Då, vid postverkets inrättande, skjutsskyldighetermec
ides posthemmanen, vunno de, såsom ersättning ):ku
rför, befrielse från vissa skyldigheter, såsom: un-lawnt
rhåll af soldat, deltagande i kungsskjuts och körslor I nan
I allmänna byggnader, inqvartering m. m., hvar licke
rutan de tillförsäkrades om en, i enlighet med dila:t
llande skjutstaza, beståmd skjutslega. kon
Den tiden, för mer än ett sekel tillbaka, då desss) någ
Ikor bestämdes, kunde de icke anses obilliga. Post) för
skorna utgjorde då icke mera, än en knapp mans- B
rda, och transporterades med enbetsskjuts, utar
t ens vara af postiljon följda, blott tvenne ud
veckan, till följd hvaraf det utgåer? - -gänger
inde bestämdt beräknas. —-ue hästantalet
Mera hafva ej b- .
an egarer soner posthemmanen åtagit sig.
pt us hörande har emellertid, genom god-
oanga författningars utfärdande, detta onus oupp-
jrligen stegrats, hvilket, efter vårt underdåniga för
enande, ic:e kan anses vara enligt med egande-
tens helgd.
Beviset härpå är, att då posthemmanen först åtogo
g postföringen, vilkoren som derföre bestämdes är
deg gälla, ehuru posterna då, såsom nyss Dämp-
og, i lätta väskor och med enbetsåkdon blott fort-
caffades tvenne gånger i veckan; hvaremot nu, då
n tilltagande korrespondens, jemte stigande ans; rå
å lättad postgång, åstadkommit en mångdubblac
illökniog al posternas antal, samt desutom, genomi:
e tusentals exemplar af tidningar och läsebiblio-
hek, jemte silfverpåsar, som med posterna sändas
ill landtränterierna, sjelfva väskorna vuxit så be-
ydligt i storlek och tyngd, tt då de förut lyftades
f en man från och till åkdonen och forslades af er
äst, nu icke mindre än åtta man behöfvas för att
ransportera dem ur den ena vagnen i den andra, samt
j mindre än fyra (4) hästar för deras forslande. Till
vilken otrolig grad posternas antal förökats, ter de
ders Kongl. Maj:t kunna sluta deraf, att från flere
osthemman i vår ort ända till 8 hästar på en enda
ag utgå; och då flera hemman finnas, som ej kunne
öda flera än 4 hästar, samt härtill kommer, att då
id svårare väglag det utgående hästantalet måstelj
kas, så att den inrikes posten fordrar 4 hästar
yska posten 2, de skjutsskyldige lika fullt ej för
orslingen af den förre erhålla betalning efter der
ytterst ringa skjutslegan af 492 skilliogar milen, för
ner än 2 å 5 hästar och för den sedoare ej mera
än för en enda; att ingen ersättning gifves för ik-
don, som förnötas eller sönderköras, lika så litet som
för bästar som förköras eller på annat sätt göra:
odugliga m. m., så framstår postförarnes ställning i
den dager, att deras anspråk på förbättring i den-
samma icke torde böra anses obefogade, så mycket
mera, som detta till en börjsn liedriga onus under
tidernas längd så betydligt vuxit, uten att de fribe-
ter, hvilka, i ersättning för postskju!sens utgörande,
beviljades hemmansegarne i någon mån förändrats.
För att tillfullo öfvertyga Eders Kongl. Maj:t om
behofvet af en förändring bärutinnan, drista vi i
djupaste underdånighet under L:s A. och B. här
vidoga tvenne liqvidslistor från Linköpings post-
kontor för vederbörande posthemman, samt, för ve-
siäketion doraf. under L:a C. ett af egare till detta
hemman upprättadt kontrakt om öfvertagandet af en
del af den postskjuts, som bvilar på nämnde hem-
man, af tvenne andra personer.
Af liqvidslistorna täcktes Eders Kongl. Maj:t nå-
digst finna vid Därmare granskning, att dessa begge
posthemman under förlidet år i medeltal skjutsa!
öfver 800 mil hvardera, eburu det ena af dessa hem-
man ej rätteligen är skyldigt skjutsa mera än 312
mil och det andra 468 mil. Afden specificerade för
teckning som är uppgjord å liqvidslistan, visar sig
att egaren till ett af dessa posihemman tått för post-
skjutsen utbetala 482 rdr 42 sk. banko, hvaremot
den skjutslega postkontoret hooom godtgjort, allenas:
uppgår till 230 rdr 42 sk. samma mynt, hvarigenom
honom alltså en förlust åsamkats af 252 rdr samma
mynt, utan att räkna nötning och underhåll af åk-
don och selar, förlorade dagsverken genom drängar-
Des bortovaro m. m., hvarigenom förlusten betydli-
gen ökas. Så stor denna uppoffring är, och så tryc-
kande densammas utgörande måste vara, så förstoras
den likväl ytterligare genom de obehag, som der-
ifrån äro oskiljaktiga.
