RLDENS ROOF. Då Florentine skef till sin man att hon kände sig sorgsen och att hon anade en olycka, hade hon ej gjort som dessa advokater, som improvisera argumenter efter sakens behof. Hennes inbillning fördystrades verkligen genom alla slags sorgliga aningar. I frots afsitt stora förstånd och sin upplysta religion, egnade hon en viss hyllningsgärd åt vidskepliga idger. Om morgonen hade vid hennes uppvaknande en förfärlig spindel träffat hennes blickar; vid frukostbordet kommo händelsevis hennes knif och gaffel att ligga i kors; och det hände sig att hon slog omkull saltkaret, då hon ville taga sig salt. — Hvilken liten enfaldig qvinna! tänker min läsare, höjande på axlarna. — Nå väl, min herre, om ni har en vårta på näsan och målaren, som gör ert porträtt, döljer denna vårta, påstår jag att porträttets likhet ej är fullkomlig. M:me de Barjolle tog en ofta genomläst bok, Chtåteaubriands Rene och hon fördjupade sig i läsningen af dessa sidor, som ha ett helt eget behag för sorgsna själar. Midt under läsningen, tyckte hon att en trafvande häst hastigt stannade framför porten till hennes hus, Nästan i samma ögonblick inträdde. m:lle Theröson i hennes rum. Madame, sade kammarjungfrun, han, är dernere.n pHvem då? frågade den unga qvinnan. sDen militär som skall logera hos madme: Jag har sett hans Inqvartrsibesilet.s Har du redan glömt mina befallningar, din toka? Låt föra soldaten till värdshuset och betala omkostnaderna för honomsv Men, det är ingen soldat, madame ... det är en officer, en kapten . och har ——AK 5 san ae