öppna våldförande uppenbarad riktning af hela förvaltningen och befordringsväsendet, så förvandlas den redan i så många afseenden bräckligarepresentationsbyggnaden härigenom till en verklig; misere, som väcker likgiltighet och missaktning genom sjelfva sin vanmakt. Någon gång måste man derföre, om det konstitutionella systemet skall blifva annatän ett bländverk, erkänna, att äfven om rådgifvarne icke tillstyrkt, icke delat, icke underlåtit att afstyrka, ja, icke en gång underlåtit att tyst och stilla reservera sig mot regeringens. beslut; hvilka för helå fölket framstå,l såsom mindre välbetänkta. eller tent af skad-! liga och; olycksbringande, så måste detmoraliska.ansvaret dock drabba dem, och drabba icke någon viss, icke någon. som individuelt kan misstänkas för mer eller mindre obenäenhet att höra allmänna rösten eller vörda det allmänna tänkesättet, utan alla rådgifvarne gemensamt. Frågan för det närvarande synes derföre hafva kommit på den punkt, att representanterna böra noga öfverväga, huruvida icke deras pe fordrar, att nu besluta någon anmäJan hos Konungen i detta hänseende. Huru vill man eljest tänka sig, att förändring istyrelseprinciperna i enlighet med derom ofta yttrade önskningar skulle kunna motses? Huru länge måste nationen ej eljest. vänta på de stora samhäöllsförbättringarnas afgörande, som synas hafva ett så ringa widerstöd af den nuvarande SET FÖRSTÄDER och hittills lemnats oberedda eller ofullbordade? Enhvär synes derföre böra, efter silt samvete och den kännedomi-han säger--om tillståndet ilandet och tänkesättet. derstädes, rätta, sitt handlingssätt ij: detta afseende. Det är detta, och icke de fål speciellaanmärkningarne emot statsrådets samtlige ledamöter, som väl måste utgöra den, egentliga ledningen för riksdagens:handling ; likasom det är derefter, som sjelfva landet bildars sin opinion om styrelsens: grad af kraft, verk-) samhet och redobogenhet att lyssna till nationens röst. : I allt fall synes det som om jernväl de an-l4