söra oss reda för ..., men Carin förblef dock
ast i sin tro.
Nu satt hon bredvid Sewerin och hade fat-
at hans lilla magra hand med en frågande
blick.
Du skulle väl fråga mig något nu igen, kan
ag förstå?, sporde Sewerin i det ett flyktigt
småleende lekte kring hans läppar.
Ack ja, gode Sewerin, det är så att strän-
sen på fars båge gått sönder, emedanx, stam-
nade Carin rodnande, emedan ... Fritz spän-
le den för hårdt; hvad betyder det Sewerin,
och skall far bli ond när han kommer hem ?
cJa så har Fritz spänt bågen? — — nåh
ag gratulersr dig, svarade Sewerin, som kän-
le till villkoret,, och en klar tår stal sig
förmärkt ur hans öga; hvem vet om icke Se-
werin också älskade Carin, fast han aldrig låtit
1ågon märka det?
Tack, hviskade Carin och tryckte vänligt
len puckelryggiges hand, stack Sewerin!
Hvad nu den söndersprungna strängen be-
räffar, så betyder det intet annat, än att vi
;j mera böra sätta tro till gamla fördomar och
raditioner, som att bågen klingar vid vissa
närkvärdiga tillfällen och dylikt. Men annars
yetyder det också att du snart får gifta dig,
vän lillal,
Ah, se hvilken skälm till att spå, ropade
Jarin och gömde sitt af purpur i hast öfver-
sjutna ansigte i begge händerna.
Harmfull och bekymrad hade konung Gustaf
II inneslutit sig i sitt tält med sträng befall-
nrg åt vakten, att ej släppa någon in eho de
rara månde.
Dystra moln drogo öfver bjeltens sköna pan-
pa, inom hvilken pyss den djerfva planen
bodde att i sjelfva Petersburg förödmjuka den
stolta Katharina.