SARS na
Och pastorf skall se sig försatt i den
sorgliga nödvändigheten att vägra. .
Han också?
Jag har skickat honom två löjtnanter och
jag har från säker källa att han ämnar bjuda
dem på en lucullisk fest.n
M. de Malestrac tog afsked af m:me de
Barjolle och gick, sedan han Jätt kysst den
pr rundningen af hennes rosenfärgade
naglar.
Då fem minuter förlupit, inträdde m:lle The-
råson. för tredje gången 1 sin herrskarinnas rum.
aHvad, är det om nu igen? frågade den
unga qvinnan.
Det är. den här officeren, som anhåller om
iden: nåden att få aflägga sin vördnadsbety-
gelsexför madame. Se här hans kort, som
hämmlppdragit mig att lemna madame.,
Knappt hade. Florentine kastat ögonen på
detta kort; förrän hon darrade och blef hvit
somien svepduk.
Ä 3 Orged Hermor! mumlade hon med qväfd
rost:
Han sjelf, madame, sade kaptenen i det
han djupt bugade sig för den unga qgvinnan,
som stod slagen med häpnad.
Han -aflägsnade Thgråson med en gest och
i. det han tog-en fauteuil, satte han sig midt
emot m:me de Barjolle.
Hu.
Innanvi redogöra för det samtal som egde
rum emellan kapten Georges Hermor och m:me
de Barjolle, måste vi gå något tillbaka i vår
berättelse och här införa några oundgängliga
upplysningar. ;
Vid-den: tid då Florentine bodde i Paris,
satte hon sig ofta åtföljd af sin man under
kästänieträden i Tuilerierna, Det hände stun-
dom att hon begaf sig dit först. Maxime
kom efter, och då klockan slog sex i det