RER RR a
Se sån, ropade Fritz gladt och stäppte bågen,
jag har vunnit priset!
Carin gret af glädje när hon hörde pilen
susa i luften, men blef hastigt förskräckt när
hoa såg strängen sönder.
;Hvad har du gjort, Friz? Hvad skall far
säga då han kommer hem och får se sin båge
sönder ?,
A lapprb, tröstade Fritz; bjag skall väl tala
om alitsamnans för fader Björn, förs!år du.n
Nu hävgdes bågen på sitt gamla sälle igen
och Fritz 103 lätt om bjertat afsked för att gå
hem, men Carin följde honom dock ett stycke
på vägen, tils hon, der stigen tog af åt Utme-
lands by, med en kärlig blick skiljdes från sia
Fritz.
I Utmelands by är ett ställe som kallas
Tomtgården, efter en dess fordne ägare Tomt-
Matts, hvilken lefde den tiden då Gustaf Eriks-
son Wasa som en flykting irrade kring Daiar-
ne. Till denne Tomt-Mattes fördes om julen
4320 den höge flyktingen af kyrkoherden i
Mora och kanrken Jakob Pebrsson; det var i
en källare i detta hus, som den fintliga hus
modren på sälet gömde konungen och genom
att hvälfva ett vörrkar öfver källarluckan lyc-
kades rädda en krona undan de förföljande
Danskernes blickar ).
Till detta hus ställde nu Carin sina steg, sedan
hon likväl först sett Fritz försvinna vid vägens
krökning.
Då bodde här en gosse vid namn Sewerin,
som folket påv od veta mer än andra, om de
ej än dicke sade att han Lunde spå eller
trolla.
Sewerin och Carin voro årsbirn och hade
all id hållit :f hvarandra; den bleke Sewerin
med sina svärmiska mö;ka ögon och det lån-
ga stripiga håret var långt ifrån vacker, hin