SARS na Och pastorf skall se sig försatt i den sorgliga nödvändigheten att vägra. . Han också? Jag har skickat honom två löjtnanter och jag har från säker källa att han ämnar bjuda dem på en lucullisk fest.n M. de Malestrac tog afsked af m:me de Barjolle och gick, sedan han Jätt kysst den pr rundningen af hennes rosenfärgade naglar. Då fem minuter förlupit, inträdde m:lle Theråson. för tredje gången 1 sin herrskarinnas rum. aHvad, är det om nu igen? frågade den unga qvinnan. Det är. den här officeren, som anhåller om iden: nåden att få aflägga sin vördnadsbetygelsexför madame. Se här hans kort, som hämmlppdragit mig att lemna madame., Knappt hade. Florentine kastat ögonen på detta kort; förrän hon darrade och blef hvit somien svepduk. Ä 3 Orged Hermor! mumlade hon med qväfd rost: Han sjelf, madame, sade kaptenen i det han djupt bugade sig för den unga qgvinnan, som stod slagen med häpnad. Han -aflägsnade Thgråson med en gest och i. det han tog-en fauteuil, satte han sig midt emot m:me de Barjolle. Hu. Innanvi redogöra för det samtal som egde rum emellan kapten Georges Hermor och m:me de Barjolle, måste vi gå något tillbaka i vår berättelse och här införa några oundgängliga upplysningar. ; Vid-den: tid då Florentine bodde i Paris, satte hon sig ofta åtföljd af sin man under kästänieträden i Tuilerierna, Det hände stundom att hon begaf sig dit först. Maxime kom efter, och då klockan slog sex i det