Halle ICIUaU, JV SUDUHI MMM 2800
dem, soom uppå verkstäderna få sin uppostran, p
kunde såålunda åtminstone så tillvida sättas er
gräns, att dessa svåra laster och oseder ickel;
opåtaldt och utan offentlig beifran kunde öfvas.-
Men andra mehnliga förhållanden gilvas, mo js
hviika säkert ingen kyrklig organisation i och
för sig ensam skulle något förmå. Här fiona:l!
hela trakter, till större delen, om icke uteslu-
tande, bebodda af innebyggare utsn något be-
stämdt näringsfådg, som lefva af stundens till-
fälliga förtj-nst och tiggeri; som bo tillsamman i
kyffen, i hvilka man icke utan vämjelse kan träda
in, och dler de bo utan skilnad till kön och åldrar,
af åtskillliga familjer, ända till 10 personer och der:
utölver;; personer som sakna kläder till att
skyla sin nakenhet; som icke anständigtvis
kunna infinna sig i något sällskap, ej heller på ;
det rum, der Guda ord förkunnas, och i hvil-l,
kas boningar samt för hvilkas sinnen öfver-
hufvud alit hvad till gudaktigbetsöfning ochl:
christlig undervisning hörer är främmande. Il:
dessas sköte uppväxa barn (väl icke minga,
emedan få sakna styrka att motstå den van-,
vårdnad, bvarat de strax i sin vagga mötas),!,
som, älfwen om skolgång för någon tid kan be-l;
redas dem, dock kanhända mestadels skola be lr
bålla de vanor och de lyten, som de från dessa
hem hafva medfört. Här äro källor till laster
-
(
l
OA AA
och brott, dem säkerligen ingen religionsvård
ensam, den vare aldrig så god och väl ordnad,
skall kunna tillstoppa. Om dylika arma och
öfvergifina visat icke sakna sinne för andliga
meddelaandenr, så erfordras likväl icke allenast
andelig,, utan jemväl lekamlig hjelp, för att de
skola reesa sig upp ur sitt fall. Barmhertighe
ter, framförallt den enskilda välgörenheten, är
bär långt vältaligare än religionslärarens ord.
För dessas andliga bjep har, i förbigående
sagdt, den inre Missionen i London blifvit
stittad. Tiden, helst då församlingarne, oak-:
tadt dea sönderklyfning som der skett, ännu l
fortfara att vara stora, kan nemligen icke med- !!
gifva fösamlingsläraren att, tillräckligt för det!
som deas tillstånd kräfver, sysselsätta sig med
dessa ifvergifna, och erfarenheten har dess-
utom visst, att de ej sällan mer lyssna till
män ur deras egen klass. De missionärer, com
i missionssällskapets !jenst användas, mestlek-li
min, uttmärkte för gudsfruktan, nit och gods
seder, hafva inom den stora staden London !
sitt särskilda distrikt sig anvisadt, der de be-
söka die fattigas boningar, öppna med dem
samtal som kunna lända till allmän väckels
och umdervisning, utdela limpliga lärorika
böcker och andzktsskrifter, och afgifva derpå
månadtliga berättelser om sin verksamhet. Och
att med en god anda ech ett i öfrigt väl ord-
nadt kyrkoväsende en sådan missionsverk:am-
het kin under sådana förhållanden blifva väl-
görande, må icke nekas, så fåfäng och förspilld,
om icke störande och förderflig, den under
andra kyrkliga förbållander säkert skulle blifva.
Men ävskönt svårigheter möta, skulle biträde
säkert icke saknss en nitisk själasörjare; och
hvad hn sjelf såsom enskild icke förmår, kan
genomandras medverkan och förenade krafter ;
blifva nöjligt. Men ett hufvudvilkor för alll.
verksamhet, så väl sndslig som lekamlig, ärli
ordning. En hufvudsak är fördenskull att så
ordna (den kyrkliga författniogen, att själasör-
jaren, jemte det han sjelf bar en sjelfständig
verknimgskrets, tillika kan finna medverkan och
hjelp bos andra nitiska Christra samt blifva
för desszs verksambet och nitälskan, hvar och
en inom sin krets, en förenipgspunkt.
Emeiler:id, om religions- och sedetillstånde!
bärstädes med skäl må väcka bekymmer, mi
man dock derföre icke misströsta. Det var
för icke många år tillbaka icke bättre i Lon
don. Hvem har ej ofta läst upprörande be
rättelser om tillståndet i Beihnal Green, hvaresi
den fattigaste delen af denna oerhörda stads
befolkning är hopad? Men änskönt mycket
der ännu återstår att göra, har dock den christ-
liga kärleken redan visat hvad den förmår.
Enskillda essociationer hafva såväl med fysisk
som andlig omvårdnad kommit de behöfvande
till hjgelp, de stora församlingarne ha blifvit
klufnaa och sönderdelade i smärre, öfver 60
nya kxyrkor hafva under loppet af omkring 10
år bidott af enskilda medel blifvit uppförda.
Man iinvänder kanhända, att vår hufvudstad,
i likhoet med hela landet, är fattig; vi halva
icke ILondons rikedomar. Men bär är ej heller
fråga om uppoffring af mede!; här gäller blott
att så ordna vårt kyrkoväsende, att dekrafter
som äro må kunna behörigt användas och finn:
ett fritt och löftesrikt fält för sin verksamhet.
Bedraga vi oss icke alltför mycket, är också
bristen härpå just det som båller nere och för-
qväfver de ädiaste krafter. De sikna den an-
deliga spis, om hvilken vår Frälsare talar di
ban siger: Min mat år den, att jag gör min bim-
melske Faders vilja och fullbordar hans verk;
da sakna ett fält för siit ädlare verksamhets-
begär; de s2 med s3sll sin menniskoktrlek ingen
utsigt att kunna göra något till sina medmen-
niskors sanna båtnad och förbättring. Man
öppne en sådan utsigt, och summor, hvilka
bortkastas i toma nöjen och förströelser, skola
villigt och med ett mot Gud tacksamt hjert:
bäras fram på mensklighetens altare; en tid,
som nu fåfängt förspilles, skall gerna egnas til!
mens;kligt väl, så snart man lärt förstå huru
dettar ksn ske. Men framförallt öppne man ep
sådam utsigt för religionsläraren sjelf, på det
han må blifva, såsom han benämnes, en andan:
man, en ledare för den andliga verksamheter
inom sin krets. Och om jag sjelf inom mit
kall för närvarande saknar en sådan, och der
före måste göra detsamma icke med fröjd, utar
med suckan, så skrifver jag detta blott på der
kyrkliga institutionen, som i sitt närvarande
skick, långt ifrån att upplifva, stärka och sam-
manhålla, tvärtom splittrar, hämmar och för
qväfver all andlig verksamhet.
bene
(Införes på begäran).
Till Redaktionen af Aftonbladet!
Med anledving af en mot mig riktad artikel
i tidningen Återigen Folkets Röst för i dag
anhålles att i dagens n:r få förklara, det mi
tid icke tillåter mig genast i dag såsom tig
bör besvara och vederlägga de vrängda fram
stälningar Franz Sjöberg i dag i sin tidning
emot mig tillåtit sig. Jag vilinu endast nämn: