svärd slogo genast på sköldarne och svarade: vi
rädda det!n ...
Men konungen kände för väl sitt rikes adel,
det var derföre ej till den han denna gång
vände sin bön om bjelp, men det var till sven-
ska folket sjelf hvilket han sökte opp i sina hyd-
dor och dalar, och svenska folket har alltid
gerna lyssnat till sina konungars ord, ja, det
har ofta gått i döden för dem.
Så var nu konungen i Dalarne. Han ankom
upp till Mera socken den 14 September och
tog in hos prosten Svedelius). Genast u!sin-
des budkaflar. som hastigt gingo från hus till
hus och underrättade männerna i Mora att de
skulle samlas nästa söndag.
Tag ner du, min son, skölden och svärdet
och hjelmen och pilbågen och skura dem sen
riktigt blanka, du kulla, så ropades öfvrallt i
hyddor och gårdar, kring skog och filt dit
budkafveln kom, och de resliga männerna i
Dalom reste på sig, bistra i hågen.
Det var efter gudstjenstens slut pifoljande
öndag, som prosten Svedelius från prediksto-
en tillkännagaf att konungen önskade ettt sam-
al med församlingen.
På en plan, som sträcker sig från prostgår-
len till elfver, är en liten plats innesluten med
taket och derinom en helt liten fyrkantig kulle
form af ett altare, i sina fyra hörn omgifvet
af planterade aspar; man uppstiger dit pi nå-
ra trappsteg; här var för tillfället byggl en
ned granris sirad altan.
Kurgen kom ner från kyrkan, omgifven af
1errarne, landshöfdingsn beron Beckfris, öf-
rerstallmästaren von Essen, kap:eneroa de
3asche och Tersmeden, samt fändrik Möller-
vård.
(Forts)
) Histepiskt.