RLDENS ROOF.
Då Florentine skef till sin man att hon
kände sig sorgsen och att hon anade en olyc-
ka, hade hon ej gjort som dessa advokater,
som improvisera argumenter efter sakens be-
hof. Hennes inbillning fördystrades verkli-
gen genom alla slags sorgliga aningar. I
frots afsitt stora förstånd och sin upplysta
religion, egnade hon en viss hyllningsgärd åt
vidskepliga idger. Om morgonen hade vid
hennes uppvaknande en förfärlig spindel träf-
fat hennes blickar; vid frukostbordet kommo
händelsevis hennes knif och gaffel att ligga
i kors; och det hände sig att hon slog omkull
saltkaret, då hon ville taga sig salt. — Hvilken
liten enfaldig qvinna! tänker min läsare, hö-
jande på axlarna. — Nå väl, min herre, om ni
har en vårta på näsan och målaren, som gör
ert porträtt, döljer denna vårta, påstår jag att
porträttets likhet ej är fullkomlig. M:me de
Barjolle tog en ofta genomläst bok, Chtåteau-
briands Rene och hon - fördjupade sig i läs-
ningen af dessa sidor, som ha ett helt eget
behag för sorgsna själar.
Midt under läsningen, tyckte hon att en
trafvande häst hastigt stannade framför por-
ten till hennes hus, Nästan i samma ögon-
blick inträdde. m:lle Theröson i hennes rum.
Madame, sade kammarjungfrun, han, är
dernere.n
pHvem då? frågade den unga qvinnan.
sDen militär som skall logera hos madme:
Jag har sett hans Inqvartrsibesilet.s
Har du redan glömt mina befallningar, din
toka? Låt föra soldaten till värdshuset och
betala omkostnaderna för honomsv
Men, det är ingen soldat, madame ...
det är en officer, en kapten . - och har
——AK 5 san ae