ej hafva iakttagits genom att från scenen uteslute
en konstnär, som i så hög grad visat sig ega dess
sympatier, och serdeles då hr C. ådsgalagt en lika
sann och varm uppfattning af den klassiska, som a!
den, modernt italienska musiken.
Afven denna afson hörde man utmärkta prof på
hr C:s förmåga i dessa afseenden. Den kantat för
;enor-röst af Mozart, som utgjorde hr C:s inträdes-
aummer, tillhör på en gång den store mästarens
mest sublima och mest svåra kompositioner. Hr C.
lyckades i sitt föredrag deraf denna gång uppfylla
äfven den ömtåligaste kritiks fordringar. — Bietho-
vens sång Närheten af den älskade är en under-
skön melodi, hvari blott de kärnfulla basarne röja
Eroicans skapare; för öfrigt syns denna fina minia-
tyr mera egna sig till att försköna en enslig, kon-
templativ stund, än till offentligt föredrag. Också
lyckades hr C. ej alldeles träffa den ton af skärt ro
mantiskt svärmeri, som genomgår detta stycke. —
I Tösa på Svältera, som hr C. redan förut sjun-
git med stort biall, kom han den naiva nordiska
folktonen så nära, som man kaa vänta af en syd-
ländare. Med ännu mera lyftning sjöng ban den
sköna folkmelodien: Du gamlas, du friska, du fjell-
höga nord (upptecknad, såsom vi tro. af hr Dybeck)
hvilken också måste gifvas dacapo. Utom program-
met förskom den omtyckta sången Amour ds la
patrieo, hvilken hr C. genom sitt själfulla föredrag
och det vexlande uttrycket i da olika stroferna för-
står att gifva mycket intresse.
Tillsammans med hr Della Santa sjöng hr C. en
bekant dustt ur Elisir dAmore, hvilken såsom
komposition är af undererdvad halt, men blir rik
på dramatiskt intressa genom det spirituella, ener-
giska uttryck, som blixtrar ur hvarje ton, då styc
ket sjunges af dessa artister. Annu en duott, dan
naiva Stornello Trasteverinov, gafs denna afton,
hvarvid hr Ciaffei biträddes af en musikälskarinna
(elev af hr Gäntker), som genom sin goda metod,
sitt lifiga uttryck och sin klara, eburu ej serdeles
voluminösa stämma väckte mycken uppmärksamhet
Utom duetten, som måsts gifvas dacapo, lät bom med
lika bifall höra sig med en vacker romans af Joseph:
son och en af Ricci.
Sutligen gaf hr C. en afskedssång till sin publik:
Mozarts herrliga komposition bDer Abichied, med
för tillfället författad svensk text, och hvilken mot-
togs med allt det bifall sångarens ädla och rörande
föredrag förtjente.
Utom den Donizettiska dustten hörde man hr Della
Santa i en aria ur la Parisina af samma författare,
uti hvars föredrag man återfann den eld, den kraft,
som i Ernpani och Linda förvärfvade hr Della Santa
så lifliga sympatier.
Soirgers instrumeatala del utföll mindra rikhaltig
än den vokala, af skäl, som bofkapellets bekanta de.
monstration mot hr Ciaffei lätt gifva vid handen
Hrr H. Barents och Hasert utförde med ensemble ock
noggraonhet en variationspjes öfver ett eriginaltem:
för 9:ne pianos, af Schumann. Man fann ett vac
kert tema och intressanta variationer; termats natul
tillät väl sällan dess användande såsom bas och mel
lanstämma, men deremot förekommo lyckliga kon
tramotiver, och endast sällan afbörde man de ba.
nala varisationspassagerna. Slutligen nämna vi ock
en 414:årig flöjtist, Wilhelm Meyer, som utförde va:
riationer af Förstenau. Denna gryende talang ege
serdeles lyckliga anlag, och har redan uppnått er
för sin ålder ej obetydlig fördighet, som med till
bjelp af ett bättre instrument skuile tagit sig ännu
fördelaktigare ut, än hvad som nu var fallet.
Soir6en var besökt af ett så talrikt auditorium
som lokalen kunde rimma, samt hedrades med när.
varon af D. M. Drottningen oeh Enkedrottningen
D. H. Kronprinsessan, Prinsessan Eugenia sam
Prins August. —U4U—