Då, såsom vi ofvanföre underdånigt vågade an-
tyda, flere postbemman i vår ort finnas, som icke
kupna föda flera än 4 hästar, men hverifrån 8
hästar ibland vissa dagar utgå, så är det natur-
ligt, att hemmansegaren måste lega för de andra 4. ti
Derför måste ban betala hvad som fordras, och dål;
gästgifvarne hellre se, att deres bästar användas för
resandes bebof då de bafva lätta åkdon att dragsl,
och icke köras häftigt, än att utlempa dem till post-
skjuts, då de ej blott bafva tunga åkdon att fort-
skaffa, utan äfven öfveransträngas så att egaren oftal,
riskerar att få dem sprängde, är det naturligt awj,
den skjutsskyldige måste ingå på allt och betala ejl,
rioga öfver nu gällande skjutslega, blott för att ejl
blifva mankerad. Ioträffsr detta sednare, riskerar!,
ban utmätning af sitt hemman, i lyckligaste fall enl,
sfventyrlig och kostsam process, och för att undvikal,
begge delarne går han så långt han kan och upp:
offrar till det yttersta. Och då härtill lägges, attl,
den skjutsskyldige äfven är ålagd att hafva hästarl;
i beredskap stående för de så kallade extraposterne,l,
så att ben är lika oräker om posternas ankomst som ,
gästgifvaren om resandens, så täcktes Eders Kongl.
Mej:t finna, att innehafvarne af desse hemman il,
oftanämnda onus hafva en pålega, hvars vidd ickel;
ens låter sig till ziffran beräknas. .
Stormäktigste, allernådigste Könung!
Vi bafva under åratal burit denna börda, under !
Tbopp derom, att Rikets Ständer skulle, genom sinl!
I mellankomst, bereda oss lättnad deruti. Vår allmo-
-Iges ombud hafva äfven gjort allt hvad på dem an-
.l kommit för att väcka medståndens deltagande förl!
.Å vår ställning; men då densamma icke förbättras ge-
nom att bygga ett chimeriskt hopp på framtiden,
bafva vi beslutat vända oss till Eders Kongl. Msj:t,
uttrycka våra bekymmer och nedlägga vår sak i
SlEders Kongl. Mej:ts händer, öfvertygade, som vi äro,
lilatt Eders Kongl. Meaj:t, med sitt upplysta omdöme,
dl sin allvarliga och värdefulla föresatts att låta rätt-
visa vederfaras alla, skall bebjerta vår betryckta be-
lägenhet.
Granskar man närmare stadgarne rörande post-
.Joch gästgifvareskjutsen, så fioner man, att gästgif-
- I varse äro tillförsäkrade förmåner, som de postskjuts-
flikyldige sakua. Till en början få de beräkna en
jIskjutslega, om ej öfverdrifven, dock någorlunda rim-
lligt tilltagen; vidare är uti skjutsförordningen före-
skrifvet ett maximum hvilket de resandes effekter
ej få i vigt öfverstiga, hvaremot exempelvis kan an-
-lföras att poster afgått, som innehållit en tyngd af
1 l ända till 400 lispund; och slutligen ega gästgifvarne
-Ikronotionde och inkomst af rörelsen på sina gäst
gifvaregårdar, af hvilket allt ingenting kommer post-
hemmansegarne tillgodo.
Vid öfvervägandet af allt detta kan det icke urd-
falla Eders Kongl. Maj:ts höga uppmärksamhet, huru
ytterst ringa således posthemmanens friheter mot-
Dlsvara deras skyldigbeter. Och då ingen lärer vilja
påstå, att postföringen för kronans räkning bör be-
1- I stridas af allmogen för ett billigare pris än skjutsen
ttför den enskilde, så är vår underdåniga anhållan,
det täcktes Eders Kongl. Moj:t tillerkänna oss post-
förare lika stor skjutslega för hvarje häst, som för
posternas forslande u!gå, med den gom för entre-
1; I prenadskjuis begsgnas, samt att flere hemman må,
eli förhållande till behofvet och hemmanens förmåga
tilatt underhålla det behöfliga hästantalet, för poster-
n, Das fortskaffande anslås och indelas; men skulle
hb ) Eders Kongl. Mej:t icke fisna skäl att härtill lemna
e Jett nådigt bifall, anhålla vi lika underdånigt att från
I postskjutsskvyidigheten vara helt och hållet befriade,