pialkonceilium, som skall naållas 1 Faris uRder isnevarande år. Nationalförsamlingen afslutade den 19 denues den första läsmngen af ett lagförslag angå vade ockertulien och har utsatt sandra läsningen tiil dea 26 dennes. Denna af regeringen framsssda proposition, hvari den-föreslår en nedsittning af tullen på socker, är väsendtligen. baäknad på att befrämja afsättningen af det eker, som produceras i de franska kolonierna, utan att likväl störta den inhemska produktivaen Före 1843 bade tullen på kolonialsyckre varit större än accisen på hvitbet-vckre; men efter detta år blef den fastställt r:tå lika belopp, nemligen 45 francs, e l:r, med 10 procents tillägg, till 49 francs 50 ceatimer jör 100 kilogrammer. Man sntog då att handela skuile biifva fördelad mellan kolonierna och de inhemska fabrikerna, sålunda att de förra skulle få afsittning på hela deras produktion, som i medeltal uppgick till 80 mil toner kilogrammer, och de sedoare för deras. ssm belöpte sig till 39 a 40 millioner. Mer produktionen af hvitbetssocker steg från 30 till öfver 60 millioner kilogrammer, medar produktionen i kolonierna, sum ehuru ieke helydligt varit i tilltagande intill år 1848, plötsligen sjönk till 57 åa 50 millioner i följd af negeremaneipationen 1849 och 1850. Härj.enom fingo de inhemska sockerrsffiaadörerna ulfälle att fullkomligt dominera hela sockerhandela: de kunde höja prisen med 17 frånes för 100 kilogr. Följden häraf blef att konsumtionen af socker, som år 1847 uppgått till 1352 mill. kilogr., år 1848 sjönk till 98 mill och endast steg år 1849 till 116 och år 4850 till 191 mill, hvadan både statskassan och sjöfarten ledo, medan endast de inhemska sockerraffinadörerna vunne. Genom nedsättnint af tullen på socker och isynnerhet af differentialtullen på främmande socker, som sålunds å er kunde komma med i handeln och åstadromma en nedsättning af det högt uppskrufsade priset, hoppas man att konsumtionen alr socker skall tilltaga så pass mycket, att ut veeklingen af de inhemska fabrikerna icke bämmas, Medan å andra sidan kolenierna finna afsittning för deras produkier, och statskassan icke får wvidkännas någon förlust. Man beräknar att den årliga konsumtionen af socker skall stiga från 120 till 180 mill. kilogr., af hvilka 60 mill. skulle tillföras från utlandet, hvarigenom den franska iadustrien å andra sidan skulle försäkras om motsvarande afsättning A dess produkter. Budsetutskottet har föreslagit en reduktion al arneen på 50,000 man. Det högsta undervisningsrådet slutade sina cessioner den 15 dennes. Märkligt är att Constitutionnel på de sednaste trenne veckoraa antagit en ton, hvarafl. inan kan sluta, att dess redaktion öfvergifvit den Bomapartistiska politikens försvar. I stället för Constitutionnel och dess redaktör Ve1ron skall emedlertid Louis Napoleon hafva funnit ett stöd i — Guizot. Samtidigt berätta: äfven att polisprefetten Carlier är mindre vä! anskrifven i Elysa än förr. STORBAITANNIEN. London den 15 Mera. I förrgår firade de här vistande tyskar, flyktingar och icke flyktingar, årsdagen af Wienerrevolutionen, till åminnelse af, att, om tyska folkets bopp ej gått i fullbordan åren 1848 och 1849, lik val dess öfvertygelse och tro på framtiden blifvit så mycket mera stärkt genom erfarenbeten. — Frimurarelogens stora sa! vid Queenstreet var fullpackad med menniskor: man siknade naturligtvis deribland icke all: nation:rs ädla damer, hvaribland de intagande ungerstorna, uli deras pittoreska nationaldräg ter, gjorde en vwvacker anblick. Festen var tillgänglig för alla, äfven för de legda spio nerna, som man här ganska vil känner. To2ster utbragtes ej under måltiden, emedan för samlingen uttryckt den åsigt, att festens allvar varliga och stora betydelse ej måtte förrivgas genom uttryck af individuella känslor. Efte: slutad taffel föreläste presidenten, general Haug. sex propositioner, hvilkas antagande han hemställde till församlingen, och genom hvilka församlingens förtröstan på framtiden, och fram bärdande i grundsatserna om borgerlig och religiös fribet, samt dess afsky för despotismen och godtycket, närmare uttryckas. Hvar och en af Ppropositionerna understöddes och försvarades af tvenne talare och antogos vid om röstningen. Tyskarne Gottfried Kinkel och Arno!d Ruwge, italienaren Mazzini och ungraren Roley böilo alla tal, som voro noga afpassad: eiter dagens höga betydelse, samt utmärkte sig för takt och passionfrihet i innehåll och föredrag. Kinkel och Ruge utvecklade de filoso tiska ic62rnas och reformationens mäktiga in silytand? på Tyskland och heia Europa, sam redogjorde för de sociala frågornas förhållande till der borgerliga friheten. Roley och Maz2ini takde om folkens solidaritet och betydelsen af natisnernas förbrödring. Rolsy talade öm som ungerska och tyska, och hans varma föredrag emoitogs med lifligt bifall isynnerhet slutet, som framställdes på latin. Mazzini ädla och flirdfria anförande, affattadt på franska, verkade så mycket raera med sitt rik: fektiska innehåll, som han försmådde aila rhetoriska grannlåter. Detta måste bafva vari en oangenäm ölverraskning för frihetens fien der, som gerna skulle hafva önskat att der namnkunnige talaren, genomiöfverdrift och fa natism, gifvit hugg på sig, och blottställt si; för de lurande reaktionsagenternas karrikatur tecknare. I motsatts till denna förmodan va Mezzinis framställning passionfri, enkel och ren historisk. Han visade, huru hittills det euro peiska förtryckets historia vridit sig mellan d: båda polerna: kejsereoch påfvedömet, och ati det vore framtiden: uppgift att i kejssren ställe sätta folket, och i påfvens ställe Gud. Festen bevistades af 6—700 personer. TYSKLAND. Preussens militärutgifier för år 1850 uppgå till den oerbörda summan af 54 millioner Thaler, således mer än 2, af statens hela inkomst budget. De till sitt resultat så ömkligt utfal lande stora militärdemonstrationerna hafva upp slukat hela beloppet af grundskatten, yrsesskatten, klass-skatten,stämpel-skatten, bränvinctskätten, qvarnoch slagt-skatterna, med få ord