hg och invecklad. Leverrier antog till u!gångs- te
Punkt härför den förslagsmeningen, att kome-
ten fordom rört sig, likt så många andra, i enåril
kanska ling bana, och då icke från jorden varit af
synlig utan på långa mellantider, och att han 7,
vid ettalsina basök i vårt solsystems midt råkat m
i Jupiters granskap, samt af dennes mäktiga drag-1 so
ringskraft fått sin bana förändrad till en vidalsti
niadre :fling ellips än förut. Ena ännu ny- vic
re mverkan af samma slag har slutligen åter9?
abba hans lopp, men likväl icke mera än at: ti.
e ännu kan beräknas. Leverrier beräknadelait
et efter alla dessa förutsät!ningar, och tillkän-u
ngaf såsom resultat att kometen skulle återlkö
OMMA2 att visa sig på en punkt i rymden pu
an han bestämde, och att detta skulle ske d.lig
9 sist. Nov. Så har ock inträffat, ochlall
everriers beräkning sålunda bekräftats, älven (far
detta fall. ba
Stjernallen hafva under sista året inträffat)ske
vanligt sparsamt på de för dem annars vanli-
a årstiderna. Sedan nan med starkt försto-llor
nde fjerrglas upptäckt att en komet baft 5
sta kärnor, och ea norrskenslik svans,
!a inom pågra minuter undergick ste MN
dringar, och erinrat sig den nästa fa för-1?
ansättr gen åf alla de stjerp -2 Jisa sam-
mi (oda al meteorstenar ; ällsprodukter,
Jr - sUunhat: återfinnas)m
sräsn, har man kom it till den slutsat-så
a BE norrsken, St nfell, eldkulor och ko-
meter kuonm bet ag vas såsom olika uppenba-
mötser al SAM ga sak. Grunden till dem alla
skulle erngt denna förslagimening vara en il
.verldsrymden utbredd men äunu icke planeta-lli
rikt ordnad massa af fasta råämnen, öfverens-!:
siämmande med ell:r liknande dem, som tiil-
höra jordklotet. När dessa ämnen, i ytterst
fin fördelning afficieras af Jjuset eller elektri-
citeten och dragas af jordeas magnetiska poler,
v visa de sig såsom norrsken, När de i gröfre
massor rotera kring solen, och stundom råka ils,
jordbanans graskap, fattas de äfven af jordens! p
dragningskraft och under den häfuga fartenl:
genom vår atmsfer uppglödgas till sjernfall,ly
.som på närmar: håll visa sig såsom eldkulor;
och nedfaliai orm af meteorstenar eller sten-
regn. Sutligen, när de förekomma ännu me-
.ra afsöndrade från de regelbundna himlakrop-
Parce och derigenom få tillfälle att förena si;
-till större massor, uppträda de såsom komuUge:
Sedan man icke lyckats erhålla något resul-
tat af de mingfalldiga försök, som anställts till
spptäckande af värme hos månljuset, oalktad!,
ynan koncentrenit detta ljus med ue starkastel,
Jrännspeglar ock undersökt det med de finkän-,
sligaste thermosoper, har John Herschel sökt,
förklara denna esyoneslighet genom vissa vä-l(
.derleksöreteelse. Han bar nämligen, efterl(
länge fortsatta cch jemförda iakttagelser, funni:
sullmånens sken äga förmågan att skingra mo:n,:
och att en mulen himmel vanligen klarnar
mer eller mind:e fullständigt, så snart fullmå-
nen går upp. Samtidigheten af dessa begge
omständigheter anser han bärröra från en upp-
värmning af molneus töckenmassor, hvarige
rom de glesna cch småningom försvinna —
eller skingras som man säger. Månskenet må-l
ste i jöljd häraf verkligen medföra en värme,l
stark nog för att meddela sig åt ytan af vår
Jufikreis och der förorsaka de nyssnämnda för-
ändringirne, men icke tillröcslig att genom
luften nedtränga ända till jorden.
Slutiigen fästade hr Selander uppmärksamhe-
ten på den so förmörkelse som inträff:r den
28 nästkommande Juli och som blir total på
en linea mellan Carlskrona och Götheborg, mer
i öfrist kommer att visa sig ganska sior på
betyd!ga afstånd å ömse sidor om denna linea
och följaktligen ven här i Stockbolm, der ?3 3;
af soens diameter bortskymmas. Han erinrade
om säl!syntbe:en af totala solförmörker på sam-
ma trakter, hvillen är så stor, att flera århun
draden emellanåt kunna förbigåi, och han skil-
drade lifligt åtskilliga biomständigheter vid des-
sa ovanliga företeelser: Den fulständiga sol-
förmörkelsen räcker denna gingen endast gan-
ska kort tid, bloct 4 minuter. Dervid inträffa
Jikväl en belt axman skymning är den vanliga.
Himlen får en gå, något i fiolett skiftavde
färg. Sirius och andra större fixstjernor, jemte
vissa planeter, blifva synliga; den; solen bort-
skymmande månen visar sig med nästan samma
röda färg, som stundom när den uppstiger så-
som fuvllmåna, ehuru mörkare; luftens värme-
grad minskas hastigt och betydligt.
Akademiens fysiker, magisier E. Edlund, be-
gynte sia årsberättelse med en mängd intres-
santa uppgifer em elektricitetens utvidgade an-
vändnisgsätt för praktiska ändamål. Häri
biand omnämndes den vigtiga tillämpning man
nyligen gjort af lektrisk värma till smältning
af vissa metaller, som vid förut försökta upp-
hettningssätt visa!t sig osmältbara; samt Des
frårs undersökningar öfver det elektriska lju
set och värmen emellan batteri-urladdande
kolspetsar. Biandl de härvid skedda iakttagel-
serna är äfven em, som röjer ljusets samman:
hang med jordmasgnetismen; den melian koi-
spetsarna uppkommande ljusbågeas längd är
nemligen större om bågen går i den magneti-
ska meridianens plan, än när den går vinkelrät:
mot detsamma. — Medelst de långa lednin
farne för elektrislka telegrafer, och deras sam
mansättning dels :af koppar dels af jern, ba
man komrit i tilllfälle att mäta elektriciteten
bastighet, hbvilkem beunnits olika i olika me
taller; nemligen i jern 9400 mil, och i koppa
16 000 mil, på sekunden. — Till elektromato
rer för elektriska telegrafer bar man med för
del börjat pyttja magnetoeiestriska apparater
och få väl i Nordamerika som i England ut
breder sig mer och mer bruket af Baines elek
trokemiska skriftelegraf, hvilken lemnar till
fälle att meddela hela skrifter lika fort, son
enstaka signaler skicka: med elekiromagnetisk
telegrafer. Tsoleringen tf telagrefiska ledangs
trådar, som utspömnas i lufien på s olpar, ha
hittils varit otullkomlig, ef orsak alt beiäck
ningen öfver dessa ttrådar, buru isolerande den ä?
må vara, fuoktas på ytan af regn, och deri,e
nom stundom blir led.nde. Siemns bar lyc
kats äfbjelps denna oltgenbet, genom att för
ledningstrådarne alideles obatäckta öfver sol
paraes toppar, men gifva sjelfva toppirne, un
der trådarna, en betäckniog af ägta postlin
liknande orostislpuva tefat. Da små postlins