RER RR a Se sån, ropade Fritz gladt och stäppte bågen, jag har vunnit priset! Carin gret af glädje när hon hörde pilen susa i luften, men blef hastigt förskräckt när hoa såg strängen sönder. ;Hvad har du gjort, Friz? Hvad skall far säga då han kommer hem och får se sin båge sönder ?, A lapprb, tröstade Fritz; bjag skall väl tala om alitsamnans för fader Björn, förs!år du.n Nu hävgdes bågen på sitt gamla sälle igen och Fritz 103 lätt om bjertat afsked för att gå hem, men Carin följde honom dock ett stycke på vägen, tils hon, der stigen tog af åt Utmelands by, med en kärlig blick skiljdes från sia Fritz. I Utmelands by är ett ställe som kallas Tomtgården, efter en dess fordne ägare TomtMatts, hvilken lefde den tiden då Gustaf Eriksson Wasa som en flykting irrade kring Daiarne. Till denne Tomt-Mattes fördes om julen 4320 den höge flyktingen af kyrkoherden i Mora och kanrken Jakob Pebrsson; det var i en källare i detta hus, som den fintliga hus modren på sälet gömde konungen och genom att hvälfva ett vörrkar öfver källarluckan lyckades rädda en krona undan de förföljande Danskernes blickar ). Till detta hus ställde nu Carin sina steg, sedan hon likväl först sett Fritz försvinna vid vägens krökning. Då bodde här en gosse vid namn Sewerin, som folket påv od veta mer än andra, om de ej än dicke sade att han Lunde spå eller trolla. Sewerin och Carin voro årsbirn och hade all id hållit :f hvarandra; den bleke Sewerin med sina svärmiska mö;ka ögon och det långa stripiga håret var långt ifrån vacker, hin